Livet består av många ögonblick, en del förevigar vi genom att ta ett fotografi andra genom att skriva ner dem andra försvinner bara bort i glömska. Mycket sport, natur och tankar om livet i stort, en slags dagbok.

Skolan, vårt hem under tiden i Lotimor, Sydsudan

Hej!

Det finns några viktiga saker som måste fungera när man är på ett uppdrag som vårat i Sydsudan. Vi måste ha tillgång till vatten, lite mat, någonstans att sova, en toa av något slag är bra. Finns det möjlighet till att tvätta sig någon gång är det också bra.

Skolan närmast i bild, då den var övergiven kunde vi bo/sova där efter vi städat ur allt bajs från, getter, åsnor mm.  Vatten hade vi med oss i mängder, vi visste inte om det fanns någon brunn med rent vatten i byn.

Skolan. 

Min sovsal. Liggunderlag och ett myggnät samt bra öronproppar, ja då sov man gott:)

Eld för att koka vattnet till te och kaffet.

Frukosten, två "vetabix" bitar, pulvermjölk. Med lite socker och sylt funkade det ok om man inte sölade och lät det bli för grötigt.

En genomgång av dagens aktiviteter, ett bibelord för dagen och en bön...kanske en sång med, så var det bara att traska ner till mottagningen.

Efter "arbetet" på mottagningen var vi rätt trötta så lite mat är inte fel. Frågan är om det blir tupp eller get idag?

Dessa tuppar, höll oss vakna, väckte oss tidigt när vi väl sov, sega var de att äta med:)Get idag...igen

Linus förbereder getköttet.

Blir ni hungriga?

Väntar på att maten skall bli klar

Kolla in den här lilla filmen(under 2 min) jag spelade in:

The goat is dead  klicka här

På kvällen tog vi med oss ett handfat, lite tvål och en halv PET-flaska så vi kunde "duscha". Detta gjorde vi nere vid pumpen i mörkret. Kommer inga bilder på det:) en höjdpunkt på dagen. Det tyckte nog en del av byborna med som kollade på oss.

Här hämtade byborna vatten, så även vi. Vi använde detta bara till matlagning och te/kaffe.

Som ni ser håller fästet/grunden på att gå sönder, något som behöver fixas snarast. Utan en fungerande brunn här blir livet än hårdare. 

Vill ni hjälpa till? Kolla den här filmen också(4 min)

Sydsudan: kort film om hur vi hoppas kunna förhindra en hungerkatastrof mm.

Kanske inte de mest häftiga bilderna men lite om hur en dag kunde se ut i Lotimor för oss. Kolla filmerna!

God natt och ha en go vecka!

Daniel

Inlagt 2017-05-07 22:45 | Läst 7052 ggr. | Permalink

"Det är verkligen ett viktigt jobb ni gör. Skrämmande hur olika våra liv kan te sig. Funderar lite på hur människor hamnat här i ett väglöst land. Pengar finns hur mycket som helst men en del vill ju vräka sig i lyx istället för att dela med sig. sten"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Det är verkligen ett viktigt jobb ni gör. Skrämmande hur olika våra liv kan te sig. Funderar lite på hur människor hamnat här i ett väglöst land. Pengar finns hur mycket som helst men en del vill ju vräka sig i lyx istället för att dela med sig.
sten
Svar från Daniel Steen 2017-05-08 21:22
Hej Sten!

De går...

Rätt intressant att höra om deras långa vandringar till olika ställen, även tråkigt. En man vi mötte hade varit i Etiopien för att söka sjukvård, han fick ingen hjälp och kunde inte gå längre själv. Då bar hans vänner honom i 4 dagar hem till Lotimor.

Daniel
Ett gott reportage att läsa om. Jag önskar er allt himmelskt stöd!
Svar från Daniel Steen 2017-05-08 21:16
Tack Ragnar!

Kul att du gillar det jag/vi gör!

Daniel
Intressant att se och läsa för en som i ungdomen kunde tänka sig att bli fredskårist.
Svar från Daniel Steen 2017-05-08 21:15
Tack Stefan!

Vad skulle en fredskårist göra?

Finns de fortfarande?

Daniel
Vibybo 2017-05-08 22:07
Svårt att minnas efter så många år, så jag googlade, men fann inget, google blir bara sämre.
Så här minns jag det: Den som ville vara hjälparbetare hade 3 val: 1) Kyrkan och missionerande 2) SIDA (som jag aldrig har gillat) och 3) Fredskåren där man fick väldigt lite betalt och bodde ungefär som du gjorde, samt hade liknande uppgifter. Jag läste broschyrerna för de 3 alternativen, och Fredskåren var det enda tänkbara. Efterhand läste jag mer om arbetet i kåren, och kom underfund med följande: Riskerna för överfall i oroshärdar var stora, likaså att få tropiska sjukdomar när man bodde med folket i åratal. Så jag avstod och gick in för vården i stället. där mitt yrkesliv blev.