Nu även Touit 2.8/50M

En systemkamera gör ju inte skäl för namnet om det inte finns flera delar att välja mellan. Därför har normalzoomen till min Fuji X-T1 nu fått sällskap (och konkurrens) av ett Zeiss Touit 2.8/50 M. Och varför föll då valet just på den gluggen? Det finns ett par alternativ, men jag kände tveksamhet till Fujis egna 2.4/60 som är en äldre modell som enligt ryktet är lite långsam i fokuseringen. Den nya 1.2/56 är säkert bra, men jag använder sällan stora bländare och valde att prioritera möjligheten till närbilder. Alltså blev det en Touit (löjligt namn!). Redan förpackningen skvallrar om att det inte är någon budgetmodell.

För att vara ett 50 mm är objektivet ganska långt, men det beror förmodligen på att det har internfokusering och klarar skala 1:1 utan att objektivet blir längre. Även om det är ett makroobjektiv så kommer jag förmodligen mest att använda det till normala motiv.

På normala avstånd är fokuseringen hyfsat snabb, men i makroområdet tar det ganska lång tid på sig att hitta fokus och då blir det lättare att växla till manuell fokusering (som känns lite ovant eftersom det inte sker mekaniskt utan fokuseringsringen styr elektroniskt fokuseringsmotorn och vrider man lite snabbt blir det eftersläpning så att man missar fokus).

Brusegenskaperna hos X-T1 kan man inte klaga på, klockan är tagen i lysrörsbelysning och med ISO 3200 (bl. 16 , 1/5 s, stativ).

Samtliga bilder är förstås tagna i råformat, och behandlade i Lightroom.

Det är lite för tidigt att sätta betyg på objektivet, och detta är inget objektivtest. Det tar tid att vänja sig både vid kameran och ett nytt objektiv. Därför blir det en del missar även när man tycker att förhållandena är perfekta med strålande sol och tydliga linjer i motivet, men ibland blir det ändå inte skarpt. Det märks att det är skillnad i egenskaperna mellan en vanlig spegelreflexkamera (som i regel har fasdetekterande fokus) och en spegellös (även om X-T1 har en sensor där några celler detekterar fas som komplement till kontrastkännande fokus). Jag börjar tro att man måste ta det lugnare med en spegellös kamera så att den får mer tid på sig att fokusera, man kan nog inte ta snabbskott på samma sätt som med en spegelreflex.

Erfarenheter av Fuji X-T1

Det här blir nog ett ganska ostrukturerat inlägg om mina erfarenheter efter två månader med Fuji X-T1, men jag börjar med diverse synpunkter på handhavandet.

Det är nog ett problem att jag har flera kameror och att X-T1 "bara" är ett komplement. Det är självklart mycket enklare att vänja sig vid något nytt om man inte hela tiden växlar mellan olika fabrikat och modeller. Olika egenheter syns tydligare när man kan jämföra med andra fabrikat som löst uppgifterna på ett annat och ibland smidigare sätt.

Det som stör mig mest är att nästan alla knappar ligger plant med ytan på kameran, ingenting sticker ut och det gör det nästan omöjligt att hitta knappar utan att ta ner kameran från ögat. Jag har delvis lyckats åtgärda detta när det gäller en så viktig funktion som att ändra fokuspunktens läge, genom att lägga en klick epoxylim på en av de fyra navigeringsknapparna och programmera dessa så att de aktiverar funktionen fokuspunkt. Då kan jag känna mig fram till knappen med limklicken, aktivera funktionen och sedan navigera för att flytta fokuspunkten.

En annan funktion som verkar osmidig är självutlösaren. Funktionsratten under ISO-inställningen har lägen för sällan använda funktioner som multiexponering och panorama, medan man är hänvisad till knapptryckning och undermeny för att kunna använda självutlösare. Det blir många knapptryckningar för en så vanlig funktion som andra fabrikanter löst mycket smidigare.

Men bortsett från dessa brister är det bekvämt med en kamera som är så liten men ändå tillräckligt stor för att rymma alla knappar och reglage. Det påminner om tiden med Olympus OM-4 som var ungefär lika stor (jag hade även OM-1 och OM-2 på den tiden).

Det är fantastiskt att ha en så smidig kamera som komplement, antingen man tar en promenad i stan eller snabbt åtkomlig i handskfacket på bilen för att snabbt kunna ta en bild utan att behöva gräva fram stora kameran i ryggsäcken i bagageutrymmet.

Kvalitén på bilderna är imponerande. Det är förstås svårt att göra rättvisa jämförelser men jag har i första hand jämfört med D7100 (samma storlek på sensor, men 24 Mp) under praktiska förhållanden eftersom testtavlor och liknande ofta inte representerar avstånd och ljusförhållanden vid normal användning. Då blir man förstås också beroende av valet av objektiv, men även det speglar verkliga situationer och för de direkta jämförelserna har jag använt standardzoomen 18-55 mm på Fuji (den enda optik jag har just nu) och 35/1,8 DX och 50/1,4 på D7100. Med 35/1,8 vinner Fuji utan tvekan, bland annat med skarpa hörn. Jämfört med 50/1,4 är det jämnare och där är Nikon marginellt skarpare längst ut i hörnen.

Självklart måste jag också kommentera den berömda vattenfärgseffekten (som delvis skylls på problem för Adobe att tolka signalerna från X-trans sensorn). På jpegfiler syns den ibland om man kollar noga, och den blir tydligare när man granskar råfilen i Lightroom. Men problemet verkar ändå ganska begränsat, hittills har jag sett det på en del torra grenar och ibland på lövverk. Vid normala storlekar på en bild är det inte säkert att det har någon betydelse.

Om man däremot studerar bilden i 100% ser man att vissa delar ger ett plastigt intryck, färgerna har klumpat ihop sig och det saknas struktur, exempelvis i de torra grenarna.

Den stora frågan är förstås om X-T1 trots vissa brister är tillräckligt bra för att kunna ersätta min D7100 som "lätt utrustning", och just nu lutar det mot att det blir så. Däremot lär det nog dröja innan jag ger upp fullformat (D800) till förmån X-T1, men på längre sikt är det kanske ingen omöjlighet.

/Sigge

Premiär och Söderåsen

Det här blir premiär för min blogg på fotosidan. Man kan förstås fråga sig om det behövs fler bloggar, men förhoppningsvis finns det någon som ibland kan hitta ett korn i något inlägg. Dessutom skriver jag redan på min egen hemsida men det är nog inte många som ser den och det känns mer motiverat att skriva, och visa bilder, om det är större sannolikhet att någon ser resultatet.

Så nu när jag är igång börjar jag med lite bilder från förra veckans utflykter på Söderåsen i Skåne.

Även om Söderåsen är mest känd för bokskogen och nationalparken finns det också andra delar som är intressanta. Klåveröds strövområde omfattar flera typer av natur och i näheten av Vargadalen hittade jag denna vägg av granar med torra grenar som ger en grafisk effekt.

Vädret varierade ganska mycket under veckan och mest var det mulet och enstaka regnskurar (prognoserna hade utlovat ihållande regn, men verkligheten blev mycket bättre). Ibland lyste solen upp något parti och då kunde det nästan kännas magiskt om man befann sig på rätt ställe. Den här gläntan fanns på väg mot det område som kallas skorstensdalen.

Även inne i ravinen vid Skäralid blir ljuset vissa tider på dagen lite extra spännande. Tidigt på förmiddagen når solen in och stryker längs med rasbranterna och då kan det bli effektfullt med bilder i motljus.

Det får räcka med dessa bilder i detta mitt första inlägg. Nästa inlägg kommer förmodligen att innehålla lite erfarenheter av Fuji X-T1 som jag nyligen börjat använda som komplement (bilderna från Söderåsen är tagna med D800).

/Sigge