Kattuggla

Högt upp och svår att upptäcka sitter kattugglan. Fast om det står flera andra i skogen och tittar rakt upp, kan man upptäcka den även med otränade ögon.  den var ganska slö och sneglade trött på de som stirrade upp bland träden. 

Inte så långt från den första kattugglan satt den andra. 

På med telekonverter 2ggr på mitt 300 mm  (för er med andra format blir det 1200mm) för att få några närbilder. Mycket grenar ivägen var det. Manuell fokus fungerade bäst och var inte så svårt. Stängde av stabiliseringen för att kolla hur det skulle vara utan. Inte alls bra, tur att det finns bra teknik. 

Stannade inte så länge, den får vara ifred. Någon dag senare möttes jag av att den ena av ugglorna var död. Det fanns spår på marken av plockade fjädrar. Troligen har den blivit ett byte för en större fågel.  En del av livet, men lika sorgligt ändå. Jag intallar mig att så länge den inte blivit dödad av en människa eller människors handlingar är det ok. 

Ha det gott.

Följ med en Ekorre på en snabb åktur i skogen.

När Ekorren rör sig står tiden stilla. Jag har försökt fånga ekorrarna när dom jagar varandra, det har jag inte lyckats med. Jag har försökt fånga en ekorre hoppa mellan grenarna, det har jag inte lyckats med. Jag har däremot lyckats med att fånga en ekorre när den jagar en annan utmed marken. Jag kom på att om jag försöker ta bilderna framifrån istället för från sidan, då blev det lättare. Inte lätt för det gäller att räkna ut varifrån dom kommer. Om dom kommer. 

Här kommer en bildserie där en ekorre jagar en annan ekorre. Den första ser man inte, men det gav mig tid till att följa nummer två. 

Här blir det intressant och en anledning till att det är bra med många bilder per sekund. 

För att skydda ögat, så blinkar ekorren med ögat som kommer nära grenen. Säkert en reflex men ändå. 

Här är det nära grenen, Ekorren är mm ifrån den. 

Av de sista sex bilderna har jag bara tagit bort 3 då de i inte skilde sig så från dom andra. Tiden det tog att passera grenen är då 9/50 delar av en sekund. 

I skogen i jakt på nötter har tid mindre än sekunder stor betydelse och bilderna jag tagit har samma sekund registrerat i lr. 

Ha det gott

Ekorre.

Det var kallt denna  eftermiddag i slutet av mars. Solen lyste från en nästan molnfri himmel, men vinden var mycket kall. En av Ekorrarna kom fram och tog för sig av godsakerna.  Tre av dom har jag sett, men de kan vara fler. Ungar vet jag nu att dom har fått. Jag har ännu inte sett till ungarna, men kan på honan se att hon diar dom. 

Det är ett populärt område att skåda fågel och eller bara att vandra och motionera i. De som passar på stigarna i närheten påverkar inte ekorrarna. En hund däremot märker dom genast. Ekorren stelnad då till och sätter sina händer, (framtassar) på magen.

När dom är fler blir det konkurens om godsakerna. Dom jagar varandra, det blir en vild jakt bland träden. Jag har försökt fånga denna jakt på bild, men misslyckas att få till riktigt bra bilder. Kamerans autofokus hinner oftast med, jag använder samma motivföljande ai som till fågel, verkar inte skilja så mycket. Har provat för hund men den är inte lika bra för ekorre. Det som misslyckas är att jag inte hinner med utan jag får bara en del av kropparna med och då oftast fel del. 

Jag blev kall och frös mina händer var helt iskalla. Vantarna var kvar hemma, det hade varit vårvärme de senaste dagarna. Jag gick iväg på stigen och i det sista vänder jag mig om. Där bakom trädet satt hon (om det är en hon) och kikade efter mig. Skall du gå nu? såg det ett ut som hon frågade. 

När hon såg att jag tittade kom hon fram mot mig. Det blev några bilder till mig och godsaker till henne.

Igår var jag där igen, men de bilderna är inte klara, det blir en del att rensa ut, speciellt när jag försöker fånga deras jakt och kameran tar 50 bilder i sekunden. Fast jag har sett en del fina bilder, tror jag hinner med att gå igenom dom innan jobbet idag. 

Ha det gott. 

Välkomna våren och livet.

Posedion skiner i sina nya kläder. Ett vårtecken som har saknats under de senaste två åren. 

Tröttheten sitter kvar i mitt huvud, men när solen lyser mellan molnen känns det gott. Bland vissna löv och gammalt skräp växer det nya livet upp och förgyller det grå med sina starka färger. 

Det finns en framtid för oss alla och att tro och hoppas håller oss levande tillsammans. Kanske en dag får vi möta de som lämnat oss under färden. 

Ha det gott. 

Bäst att se sig omkring.

När myrorna vaknar på våren är det värsta rusningstrafiken. Trots det ser det ut som det är en viss ordning i all deras kaos i stacken. Fast ibland kan det vara en fördel att få en överblick. Det är vad man kan tro denna myra försöker sig på. 

Vid Järntorgets kaos kan man se järnbärarna av Sven Lundqvist blicka ut över Olof Palmes plats. Fast numera är det mest en byggarbetsplats som det är på de flesta platserna numera. 

Vid korsvägen skymtar man Örgryte gamla kyrka. 

Tillbaks till skogen igen. Undrar om myran i den första bilden sökte vårens första solstrålar, de som värmer så skönt och får en att känna att det är så gott att leva. 

Ha det gott.