2~104@testudo/ Ett bord i solen.

En ledig dag, utan jobb. Solen skiner och det är sommarvarmt. En promenad, kamera med och som mål att köpa kaffekapslar. Går ner mot järntorget, upptäckter att det var varmare än jag trott. Går då ner mot stenpiren och svalkan från havet. På en tvärgata ser jag ett ensamt bord med två stolar.

Solen lyster upp bordet och husen skuggar omgivningen. Går ned på knä och tar en bild.

Värmen besvärar mig, så jag sätter mig i skuggan. Tar lite bilder på förbipasserande. Tycker det är rätt obehagligt.  Man blir kanske mer bekväm med tiden, att ta bilder på okända.

Dags att köpa kaffekapslar, fick som vanligt en kaffe i baren. Gick ut i solen och satte mig ned på trappan. Tro jag tar buss 55 hem.  Fler tyckte det var varmt i solen och svalkade sig glass.

Kanske är det även dags för lite i magen. Klockan är snart två ser jag i sökaren.

Där kommer min buss 55, den går på el och är grön. Det är svalt i den.

2~103@testudo// Teja vid bordet.

Teja och sin matte Ida är helt oskiljaktiga. Vid bordet ligger Teja på en av stolarna under bordet. När Ida börjar bli klar sätter hon sig upp och väntar på att få en liten bit broccoli.

2~102@testudo// Vårblommor, väcker liv i den grå vardagen.

Vårsolen och alla de blommande färgerna, väcker liv i den gråa vardagen. Nya dofter och en sol som dröjer sig kvar på kvällarna. Den värmande solen som färgar min vita hud.

Sitter med en kopp och bara existerar, mer behövs inte. Inte i dag.

2~101@testudo// Vitsippa, Drivkraft. Fusk, Ärlighet.

En vitsippa fångad vid vår sommarstuga.

Jag har inte orkat med allt i livet den senaste månaden. Kanske beror det på att jag sover dåligt eller har svårt att komma igång. Ute har jag varit och tagit en massa bilder. Däremot att sätta mig vid datorn har varit svårare.

Kanske är det ingen mening med allt, eller så finns den där men jag kan inte få tag i den.

Vad driver människor idag. Är det bara pengar?

I verkligheten och det som händer i omgivningen verkar pengarna vara det centrala. Det talas om mänsklighet och att vara ärlig både mot sig själv och andra. Det är bara ord, de utförda handlingarna visar upp en annan verklighet.  Var finns de man kan lita på? Inte ens fotografiet är längre ärligt, (om den nu nånsin varit det). Vad driver mig? är jag ärlig mot mig själv om jag säger att pengarna inte har någon betydelse. I viss mån har de betydelse, annars skulle jag inte lämna in min lottokupong varje vecka.  Att förlåta de som blivit ertappade med att fuska eller ljuga. Behöver den min förlåtelse?  Kan man förlåta sig själv för det man gjort, erkänna det utan omsvep rakt av. Kanske beror det på vår hyllning av de som lyckas och det totala vakuum som uppstår för alla de som försöker men inte kommer ända fram.

Själv skall jag försöka en dag i taget.