Vilken bra Fotout det blev idag............

Äntligen kunde jag följa med på Köpings fotoklubbs evenemang. Idag hade klubben en så kallad Fotout då vi gemensamt åker till något ställe och fotograferar. Oftast har jag haft oturen att Fotout legat på min jobbarhelg men idag stämde det med min lediga helg. Utflykten idag blev Stora Sundby slott och dit åkte vi i egna bilar (inte miljövänligt men coronavänligt). Det blev en härlig och givande Fotout med trevliga fotografvänner och bra höstväder.

Det här är första gången som jag tar mig förbi slottet via gångstråken och ut bakom slottet. Jag har bara stannat framför slottet och gått runt lite på framsidan. Jag hade inte en aning om att man kunde gå runt och mötas av en enastående natur som var väldigt trevlig att traska runt vid. I tre timmar traskade vi runt med våra kameror och hittade hela tiden något att fotografera. Så mycket frisk luft som jag fått idag var det ett tag sedan och en mycket givande dag.

Inspiration att fotografera..........

Nu har hösten intågat på riktigt. Jag som mest gillar att fotografera makro får lite abstinens att fotografera. Visst kan man ta många fina höst-motiv och vy-bilder och det gör jag emellanåt. men jag önskar mig halvklart väder och inte som det är nu och har varit senaste dagarna med duggregn, mulet väder är okej. Jag får rota lite i arkivet och låta mig inspireras. För det är det man behöver när man inte vet vad man är sugen på att fotografera. Jag brukar då kolla runt i mitt fotoarkiv och få lite inspiration.

Ett annat bra och mer lärorikt sätt, är att kolla på vad andra fotograferar. 

Sista vändan för i år..........

Ett förmodligen sista besök i fäboden för i år. En grådisig och vindstilla dag i budan den 11 september. 

Ett tidsdokument......

Fäbodar är små och det finns en eldstad, en säng och ofta en våningssäng (Tarsäng). Boningshuset skulle vara så pass varmbodda att man kunde vara där långt in på hösten. Man tätade med mossa mellan timmerstockarna för att minska vinddrag in i budan. Likadant gjorde man oftast när det gäller fejset (ko-ladan) där djuren hölls om natten. En hölada fanns också på gårdsplatsen som förvar åt den  bärgade skörden. Naturligtvis så fanns det också ett utedass på gården.

Första turen till fäbodarna gjordes av bönderna i slutet av april och det var karlarna som var dit för att hugga ved. Andra gången for man dit från byn och sådde och såg över alla gärdsgårdar, grindar och staket så att det var helt inför nästa tur till fäboden. I juni var det dags att ta hit korna då betet i skogen hade börjat växa. Kvinnor hjälptes åt att räfsa ängarna och ta bort grenar och kvistar som fallit från träden under vintern. Man tog också tillvara på löv och man av band lövkärvar av björk. Lövkärvar var foder åt får och getter hela vintern. Därför gjorde man ett ordentligt lager med lövkärvar.

Man stannade över midsommar i fäboden tills slåttern skulle börja hemma i byn och då for karlarna hemåt och kvinnorna blev kvar för att passa korna och getter. Man tog också hand om mjölken som korna och getterna gav för att sedan kärna till smör. Vi har kvar separatorn som vevades för hand.

När slåttern var klar hemma i byn kom man tillbaka till fäboden och tog hand om skörden här. Den lades i ladan för att sedan kunna hämtas senare under året. 

Min morfar och hans far på väg upp till fäboden med korna. I vagnen sitter min mamma och hennes syster med en docka mellan sig. Den minsta är min mamma och året är nog ca 1940. Sista året som mormor och morfar buffrade hit till fäboden var 1946. I anteckningsböcker som det skrivits i sedan början på 1930 och finns bevarat, kan man läsa om vad som gjordes här och fortfarande än idag så skriver alla som kommer hit till vår fäbod några rader om dagens händelser. 

Min morfars, mormor och morfar var de första i min familj som tog över fäboden. Kvar i fäboden finns hans kratta med hans bomärke. Vi slår fortfarande med lie och räfsar gräs och det är inte så enkelt att slå med lie. Det fick min dotter och hennes man känna på. Tungt arbete var det att ta hand om skörden som sedan skulle hässjas. Numera så har vi också batteri-laddade trimmers till hjälp. 

All mat lagades i den öppna spisen och på gjutjärnsspisen när den installerades. Vatten fick man hämta ur brunnen på gården. Vi är tacksamma för de som grävde brunnen en gång i tiden för den används flitigt när vi är här. Dricksvatten får vi släpa med oss när vi ska hit. Det finns alltid vatten i brunnen och det beror nog på att det finns en källa i närheten. Förr så åt man av det som odlades här på platsen om somrarna. Nu så tar vi med oss maten och det är enklare att ta sig till närmsta ort för att handla. Innan vi med hjälp av solcellspanelerna kunde koppla in ett litet kylskåp så hissade vi ner mat i det kalla vattnet i brunnen för att behålla kylan i maten. Inte allt men det som gick att hissa ner i brunnen. 

Jag och min sambo har under dom två sista somrarna 2020-2021 tillbringat mycket tid här. Vi har tagit tag i att förbättra fäboden och påbörjat ett projekt med att rädda ladan. Inne i budan så har vi tätat med lindrev där mossa saknades, satt upp fönsterfoder och panel på väggen och i tarsängen. En diskbänk med ho och en liten pumpkran för att pumpa upp vatten ur en dunk i diskskåpet. Nu kan man stå och diska vilket har förenklat det hela. Min mamma och jag tog oss hit en dag för att övernatta och för att visa det vi har gjort. Hon var så glad att få komma hit en gång till vid 83 års ålder. 

Det som återstår inne att fixa är att få igång gjutjärnsspisen att fungera igen och jag ska sätta upp grejer på väggarna som jag tog ner när vi fixade inne. Det svåra är att man bara ska förbättra och förnya på ett sånt sätt att man bevarar det gamla och jag känner mig nöjd med det vi har gjort. Nu är det fokus på ladan och det första var att lägga på nockplåt eftersom det var över tjugo cm stor glipa i nocken. Alla årens regnande har förstörd halva golvet i ladan som är från 1700-1800 talet. Så småningom ska vi lägga nytt tak, lyfta ladan och räta upp den med hjälp av domkraft och dika ur så att vattenbassängen som bildas under ladan rinner bort. Ha ha ha observera sambons livlina som han knutit fast i redskapet som vuxit fast i marken framför ladan. 

Det bästa av allt är en avkopplande stund på bron (fäbodtrappen) och njuta av lugnet och tystnaden. 

På instagram har jag ett konto fäbod_i_leksand och där finns det mer (många) bilder med allt vi har gjort och kommer att göra. 

Fäbodkultur........

Bilder tagna vid vår fäbod som vi besöker med jämna mellanrum.

År 2020-2021 så har det varit extra mycket besök här och långt från folksamlingar. Semestern har tillbringats här och vi har lagt vår tid på att fixa och hålla efter i och runt om fäboden. Vi har satt upp solcellspaneler och tillfört möjlighet att ha ett litet kylskåp, ladda mobiler och verktyg. Bland annat så har vi byggt en uteplats och trädgårdsmöbler av det som fanns att tillgå. Jag är femte generationen som får förvalta vår fäbod som funnits i generationer sedan ca 1870-talet. På platsen som är dokumenterad från 1663 så finns det två fäbodar med tillhörande byggnader och ligger högt beläget på ett berg. Det finns ingen bilväg ända fram utan sista hundratals meterna så får man gå till fots genom skogen för att komma hit. 

Underbart, avkopplande, rogivande och stressfritt garanteras.