En semester för framtiden.......

Det här bli ett år ingen kommer att glömma.

Pandemins år 2020.

Det är året då semestern fick ta sig andra planer och många fick semestra så att säga på hemmaplan. Det var året då min semester tillbringades den mesta tiden i en fäbod långt inne i skogen i en fäbod i Dalarna. Nu är semestern över för i år och jag återgår på måndag att bli arbetare igen. Men jag är mycket tacksam över min semester och likaså att jag har en sambo som kan fixa och greja. För vi har tillsammans gjort att fäboden har fått ett upplyft med varsam renovering.

Vi har (mest sambon) rensat sly runt den gamla ladan och där taknocken har varit trasig i många, många år så att regnvattnet har förstört golvet i ladan. Nu har sambon (igår) satt nockplåt så nu kommer inte regnet in i ladan. 

Grunden runt fäboden har jag rensat, målat foder på fönster och vi har satt upp solcellspaneler så att vi kan hålla igång en kylbag, ladda mobiler och brygga kaffe. Helt fantastiskt vilken teknik man kan nyttja och få lite av det moderna att kombinera med det gamla sättet att leva.

Jag har använt min tid mycket väl till att fotografera mellan mina sysslor att såga ved och slå gräs med lie och med trimmer. Mycket tid har jag ägnat till att rensa och ställa i ordning saker och ting inne i fäboden (bilder finns på mitt instagram tinaspicture). Arbete med nytta och nöje :)

Fäboden har funnits i min familj sedan i slutet på ca 1870 och jag är femte generationen som kommer att ta över. Så det känns extra roligt att vi kan bevara vårt arv och förbättra och bevara till framtida generationer om någon sedan vill ta över. 

Det märkliga i år är alla fjärilar som vi sett och som varit så närgångna att dom satte sig på oss. Helt förvånande eftersom man oftast så fort man närmar sig en fjäril så flyger dom. Mycket märkligt och en häftig upplevelse.

Vi räknade till tio fjärilar på en och samma gång som satte sig på min sambos fot och flera på mina händer (instagram tinaspicture). Älgar, rådjur, ödlor, fladdermöss, spindlar en flock nötskrikor + en massa andra fåglar har vi sett och som jag med svårighet och handhållet fick med en på bild på väldigt långt avstånd. För att inte tala om alla hundratals trollsländor som svärmade över lindan (ängen nedanför fäboden). Det har varit naturupplevelse grand lux. 

Det har verkligen varit en annorlunda semester, men också väldigt rogivande och avkopplande semester med naturens tystnad lång inne i skogen och även om vi har jobbat med att underhålla och renovera fäboden så kan vi kan utnyttja fäboden ännu bättre nu och för framtiden. All renovering sker med varsam hand och bevarande av gamla fäbodar.

Imse vimse göm dig......

Sicken liten rackare.....

Jag kom på den gula spindeln och dennes lilla gömställe. För en vecka sedan hittade vi en gul spindel vid fäboden som jag fotograferade (se förrförra inlägg) och nu råkade jag få syn på den i sin misslyckade jakt på en fluga, när vi åter igen var i fäboden. Det var då jag såg spindelns gömsle. Det var ett smart gömsle att dölja sig i. Bild från sidan och uppifrån......

Den här gången fick vi besök.........

Igår kom vi hem från fäboden efter att ha varit där fyra dagar. Det har gått en vecka drygt sedan förra gången vi var där och nu fortsatte vi att underhålla och förbättra. Fokus denna gång är på ladan som behöver nytt tak för det läcker in vatten från taknocken och har så gjort i många år. Golvet i ladan har ruttnat sönder. Men timmerväggarna är rätt okej som tur är. Dom flesta bilderna på renovering och sånt finns på mitt instagramkonto tinaspicture  #fäbod.

En morgon när jag och sambon satt på trappen och drack morgonkaffe så kom det två vandrare förbi. Det är en vandringsled som går rätt genom gårdarna. Så man får vara beredd på oväntat besök ibland. Nu fick dom inget kaffe men väl en pratstund. 

Det visade sig att mannen född 1934 mindes min morfar som cyklade från fäbon till Sågmyra sågverk där han jobbade. Det var under sommartiden då dom var här med korna som dom buffrat hit. Som liten grabb så fiskade mannen vid tjärnen och hörde hur dom drog igång separatorn i fäbon. Ljudet av den ekade ner till tjärn och då insåg han att det var dags att gå hem, berättade mannen. Jag berättade då för honom att den separatorn än idag står här inne fäbon. 

Den här gången fick jag och sambon besök av min äldsta dotter med familj (mina 4 barnbarn) och ingen av dom hade några som helst problem att hitta på saker att göra. Ett parti schack är ju alltid ett bra tidsfördriv.

Diska får man göra för hand och det passar ju bra att sitta på fäbodtrappen och göra det.

För min del så är det kamera och fotografering som jag roar mig med. Man hittar alltid något att fotografera. 

Att börja dagen och avsluta dagen med att sitta på fäbodtrappen är på något konstigt sätt väldigt rogivande för själen. 

Imse vimse spindel.....

Några bilder på en spindel. Jag följde efter den ett tag :) 

Fem dagar långt ute i skogen......

Fem dagar i en fäbod långt ute i skogen ca 1,7 mil från Leksands centrum mot Sågmyra-hållet.. Där har jag och sambon tillbringat våra dagar med att underhålla fäboden med att vidareutveckla den gamla fäboden med varsam hand. Sambon har stått för snickeri och jag har trimmat gräs och rensat bort jord och ogräs från fäbodgrunden så att den kan "andas" lättare. 

För att ta sig dit så får man skumpa på riktigt dåliga skogsvägar och kryssa mellan stenar i vägen. Annars är det lätt gjort att man slår sönder bilen. Sedan får man gå dom sista femhundra meterna för att komma till fäboden. Det låter inte mycket om man inte har något att bära på. Sambon har köpt en fyrhjuling så att vi får med oss virke och en massa bra att ha saker.

Vi har fått upp två solpaneler som kopplats till batterier så nu kan man ladda batterier och hålla en kylväska igång + en enkel liten kaffebryggare så man inte behöver tända en brasa varje gång man blir kaffesugen :) 

Det är första gången sedan 1943 som vi använder någon form av hjälpmedel för att frakta saker, då min morfar och mormor buffrade korna till fäboden för sista gången. Vi har fått gått och bära på allt som vi ville ha med efter det. 

Minsta barnet på bilden är min mamma som är född 1937. Nu tar vi hjälp av andra hästkrafter. Med på bilden är min morfar och morfars far och min mammas storasyster och en docka. 

Jag pausade emellanåt och gick med kameran på lindan (ängen) nedanför fäboden. En kväll fick jag syn på älgen och tog några bilder genom fäbodfönstret vilket inte var lätt att hitta en klar ruta eftersom rutorna är så gamla.