Nostalgiresa Bergslagen

Jag sitter på dass. Man sitter på utedass och läser gamla gulnande tidningar,varför undrar någon som inte kommit ut i spenaten i sommar. Jo alla vänner har projekt i form av att bygga om ett torp eller någon hydda långt ifrån allmän väg. Långsiktigt projekt som tar resten av det liv man har kvar, Man sitter ute under parasoll med text från något dryckesbolag kurar, det är ju 14 grader och duggregn och inne är det så många påbörjade saker som händer att man får inte plats. Men dasset där kan man sitta i lugn och ro läsa tidningar. Från 1984 läste jag följande :Fotografiets Grand Old Lady Gisèle Freund legendarisk fotoreporter med många kända porträtt och utställningar i Stockholm och Paris bla.Hon började med en studentprecent från sin far en Leica den skulle bli hennes redskap till berömmelse. Hon påstod att en Fotograf bör utbilda sig i psykologi ,sociologi och språk. Hon menade också att fotoskolor var onödiga nu när det var så enkelt att fotografera att minsta barn kunde hantera en kamera. Detta var 1984. Jag undrar vad hon skulle sagt idag?

Nostalgi står i resplanen man åker runt och tittar på gammalt skrot eller rivna kåkar som en gång varit bostad för arbetare vid det nu nedlagda bruken i Bergslagen. Visst känner man en viss saknad att det är borta och att människor tränger ihop sig i städer och betalar dyra slantar bara för att bo. Men det är inte kört en ny våg av Bergslagsmän är på gång. Holländare och Tyskar köper som alldrig förr i vissa områden i Värmland och Dalarna Länen håller på att bli tvåspråkigt. Jag har under veckan inte bara suttit på Dass. Vi har sett en hel del av vad som en gång har varit blomstrande./

 Bert