Den här gången fick vi besök.........

Igår kom vi hem från fäboden efter att ha varit där fyra dagar. Det har gått en vecka drygt sedan förra gången vi var där och nu fortsatte vi att underhålla och förbättra. Fokus denna gång är på ladan som behöver nytt tak för det läcker in vatten från taknocken och har så gjort i många år. Golvet i ladan har ruttnat sönder. Men timmerväggarna är rätt okej som tur är. Dom flesta bilderna på renovering och sånt finns på mitt instagramkonto tinaspicture  #fäbod.

En morgon när jag och sambon satt på trappen och drack morgonkaffe så kom det två vandrare förbi. Det är en vandringsled som går rätt genom gårdarna. Så man får vara beredd på oväntat besök ibland. Nu fick dom inget kaffe men väl en pratstund. 

Det visade sig att mannen född 1934 mindes min morfar som cyklade från fäbon till Sågmyra sågverk där han jobbade. Det var under sommartiden då dom var här med korna som dom buffrat hit. Som liten grabb så fiskade mannen vid tjärnen och hörde hur dom drog igång separatorn i fäbon. Ljudet av den ekade ner till tjärn och då insåg han att det var dags att gå hem, berättade mannen. Jag berättade då för honom att den separatorn än idag står här inne fäbon. 

Den här gången fick jag och sambon besök av min äldsta dotter med familj (mina 4 barnbarn) och ingen av dom hade några som helst problem att hitta på saker att göra. Ett parti schack är ju alltid ett bra tidsfördriv.

Diska får man göra för hand och det passar ju bra att sitta på fäbodtrappen och göra det.

För min del så är det kamera och fotografering som jag roar mig med. Man hittar alltid något att fotografera. 

Att börja dagen och avsluta dagen med att sitta på fäbodtrappen är på något konstigt sätt väldigt rogivande för själen. 

Imse vimse spindel.....

Några bilder på en spindel. Jag följde efter den ett tag :) 

Fem dagar långt ute i skogen......

Fem dagar i en fäbod långt ute i skogen ca 1,7 mil från Leksands centrum mot Sågmyra-hållet.. Där har jag och sambon tillbringat våra dagar med att underhålla fäboden med att vidareutveckla den gamla fäboden med varsam hand. Sambon har stått för snickeri och jag har trimmat gräs och rensat bort jord och ogräs från fäbodgrunden så att den kan "andas" lättare. 

För att ta sig dit så får man skumpa på riktigt dåliga skogsvägar och kryssa mellan stenar i vägen. Annars är det lätt gjort att man slår sönder bilen. Sedan får man gå dom sista femhundra meterna för att komma till fäboden. Det låter inte mycket om man inte har något att bära på. Sambon har köpt en fyrhjuling så att vi får med oss virke och en massa bra att ha saker.

Vi har fått upp två solpaneler som kopplats till batterier så nu kan man ladda batterier och hålla en kylväska igång + en enkel liten kaffebryggare så man inte behöver tända en brasa varje gång man blir kaffesugen :) 

Det är första gången sedan 1943 som vi använder någon form av hjälpmedel för att frakta saker, då min morfar och mormor buffrade korna till fäboden för sista gången. Vi har fått gått och bära på allt som vi ville ha med efter det. 

Minsta barnet på bilden är min mamma som är född 1937. Nu tar vi hjälp av andra hästkrafter. Med på bilden är min morfar och morfars far och min mammas storasyster och en docka. 

Jag pausade emellanåt och gick med kameran på lindan (ängen) nedanför fäboden. En kväll fick jag syn på älgen och tog några bilder genom fäbodfönstret vilket inte var lätt att hitta en klar ruta eftersom rutorna är så gamla.