Ett tidsdokument......

Fäbodar är små och det finns en eldstad, en säng och ofta en våningssäng (Tarsäng). Boningshuset skulle vara så pass varmbodda att man kunde vara där långt in på hösten. Man tätade med mossa mellan timmerstockarna för att minska vinddrag in i budan. Likadant gjorde man oftast när det gäller fejset (ko-ladan) där djuren hölls om natten. En hölada fanns också på gårdsplatsen som förvar åt den  bärgade skörden. Naturligtvis så fanns det också ett utedass på gården.

Första turen till fäbodarna gjordes av bönderna i slutet av april och det var karlarna som var dit för att hugga ved. Andra gången for man dit från byn och sådde och såg över alla gärdsgårdar, grindar och staket så att det var helt inför nästa tur till fäboden. I juni var det dags att ta hit korna då betet i skogen hade börjat växa. Kvinnor hjälptes åt att räfsa ängarna och ta bort grenar och kvistar som fallit från träden under vintern. Man tog också tillvara på löv och man av band lövkärvar av björk. Lövkärvar var foder åt får och getter hela vintern. Därför gjorde man ett ordentligt lager med lövkärvar.

Man stannade över midsommar i fäboden tills slåttern skulle börja hemma i byn och då for karlarna hemåt och kvinnorna blev kvar för att passa korna och getter. Man tog också hand om mjölken som korna och getterna gav för att sedan kärna till smör. Vi har kvar separatorn som vevades för hand.

När slåttern var klar hemma i byn kom man tillbaka till fäboden och tog hand om skörden här. Den lades i ladan för att sedan kunna hämtas senare under året. 

Min morfar och hans far på väg upp till fäboden med korna. I vagnen sitter min mamma och hennes syster med en docka mellan sig. Den minsta är min mamma och året är nog ca 1940. Sista året som mormor och morfar buffrade hit till fäboden var 1946. I anteckningsböcker som det skrivits i sedan början på 1930 och finns bevarat, kan man läsa om vad som gjordes här och fortfarande än idag så skriver alla som kommer hit till vår fäbod några rader om dagens händelser. 

Min morfars, mormor och morfar var de första i min familj som tog över fäboden. Kvar i fäboden finns hans kratta med hans bomärke. Vi slår fortfarande med lie och räfsar gräs och det är inte så enkelt att slå med lie. Det fick min dotter och hennes man känna på. Tungt arbete var det att ta hand om skörden som sedan skulle hässjas. Numera så har vi också batteri-laddade trimmers till hjälp. 

All mat lagades i den öppna spisen och på gjutjärnsspisen när den installerades. Vatten fick man hämta ur brunnen på gården. Vi är tacksamma för de som grävde brunnen en gång i tiden för den används flitigt när vi är här. Dricksvatten får vi släpa med oss när vi ska hit. Det finns alltid vatten i brunnen och det beror nog på att det finns en källa i närheten. Förr så åt man av det som odlades här på platsen om somrarna. Nu så tar vi med oss maten och det är enklare att ta sig till närmsta ort för att handla. Innan vi med hjälp av solcellspanelerna kunde koppla in ett litet kylskåp så hissade vi ner mat i det kalla vattnet i brunnen för att behålla kylan i maten. Inte allt men det som gick att hissa ner i brunnen. 

Jag och min sambo har under dom två sista somrarna 2020-2021 tillbringat mycket tid här. Vi har tagit tag i att förbättra fäboden och påbörjat ett projekt med att rädda ladan. Inne i budan så har vi tätat med lindrev där mossa saknades, satt upp fönsterfoder och panel på väggen och i tarsängen. En diskbänk med ho och en liten pumpkran för att pumpa upp vatten ur en dunk i diskskåpet. Nu kan man stå och diska vilket har förenklat det hela. Min mamma och jag tog oss hit en dag för att övernatta och för att visa det vi har gjort. Hon var så glad att få komma hit en gång till vid 83 års ålder. 

Det som återstår inne att fixa är att få igång gjutjärnsspisen att fungera igen och jag ska sätta upp grejer på väggarna som jag tog ner när vi fixade inne. Det svåra är att man bara ska förbättra och förnya på ett sånt sätt att man bevarar det gamla och jag känner mig nöjd med det vi har gjort. Nu är det fokus på ladan och det första var att lägga på nockplåt eftersom det var över tjugo cm stor glipa i nocken. Alla årens regnande har förstörd halva golvet i ladan som är från 1700-1800 talet. Så småningom ska vi lägga nytt tak, lyfta ladan och räta upp den med hjälp av domkraft och dika ur så att vattenbassängen som bildas under ladan rinner bort. Ha ha ha observera sambons livlina som han knutit fast i redskapet som vuxit fast i marken framför ladan. 

Det bästa av allt är en avkopplande stund på bron (fäbodtrappen) och njuta av lugnet och tystnaden. 

På instagram har jag ett konto fäbod_i_leksand och där finns det mer (många) bilder med allt vi har gjort och kommer att göra. 

2021-08-29 20:47   Håkan Eklund

Intressant och värdefullt!
- hawk

Besvara

Svar från Tinaspicture 2021-08-30 16:35

Tack, vi kommer att göra vårt bästa :)

Svara

2021-08-30 07:34   Lena Holm

Ett rejält projekt men det måste vara extra kul att det funnits i familjen så länge och att det dessutom finns dokumentation från den tiden. Vilken skatt. Gör en fotobok.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Tinaspicture 2021-08-30 16:36

Jag tänkte faktiskt på fotobok härom dagen :)
Att göra en bok om det vi har gjort och så kan man sitta i budan och kolla före och efter bilder.
Ska nog ta tag i det :)

Svara

2021-08-30 19:47   Måns H

Vilken fin berättelse och vilka fina bilder!

Tänk att det var så nyss fäbodarna var livsviktiga, utan dom ingen mat åt varken människor eller djur. Bra jobbat att ta vara på detta och att ha anteckningsboken i gång. Och kameran!

Besvara

Svar från Tinaspicture 2021-08-31 18:32

Tack så mycket Måns :)
Ja det är inte många generationer bort och många historier har berättats i familjen.
Helt klart kommer ord att skrivas och fortsätta att berättas muntligt.
kameran är alltid med :)

Svara

2022-03-30 21:00   Catharina

Alltså det är så fantastiskt att finna åt bloggar där fäbodar dyker upp. Vi är från Hälsingland ursprungligen och vår fäbod som min farfar flyttade och byggde om såldes då vi flyttade upp farmor till Umeå där vi bor idag.
Jag protesterade enormt, men resten av familjen röstade bort mig då alla tyckte det blev för långt. Istället köpte vi en västerbottensgård med ladugård som vi hade i några år tills våra barn blev tonåringar, och vägrade åka ut till väglöst och Internetlöst land. Vi hade dessutom två renoveringsbehövliga hus och vårt nuvarande stora 50-tals hus vann. Vi orkade inte åka fram och tillbaka helt enkelt hela vår-sommar- höst med ständigt dåligt samvete… jag hade önskat annorlunda, men vi är många i familjen 2 vuxna och 6 barn så allas röst måste få höras och min vinner inte alltid. I år bygger jag ett vedeldat badrum utomhus för att få lite ”’mitt”.

Lycka till med den fina fäboden!!!

Besvara