Det luktar bränt.
Är det maten eller skådespelet som gör att det varje kväll strömmar folk till Woken. Det är fullt i restaurangen klockan 20.30 och när de första flammorna sopar bort kockens ögonbryn och den hungriga massan skriker av förtjusning, börjar frossandet på dom origentaliska läckerheterna. Det är ett skådespel, för matupplevelsen är inget man minns någon längre stund. Det är nästan så att de överlastade potionerna på tallrikarna som blandats med .Fisk tillsammans med kyckling fårkött och en vissen kalvlägg blandas med vårrullar. Jornötsmörkladdiga kycklingspett,såser som i kombinationen slår ihjäl alla smaknerver som man tidigare så ömt vårdat för att känna hur det spanska riojavinet gifter sig i anrättningen. Oset efter den brända kocken som i halvtid byts ut ligger som en dimma över lokalen. När skådespelet avklingat och man däst i sin korgstol fångar notan så kan man konstatera det blev ändå en lyckad kväll.
För mig personligen som alltid är på jakt efter något att sätta i tidningen var kvällen utmärkt. Jag fick en riklig och lång berättelse som avslutades med orden Min morfar var stadsminister i Sverige. Vi skildes åt i den juma kvällen och vi var nöjda/bert