Fågellivet påminner oss om vår strävan efter "vattenhålet."

Att samsas eller och att leva i ett kollektiv. Jag tycker att man kan se sig omkring bland våra djur och man blir ofta medveten om likheterna. Just nu har jag upplevelsen med Tranorna i ett färskt minne därför berättar jag utifrån den iaktagelsen. Tranorna var inte ensamma på området men dom var de flesta och de mest högljudda. Men det fanns en grupp Gäss som stillsamt gich och betade de höll sig för sig själva och störde ingen. Ibland kom några närgångna och dansande tuppar från tranlägret i närheten men  gässen fortsatta att beta.

Plötsligt samlades ett gäng gäss sträckte på halsarna och blev ovanligt höjudda  man såg att det var något på gång, man ställde upp sig på ett led och gick med bestämda steg mot vatten hålet. De behövde dricka vatten efter en lång dags betande i det vårfärska gräset.

Framme vid hålet stod givetvis Tranorna på vakt det var deas tillstånd man behövde för att komma åt vattnet. Två av gässen gled ner i vattnet -men sen var det stopp Halsar sträktes oron spred sig ljudet och osäker heten bland gässen syntes tydligt, efter några minuter gick den vakthavande tranan undan med krök hals och rygg lämnade han plats och gässen kunde få sitt vatten. som jag såg det/bert