Fåglar på Källö-Knippla

Källö-Knippla är två ihopsatta öar i Göteborgs norra skärgård. De tillhör Öckerö kommun och för att ta sig dit får man åka med två bilfärjor.  Vi jag och min fru som är från ön åkte ut ett par dagar för att hjälpa hennes mor.  På den obebyggda delen av ön finns en slinga att gå. 

En familj av Ejdrar som snabbt simmade ut mot säkrare vatten. 

Ungen däremot blev kvar. 

Fisktärnor som fiskade efter fisk fanns det däremot ganska gott om. De var snabba och försvann fort bakom klipporna. 

Men till slut såg jag en som dök och kom upp med en fisk. 

En tur till närmaste klippa för att landa med fångsten. 

En kort stund i säkerhet med sin fångst, ovanför kom en mås och Fisktärnan flög snabbt iväg med måsen efter sig. Jag förlorade dom utom synhål, ganska omgående. Då de flög runt en klippa till andra sidan ön. 

Bland de karga klipporna lyser det upp. Eftermiddagen väntades regn och blåst och vid horisonten kunde jag se mörka moln närma sig snabbt. 

Högst upp står det en vippfyr. Eftermiddagen kom och med den regnet.  Vi satte oss på den glade knodden och njöt av en god måltid. 

Ha det gott. 

Gräsand vid Åsunden. (Musen som dog i min sko, eller av min sko. )

Under helgen som gick, var vi och öppnade stugan. Under en promenad i omgivningen tog jag denna bildserie genom grenar på en gräsand.

Gräsanden hade vänligheten att upptäcka oss och flydde upp i det blå.

Där den försvann bort mot horisonten. Jag hade satt skärpan manuellt på grund av allt ris som var i vägen. Hade hoppas på att få ett utryck som likande slutresultatet. Tycker däremot själv att jag lyckades med lite tur att få till ett par fina bilder. 

En helt annan sak inträffade när vi var borta från stugan. I de skor jag använder vid trädgårdsarbete hade en liten mus lagt sig i och dött. Vi tror den ätit av något olämpligt som vi städat ut och lagt i uterummet för transport till tippen. Min dotter tyckte det var lustigt att mina skor har den effekten. Hon tyckte att jag skulle kunna sälja dom som skadedjursbekämpning. 

Dags att knycka lite mat.

Hur skall man få tag i mat i dessa avlånga matskålar med galler, om man är en ekorre. 

Först får jag vänta till den där hunden har gått förbi. Man måste vara försiktig. Hundar kan vara farliga. 

Hunden är borta, en liten kringmanöver och sedan direkt till målet. 

Att äta upp och ner, hängandes i grenen bredvid med bakbenen. Fast det är inte alltid maten hamnar där den skall. 

Fast med båda framtassarna fria är det lättare att få njuta av fåglarnas fröer. 

Hejdå ses igen kanske.

Ha det gott.

Drakflygning vid röda sten.

En rödmålad sten finns strax innan Ävlsborgsbron. Den stackars stenen har målats om så många gånger, men det sägs att den är naturligt röd. Vem vet, massor av teorier finns om dens existens. Den har däremot fått dela sitt namn med området under bron och det gamla pannhuset som numera inhyser Röda stens konsthall. 

Blåser gör det nästan alltid dagtid. Så det är ett perfekt område för drakflygning. 

Det gamla varsområdet Eriksberg är för länge sedan bara ett minne. Bockkranen är det enda beviset som finns kvar att här har det tillverkats fartyg. Ångaren Bohuslän är även den ett minne från en annan tidsålder. 

Ångbåtsbryggan vid klippan och sjömagasinet där kan man sitta på och njuta av solen och gamla träbåtar. 

Göteborgs hamn, Skandiahamnen ligger  på Hisingen vid  Nya Älvsborgs fästning. Det är dom blåa kranarna vid horisonten. Under bron ses betongstatyer utan huvud som ingår i en utställning.

Skränande måsar hör till när man är vid havet. 

Ha det gott. 

Som en tjuv om natten.

Tidig kväll i lövskogen, på en gren sitter en maskerad gynnare och spanar. Har efter en helg med nattjobb sökt mig till lugnet i skogen. Sitter på en stock bevuxen med grön mossa. Självklart har jag ett sittunderlag mellan mig och mossan. Överallt hör jag fåglarnas sång,  det prasslar till under stocken mitt emot mig. 

Ut ur ett hål från stocken sticker ett litet huvud ut. En sork, mössen har nog lite mer spetsiga huvud.  Jag sitter stilla och höjer kameran. Får ett par bilder innan sorken upptäcker mig eller anar sorken en annan fara. 

Sniffar och luktar gör sorken för att sedan kvickt försvinna in under stocken. 

Sorken lockas av maten och kommer ut igen, denna gång på andra sidan av stocken. Där solens strålar  fortfarande når marken genom träden, får jag en fin bild på sorken. 

En större hackspett landar ovanpå stocken, sorken gömmer sig kvickt. Ett nytt motiv för mig. 

Hacke ställer upp sig i solen strålar och poserar för en bild. För att snabbt ta sig upp på trädets stam. 

Där den stannar upp och letar mat. 

Det är som skogens djur känner av att jag behöver lite uppmuntran, där jag sitter och söker ett lugn som jag saknar. 

Ett stycke nästan orörd natur är den bästa medicinen.  Får man då även lite besök av naturens invånare, kommer orken åter och man är åter en delvis hel människa  igen.  

Som en tjyv om natten, kommer jag till skogsgläntan för att ta lite av friden som tycks råda här.  

Ha det gott.