300 meter från min stuga
Jag hade lagt upp en bild i mitt förra inlägg. Med tanke på kommentar svaren från det inlägget som jag fick, så vill jag skriva några ord om denna händelse. Flygolyckan hade jag läst om flera gånger men inte att det var just den här platsen, så nära inpå där jag har min stuga.
Bilderna jag idag har tagit relaterar till händelserna för drygt 50 år sedan.
Jag googlade på flygolyckan som hände precis intill och där sju civila personer miste sina liv 1960. Vikbo olyckan som den kallas.
Foto: Tage Berggren/ Vlt arkiv källa: http://vlt.se/nostalgi/60talet/1.1665410-vikboolyckan-militarplan-stortade-pa-gard
I nederkant på bilden ganska mitt i så ser du samma tak som den jag tagit idag. Ladan mitt ovanför finns kvar men inget annat. Det står en uppförd timmerstuga på vänster sida om vägen idag.
Citat från Vlt:
Så som var brukligt på landet förr, hjälptes grannar emellan alltid åt med olika större arbeten på gårdarna. Den här dagen var det tröskningsarbeten på Vikbo gård som gällde. Grannar som på morgonen slutit upp för att hjälpa till, var Rolf Agne Pettersson från Mossbo, Verner Söderkvist från Maktlösa och Gustav Jonsson från Laggarbo. Vid tiotiden var det självklart att man tog en kaffepaus och det gjorde man också på Vikbo. Logen och tröskningsarbetena lämnades för en stunds samling kring köksbordet.
Katastrofen var ett faktum. På ett ögonblick utplånas fyra personer i familjerna Andersson på Vikbo gård. Axel Andersson, makarna Erik och Ingegärd Andersson och deras dotter Lena, 6 år, och grannarna Verner Söderkvist, Rolf Agne Pettersson och Gustav Jonsson. Axels hustru Anna överlevde katastrofen, tack vare att hon stunderna innan begett sig ner till brygghuset.
Det som hände var att ett Lansenplan där piloten tidigare hoppat men ändå försökt styra undan planet från bebyggelse slog ner rakt in i köket där sju personer drack förmiddagskaffe. Detta är den största svenska militäriska olycka i civil tid. Familjerna möttes med tystnad av myndigheterna och ingen ekonomisk eller praktisk hjälp fick någon av familjerna. Varken förr eller senare. Ett katastrofalt bemötande av myndigheterna.
Nu drygt 50 år senare har militära myndigheter erkänt sitt misstag och rest en minnessten över samtliga sju omkomna. Men det reparerar inte människornas känslor för det dom drabbades av. Ingen hjälp ekonomiskt och psykiskt eller praktiskt. Det mest skrämmande när jag läser reportaget hur dom drabbade själva fick ta hand om dom avlidna som hade lagts i en närliggande lada som dom anhöriga fick ombesörja själva.
Läs hela historien här:
Cermonin av minnesstenen
Jag var där och gick idag och fotograferade på fälten som jag gått på hundratals gånger utan att veta att det var just den platsen. Jag trodde det var längre bort mot Himmeta det hände. Nu får fälten en helt annan innebörd för mig, känner jag
Inlagt 2012-11-16 20:45 |
Läst 3697 ggr. |
Permalink
Det väcker minnen från min militärtjänst vid F1 i västerås då vi blev kommederade att gå vakt vid olycksplatsen & samla in vrakdelar efter flygplanet, ett mycket obehagligt uppdrag.Ha en bra helg./Ingemar.