Dagarna går så fort men livet står stilla. 7 Juli 2017

För denna lilla gynnare är livet helt nytt och spännande. Familjen med sädesärlor har jag sett ett tag. De bor inne i vassen och kommer fram och över flygning och tar strandpromenader och ser ut som de försöker härma Michael Jackssons moonwalk. 

Först går föräldern och visar hur det skall se ut.

Ganska kul att se dom, som vilken familj som helst på stranden. 

Ungarna skriker när dom är hungriga. 

Mätt och belåten. 

Som vanligt så skall föräldern stajla lite för de små.

Inte alltid så lätt att visa sig på styva linan. 

Att gå sin egen väg är både spännande och skrämmande. 

aldrig kan man vara säker det finns faror över allt. 

Fast det ser härligt ut att flyga iväg över vattnet. 

På avstånd övervakas flygövningarna. 

Det var flera stycken ungar som flög ut över vattnet, men den här han stannade kvar på land. 

Även denna dag fick sitt slut, fast denna månbild är någon dag äldre. När det var dags för fullmåne så hade vädret blivit sämre på kvällen. / Jörgen 

Vår närmaste granne är halv. 1 juli 2017

Såg att månen var halv och riktade kameran mot vår närmaste granne. / Jörgen 

Blåsig dag vid stranden. 30 juni 2017

Fick ett litet ärende till Göteborg och passade då på att utöka samlingen av objektiv. Tillbaks till stugan gick jag ner till stranden för att se om skrattmåsarna som alltid håller till vid Tvärrön var kvar. 

På stranden satt denna lilla gynnare som jag inte vet vad det är för sort. Jag fick sätta mig på andra sidan så han kunde sitta kvar på bordet. Stranden är inte jättestor men tillräcklig för att vi kunde vara där ostörda av varandra. 

Det blåste kraftig motvind och trots det hade dom inga problem att ta sig fram.

Skrattmåsarna flög gemensamt.

Skrattmåsarna var inte ensamma utan även fiskmåsen passade på att fiska i vinden.

Fiskmås styr in mot vinden vid Tvärrön. 

Strax över vattenytan.

För att i flyga högt upp och ta sats ner mot vattenytan. Däremot var jag inte med i dessa svängar. 

Spanar efter fisk. 

Hemma vid stugan väntade Teja på mig. Hon satt och höll koll på mössen i vedbon. Fick plocka upp ett par som låg döda på tomten. Är glad att hon inte äter upp dom. 

Trots vinden fick jag en bild på våra rosor, 

Det kom några droppar regn.

Min fru planterar blommor men ett tala om för mig vad dom heter, inte så viktigt kanske men kul att veta vad det är man fotograferar. 

Nöjd med min nya objektiv. Kommer att bli ett bra komplement i samlingen. / Jörgen

Bad eller inte? 27 Juni 2017

Solen visar sig på en blå himmel. Värme och helt vindstilla, bara 200 meter till en sjö med badstrand. Följer med ner till stranden och har kameran med. Vet att det brukar finnas en del fåglar vid sjön.  Frågan är även för en liten fågel, är det för kallt i vattnet för ett dopp? 

Ja det var kallt, mycket kallare idag. Åsundens vatten är aldrig stilla och den nedre delen manar ut i Ätran som har minst 5 kraftverk på väg mot havet. När vattnet släpps på så sjunker nivån med ner till 2 meter. När det händer ligger en del båtar på botten.

Min fru hon badade och det gjorde även den här lilla fågeln. Men jag satt kvar vid stranden och njöt av den värmande solen och av att se skrattmåsen jaga efter fisk.  

En myra med vingar den ville inte ge sig av från min Frus ben. Hon var inte särskilt road av att ha den gående på sig. Skrattmåsarna fick jag en del bilder på men jag få se om de får ett eget inlägg någon dag.

Istället såg jag en fjäril som jag inte sett förut. De var flera stycken men försvann snabbt. 

Vid stugan satte vi oss under rosorna som nu äntligen börjar slå ut.

Kaffet jag drack hjälpte inte mycket för att hålla bort tröttheten, det får bli hängmattan och en bok att lyssna på.  /Jörgen

Sista bilderna på ungarna i boet. 25 juni 2017

Jag kände på mig att snart skulle ungarna ut och pröva sina vingar. Det blåste rejält denna söndag i juni. Jag trodde nog att dom inte skulle ta steget ut idag. Några bilder på dom tog jag för säkerhets skull. 

Det blev eftermiddag, nästan kväll. Jag hörde ett fasligt liv på Koltrasten som flög i cirklar över vår Hund Teja. Hon stor där med svansen glatt viftande.  Ett skarpt kommando till henne och hon kom springande upp till mig. Tack och lov hade hon ingen unge i gapet. 

Hundarna fick hållas inne ett tag. Jag gick ner för att se om någon unge var skadad. Boet var tomt så när som på en unge. Jag tittade ut i skogen upp i en ek och där satt hanen och kallade jag såg då en unge komma flygande till honom och han gav sig sedan av till en annan gren. Gick runt och tittade och under en vinbärsbuske satt en fågelunge och tryckte. 

Jag beslöt att lämna dom ifred. Senare på kvällen gick jag ner och då var boet helt tomt och inga ungar sågs till. Jag har sett båda föräldrarna leta mat och flyga uppe bland träden. Jag intalar mig att alla klarade sig. 

Det var för mig ett nöje att få ta del av denna familjs start på livet. Jag hoppas dom kommer tillbaks och glädjes oss i många år. Att se livet realistiskt och för vad det är kan vara tungt. Att få vara lite blåögd och tro på de goda stunder som dyker upp gör livet lite lättare att leva. /Jörgen