Övning ger färdighet!

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev en blogg, ännu längre sedan det handlade något om ambulansverksamheten som jag jobbar i. 

Idag blir det bilder från en övning vi hade på vår station i Jönköping. Det roliga på dessa övningar är att deltagarna kommer från hela vårat distrikt, vi får träffa kollegor från våra närliggande stationer som Värnamo, Eksjö, Nässjö mm.

Vi får lära känna varandra lite mer än korta möten på akuten när vi lämnar av våra patienter. Det underlättar samarbetet på fältet i samband med olyckor mm.

Övningarna denna gången handlade bla om hur vi kan/skall stoppa svåra blödningar. Vi delades in i två gäng och tränade på olika situationer. Som avslutning en övning där vi tävlade mot varandra i en slags stafett.

Håkan var en av instruktörerna.

Tidtagning för att simulera den stress det kan vara på en olycksplats.

Det är lite kallt ute så det är bra att vara väl klädd medan man väntar på sin tur i stafetten.

Dockan var riktigt tung, uppgiften var att få upp den från marken och släpa den en bit till säkerheten.

Här tränades det att lägga tournique på lår eller armar. En tournique är livräddande vid stora blödningar.

Yes!! Vi vann!

Det segrande laget!

Ja det var lite bilder från en kylig men rolig och givande övningsdag.

Trevlig helg tillönskas alla läsare!

Daniel

First responder

Hej!

Sitter med lite gamla bilder från jobbet. Går igenom allt jag fotat genom åren på ambulansen i Jönköping. Tanken är att göra en bok om mitt arbete och arbetskamrater...ev kanske någon utställning(vore kul i alla fall).

Orkade inte så många bilder idag, här några från en regnig övningsdag 2012.

Först i färg.

Skadad person nere i en tank.

Jag ÄR INTE sur

Sjukvårdsledaren vid en större händelse har en väst som visar vilken funktion man har.

TK

Roligt har oftast på övningarna, ju större övning desto sämre funkar oftast samband mm. Numera brukar övningarna vara i vettig storlek.

Nu till svartvita bilderna. I boken blir det bara svartvitt.

Lite turligt fick jag med lite stänk från hjälmen.

Sur nae men rätt blöt.

Ett litet smakprov, har rätt mycket att ta av, har ändå jobbat i 22 år på ambulansen.

Vi ses!    Ja om ni vill alltså:)

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Fotorunda i Lokichoggio

Hej igen!

Att fixa 3 jeepar tar sin tid och då det inte direkt är min hemmaplan tog jag mig en promenad på stan. Stan är några asfalterade gator med lite hus vid sidan om. Lämnar du huvudstråken är det sand och grus som gäller.

Fina färger

Blandar och ger med bilderna, ibland mobilbilder, ibland inramade bilder, ibland svartvitt det får ni stå ut med...

Har man inga leksaker så gör barnen leksaker av burkar, flaskor eller som här av ett däck. 

Skomakarens dotter, affärer/verkstaden skymtar ni bakom tösen.

Först så ville hon inte vara med på bild

Keep Loki clean...finns lite att jobba på

På posten, inte Postnord:)

Kompisar

Skall ni ha skjuts frågar taxikillen

Färger

Motorcykeltaxi

Det är väldigt tacksamt att fotografera barn, nyfikna och ofta väldigt glada.

Ett nytt hemmabygge

Härligt att se en ambulans! Kollegor till mig:)

Oftast är ambulanserna knappt utrustade, kan vara en brits men ofta bara ett hårt plåtgolv. Inga sjukvårdare utan anhöriga får lasta in patienten och vårda på väg in till sjukhuset. Det är ofta långa sträckor för patienterna att ta sig till sjukhusen så dessa ambulanser gör trots sin enkelhet ett bra och nödvändigt jobb!

Fram för mer ambulanser, det finns många olika varianter på ambulanstransporter i dessa länder. Man använder cyklar, motorcyklar och kopplar på en slags kärra där patienten får ligga, bättre än att gå själv alla gånger!

Tar mig bort från huvudgatorna och miljön blir lite annorlunda. Hoppas på lite roliga fåglar att fota(är hängiven fågelskådare), hittar inte så mycket fågel denna gången dock.

Inga fåglar men väl en telefonkiosk:)

Det är nog några år sedan denna användes. Dags för mig att vandra till hotellet då resten av gänget har anlänt. Nu kan vi äntligen åka mot Sydsudan!

Våra vänner får lite lunch innan vi drar. Vid bordet Niclas Lindgren från PMU(Pingstmissionens utvecklingshjälp) Linda Hörnqvist och Lena Scherman från Sveriges television, Gert, Bengt och Magnus, vår läkare.

Fortsättning följer...

Daniel

Jesus älskar alla barnen...

...alla barnen på vår jord!

Röd, gul, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!

Hej!

Vart skall det här sluta tänker du kanske? Ja det vet inte jag heller:)

Detta är nog den sista bloggen om min resa till Lotimor, Sydsudan i våras. Du får läsa lite gamla bloggar för bakgrund, vad vi gjorde där mm

Några dagar tog vi promenader i närområdet, vi besökte lite familjer, bosättningar mm, jag hamnade på efterkälken som vanligt. Gick och strosade, sökte bra motiv att fota så mitt sällskap var långt före mig.

Då dyker 2 pojkar upp, kanske 10 år gamla. De följer mig, vi försöker prata, hade faktiskt lärt mig några fraser Nyangatom: Kanyaritae ayong Daniel vilket betyder jag heter Daniel.

De sa sina namn men dom har jag glömt. Vi gick nog ihop i 1,5 timme. De började sjunga en sång i fin melodi medan vi gick, de tittade på mig kan inte du sjunga? Då kom jag ihop en sång jag lärde mig i söndagsskolan när jag var liten, ja det var Jesus älskar alla barnen.

Där går jag, i en bortglömd del av Sydsudan och sjunger en gammal söndagsskolesång tillsammans med två nakna pojkar. Plötsligt hör jag hur de stämmer in i vissa ord, de var grymma på lyssna in melodin och vissa ord.

Efter en stund slår orden jag sjunger till mig med kraft, jag börjar gråta...Jesus älskar alla barnen...

...men hur märker "mina" två pojkar det? Nakna, törstiga, ofta hungriga, drabbas hårt av enkla infektioner som vi lätt behandlar "hemma" i Sverige. 

Här har vi precis delat en flaska vatten

Trots alla mina frågor tror jag på orden i sången och hoppas jag kan/vågar visa kärlek till folk jag möter vart jag än går omkring.

Kiboikin nikajokon!

Daniel