Alla vet inte hur man gör på Max

Hej!

Glad påsk till er alla!

Jag sitter på jobbet, har ett dygnspass denna långfredag. Just nu lite lugnt så då passar jag på att fixa lite med bilder och skriva denna blogg.

I lördags åkte jag och Jocke upp till Arlanda med två minibussar, vi skulle hämta lite folk  som vi skulle köra till Pingstkyrkan Jönköping. Här skall de medverka vid en påskkonferens i en vecka. Hela 40 personer från våra samarbetsländer(Armenien, Burundi, Burjatien, Etiopien, Rwanda, Sydsudan, Tadjikistan och Tanzania).

Hade preparerat bägge bussarna med två påsar med lördagsgodis(swedish tradition) lagt i lite surisar, salt och lakrits bland sötsakerna. Blev lyckat inga "sura" miner. När vi kom till Nyköping var det dags för lunch som vi beslöt ta på Max hamburgeri.

Max Nyköping.

Tänkte bjuda på svensk traditionell mat:), något som vi äter ofta(en del av oss i alla fall).

Blev en annorlunda upplevelse att guida våra vänner i allt hur man gjorde från att fylla på läsk, ketchup etc. Ingen av de hade ätit hamburgare och pommes innan på detta sättet. Vi skrattade tillsammans över situationen, minns hur jag fick hjälp när jag för första gången skulle äta Ugali i Tanzania eller Injera i Etiopien.

Etiopierna närmast, sedan burjatierna och längst bort de från Burundi och Rwanda.

Betyget på maten?

Very good! Thank you!

Det blev en bra inledning tyckte jag lördagsgodis och snabbmat! Typiskt svenskt?!

Daniel

På vägen igen, mot Nazareth Etiopien

Salamno!

Efter en intensiv dag hos afarerna har vi nu sovit gott i Logia och skall åka söderut igen. En övernattning i Nazareth väntar. Först skall vi överleva all trafik på vägarna.

Nu åker vi med trafiken från Djibuti, i stort sett bara fullastade lastbilar.

Okej, en o annan buss...

Vi möter en hel del lastbilar på väg tillbaka mot Djibuti. För att slippa slita på släpet så lastar man bara upp det på flaket.

Värdefull last.

De jag var mest rädd för var att krocka med en av dessa lastbilar. Vi såg och passerade 10-15 olycksplatser under en dags resa.

Hoppas bara chauffören han hoppa ut...

Det har poppat upp en massa små samhällen längs den här hårt trafikerade vägen. I dem kan man stanna och fika(dricka en kopp kaffe=bonna på amahrinja).

Små koppar men mycket gott kaffe.

Våra etiopiska vänner passade också på att köpa kläder och träkol. Det är betydligt billigare här än i städerna.

Kläder från Europa, importerade. Det mesta var nog second hand kläder.

Träkols försäljare. Sitter i skuggan av en buske. 

Brukar vara rätt alert när jag är ute och åker. Nu satt jag oftast och spanade efter roliga fåglar(mest rovfåglar) under färden och hade kikaren uppe mest hela tiden och såg något bekant i kikaren...inte en fågel men...

...en biltransport på lastbil.

Full med svenska bilar!! Lyckades få en bild med registreringsnumret på den sista bilen(har mixtrat med bilden här).

Väl hemma i Sverige några veckor senare kollade jag upp bilen jag sett. Det visade sig att den var köpt i Sverige av någon med Etiopiskt liknande namn i slutet av oktober och när fotot togs var det slutet av november. Så en månad senare fanns bilen i Etiopien:)

Det var allt för denna gången! Var alltid redo, det kan komma något kul runt hörnet!

Daniel

Vilken stam tillhör du?

Hej!

Har ni fredagsmys?

Själv är jag "ensam" hemma...yngsta grabben(16år) är visserligen hemma men han spelar FIFA15 samtidigt chattar han med ett gäng kompisar om matcherna och vill inte veta av mig, äldsta grabben är på stan och frun är på bokmässan i Göteborg...

...men jag är inte bitter!

Vi drar oss tillbaka till Juba i Sydsudan en stund. Dagens blogg har två spår, ett dagsaktuellt.

David och två grannpojkar. David städar upp lite grann utanför tomten medan han borstar tänderna.

Johannes och jag är rätt sportiga av oss, vi gillar att träna så vi tog en löprunda i kvarteret där vi bodde, Gudele Juba.

Ingen asfaltslöpning utan sand, typ 30 grader varmt på kvällen.

Vi sprang inte ensamma...så fort vi passerade ett gäng barn sprang de skrattande med oss, hejade på oss, höll oss i handen. På varv två var det än mer barn, har inte sprungit Göteborgsvarvet men där som här hade vi en stor och hängiven publik. De äldre, "visare" männen satt bara och skakade på sina huvuden, skrattade och tyckte vi var tokiga! Springa när de är så varmt...

När vi sprungit stod vi och stretchade en stund, vi fick direkt sällskap och hade ett gäng killar som gjprde samma övningar som vi. De kunde engelska så vi pratade en del med varandra, om jobb, framtidsplaner mm. Något centralt, viktigt för dem var vilken stam man tillhörde.

"What is your tribe called"? Vilken stam tillhör ni? Vi berättade att vi kom från Småland, en väldigt bra stam i Sverige.

Nu började pojkarna prata arabiska med varandra, vi förstod inget men Mama Margareth, vår sydsudanesiska mamma satt på en stol och lyssnade på pojkarna och skrattade så att hon höll på att ramla av stolen. När pojkarna hade lämnat oss berättade hon vad de sagt.

De hade börjat diskutera vår hudfärg och vad som skulle hända med dem om de flög med oss hem till vår stam i Sverige. Skulle de bli lika bleka/vita som oss eller skulle de fortfarande vara mörka i hyn. Efter en stunds argumentering kom de överens om att...

...de fortfarande skulle vara mörkhyade. En kul berättelse, tur att Mama Margareth satt ute och hörde vad de sa!

På tal om att flyga så flyger vi till dagens händelse som också har med Sydsudan att göra.

Idag hade jag glädjen att få visa min arbetsplats för Sebit och Emmanuel under några timmar. De håller i ett utbildningsprojekt vi har i Sydsudan och är på besök i två veckor(inga bra bilder nu).

Efter en bra stund vid fikabordet(de har lärt sig ett viktigt ord...fika) och lite bildvisning tog vi ambulanserna.

Emmanuel kollar på sina värden, bra puls och saturation.

Nu är det Sebits tur, även här bra värden.

Läsplattan användes som kamera.

Just denna bilen var inte i tjänst så vi tog oss en sväng på sjukhusområdet och A6.

Jag vet hur ambulanserna och sjukvården ser ut i Sydsudan så de blev mäkta imponerade hur vi har det. Själv blev jag lite dämpad då jag tänkte på hur lång väg det är för dem innan de har något som kan jämföras med vår standard. Givetvis blir saker bättre i Sydsudan men det tar sådan tid och nu när det är oroligt i landet blir det knappast bättre:(

Efter åkturen tog vi en rundvandring på stationen där vårt gym gillades skarpt.

Ta i nu Emmanuel! Come on Emmanuel!

Lite crosstraining som avslutning.

Sebit och Emmanuel kommer jag att träffa några gånger till innan de åker hem och visst skall de få lite bilder med sig.

Ha nu en skön helg allihopa, jag skall få servera på ett bröllop i morgon/idag är det visst!

Daniel

Nu åker vi mot Juba South Sudan

Hej!

Såg för en kort stund sedan en bild på fb, en kollega på ambulansen Jönköping anlände till Juba, Sydsudan idag. Bilden visade hur de testade anländande personer, de ville försöka utesluta ebola smittade att komma in i landet. Testet bestod bl.a i en tempmätning.

Färden jag skriver om just nu ägde rum i höstas.

Fotat med mobilen för att inte irritera polisen intill.

Ungefär halvvägs stannar vi för att proviantera. Det är mycket billigare att köpa mat ute på landet än i Juba. I tidningsklippet här kan ni se priserna i stan.

Lite go och färggrann potatis.

Någon slags olja...tror jag.

Honung

Färsk fisk...nja men torkad. Fisken är faktiskt från Uganda trots att det finns gott om fisk i Sydsudan.

Tror allt finns kvar i fisken. Ett bra proteintillskott i maten är det i alla fall.

Bönor är nyttigt!

Till sist en sötsak, lite sockerrör. Det var allt för idag.

Varit en intensiv dag, först en tur till Mullsjö för lite innebandy, kval till SM P16. Det gick bra två segrar för grabbens lag JIK. Hem för mat, rösta och nu bloggat lite. Skall nu till Pingstkyrkan Jönköping för att träffa lite Romer. De skall sjunga och berätta lite om sina liv. Skall bli kul att få en annan vinkel än medias.

Kvällen slutar väl framför teven och valvakan som för många av er andra.

Ha en go vecka...med eller utan Alliansen vid styret!

Daniel

Min första landskamp i ishockey

Hej!

Nu är det väl ingen av er som tror att det var som spelare...eller?

Nae tänkte väl det, en U-18 turnering med lag från USA, Tjeckien, Ryssland, Finland och Sverige möttes i Kinnarps Arena, Jönköping.

Lite vänskapligt snack innan match.

Sedan blir det kamp om pucken.

Första målchansen för Sverige.

Nu är det Tjeckiens tur, inget mål här heller.

Powerplay för Sverige efter en hakning.

Lagets viktigaste man!

Teveräddning. Snyggt!

I pausen tog lite kort på folk, de skall enligt uppgift vara över hundra agenter från olika NHL-lag på plats. Alla sugna på att hitta en ny Foppa eller Sudden till sitt lag. Någon som känner igen killen från Edmonton?  Jag gör då inte i alla fall!

Den här ryssen var mest intresserad av att se hur de olika lagen spelade, de var ju kommande motståndare, tror inte han blev rädd av det han såg.

I andra perioden rann det iväg lite grann och Sverige tog kommandot i matchen.

Målglädje!

Sedan lite klang och jubel med laget.

Nu blir det mål igen, liggande spel.

Shit, nu hamnade jag efter igen!

Vad säger dom? Det är ofta mycket tugg/snack mellan killarna under en match.

Flytta på dig! Jag ser inget!

Den tar jag!

Men inte den...

Bäst att ge pucken lite extra fart!

Nu blev det till slut i alla fall Sverige som fick jubla sist, de vann ganska komfortabelt till slut.