Carried away by a moonlight shadow...

SenSemester på ett torp i Segloraskogen utanför Borås. Efter traditionsenlig inledning med några regnskuriga dagar har vädret stabiliserats något nu kring mitten av augusti. Ofta mycket dramatiska moln i denna trakt har jag märkt. Kanske beror på den kuperade terrängen? Blir lätt att kameran riktas uppåt, ovanför grantopparna, mot himlen... Har varit fullmåne nu och i kombination med molnskyarna skapades natthimlar som keder tankarna till den tyske konstnären Caspar David Friedrich (1800-talets första hälft/romantiken). Kände att jag bara måste försöka fånga något av denna himmelska månkonst på bild...

Ovan är en av en serie bilder jag tog i onsdags kväll vid 23-tiden. Har inte nåt bildbehandlingsprogram i min laptop, så jag tänkte jobba litet mer med dem när jag kommer hem till statonära dtorn efter semestern.

Har inte någon direkt erfarenhet av månskensfoto sen förut, men det var ju riktigt spännande! Tyvärr så usel uppkoppling mot mitt mobila internet här i torpet, så jag lyckades bara ladda upp denna enda bild just nu, men kommer lägga ut fler månskensbilder i mina album vartefter jag hunnit gå igenom dem.

/Pontus

Lyckad premiärdag!

Så var då äntligen invigningsdagen här! Och publiktillströmningen blev över förväntan. Runt 150 personer kom till Fähuset vid Nynäs slott redan denna första utställningsdag! Och det märktes på besökarna att bilderna (och texterna) engagerar. Många spontana samtal mellan besökare och utställande fotografer.

En lång resa har det varit från idé till färdig utställning, men uppbackningen från alla involverade har varit fantastisk. Och jag fick många kommentarer om att lokalen (det gamla 1700-tals-stallet) var en väldigt fin miljö för den här typen av utställning. Kul att höra, eftersom det aldrig tidigare har gjort någonting liknande i Fähuset. Lutar åt att detta inte blir sista gången...

Kollaget som gymnasieeleverna vid Ljud & Bildskolans fotolinje har gjort av sina bilder väckte stort intresse.

En riktigt härlig dag på jobbet!

Klart för invigning!

Så blev den då äntligen klar för öppning -den första och största naturfotoutställningen någonsin vid Nynäs slott. Vid 18-tiden igår monterade jag upp den sista bildtexten.

 I morgon lördag kl 12 öppnas portarna till den gamla stallängan "Fähuset" vid Nynäs och utställningen "Nära Dig -Starka intryck, Stilla möten och Sällsamma ögonblick i Sörmlands natur". Nu är jag så nyfiken på hur den kommer tas emot av besökarna.

Den första planeringen började redan i höstas då kontakter började tas med lokala fotografer med natur o landskapsfoto som huvudintresse. Några är professionella fotografer, några är "seriösa" hobbyfotografer -alla boende i Sörmland.

Av en ren händelse kom jag sedan också i kontakt med några gymnasieelever från Ljud & Bildskolans fotolinje i Nyköping och vi kom att prata om den planerade fotoutställningen på Nynäs. De blev jättetända på att vara med. Sagt och gjort tog jag kontakt med deras fotolärare, Rickard Laving, och presenterade idén för honom och det tog inte lång stund (över en god fika på ett lokalt kondis) innan vi bestämde för att hans fotoklass skulle ha som gemensamt projektarbete under vårterminen att förbereda sin medverkan i "Nära Dig". Resultatet blev ett jättestort fotokollage som verkligen är ett spännande blickfång i den färdiga utställningen. Nitton fotoelever -nitton olika sätt att tolka utställningstemat!

Sammanlagt är det nio fotografer som ställer ut fyra bilder vardera plus Ljud & Bildskolans stora kollage. Jag gav också varje fotograf i uppgift att skriva ihop en liten presentation om sig själv och sitt fotograferande, liksom korta texter till sina bilder.

Och nu är alltså bilder, texter och allt sammansatt till en stor härlig och förhoppningsvis inspirerande utställning. Har varit ett jättekul projekt att jobba med och stort tack till alla fotograferna som varit så engagerade och positiva och även bidragit med praktisk hjälp och bra tips.

Det här är den första naturfotoutställningen vid Nynäs slott -mitt i Sörmlands största naturreservat- men jag hoppas och tror inte att det blir den sista...

Nu får ni komma och kolla! Nynäs ligger mellan Trosa och Nyköping, utmed väg 219. from i morgon 22/6 är utställningen öppen varje dag 10 - 16 och det är fri entré! Finns ju massa annat att se och göra vid Nynäs också. Och självklart tar du med kameran!

Skeppsholmen - Djurgården t.o.r

Kulturhistoriskt seminarium på Gröna Lunds Teater i fredags (visste inte ens det fanns en teater där, förutom Tyrol då...). Tog bilen upp till huvudstaden. Råkar ha förmånen att kunna stå till personaltaxa på Nationalmuseums personalparkeringer. Eftersom delar av museets personal sedan några år håller till i det fina Amiralitetshuset (det med hörntornen intill af Chapman) ställde jag bilen där uppe på kullen och promenerade ut till Djurgården och Gröna Lund.

Påbörjade promenaden vid 07.30-tiden. Inte ofta jag är i Stockholm vid soluppgången nuförtiden, så det var något visst att uppleva staden vid vattnet i detta ljus. Granne med Amiralitetshuset ligger den av Fredrik Blom ritade Skeppsholmskyrkan, byggd 1824 - 1842 i nyantik stil. Dess vitputsade fasad antog en underbart orangerosa lyster i morgonsolen.

Promenaden gick sedan längsmed Blasieholmskajen bort mot Humlegården och Strandvägen. Den lågt stående solen spred ett gyllene skimmer och glittrade mjukt i vattnet. Utmed skeppsholmens norra sida ligger de spännande K-märkta småfartygen tätt ihop.

Bakom Nationalmuseum kurar Vaxholmsbolagets fartyg i väntan på vintern.

Rundade Nybroviken och fortsatte i rask takt längs Strandvägen och över Djurgårdsbron. Eftersom jag hade gott om tid tog jag vägen bakom Nordiska museet, ner mot Wasamuseets monumentala hölje i betong och stål. Ritat av arkitektbyrån Hidemark & Månsson, började byggas 1987. Vem kan ana vilken maritim klenod som döljer sig inom detta skal?

Genade sedan genom den mycket stämningsmättade sjömanskyrkogården där jag fick syn på en fantastisk liten borgliknande byggnad uppe på en höjd just intill begravningsplatsen. Vad har den haft för funktion? Letar i min bok om Stockholms byggnader, men kan inte hitta den där... Någon som vet?

Estoniaminnesplatsen manar till eftertanke... Så många namn... Visste inte att den låg här.

Efter detta fortsatte promenaden längs kajen bort mot det gamla Galärvarvet, där före detta Vin & Spritmuseum nyöppnade i maj i de renoverade, K-märkta byggnaderna från Gustaf III:s glansdagar. Nu är namnet kort och gott "Spritmuseum". Botten upp! Med flaggan i topp!

Anlände sedan till Gröna Lund, men med nästan en timme tillgodo innan seminariet började, så nyfiken som man är gav jag mig in gränderna bakom "Grönan". Blev verkligen överraskad vilka små arkitekturpärlor som gömde sig här och var. Visste ni till exempel att här finns en gammal brandstation? Jag gjorde det i alla fall inte...

Här ovan en detalj från brandstationsbyggnaden, med röd lykta och allt.

Sedan kom jag in i stadsdelen Djurgårdsstaden. Ännu en riktig "stockholmspärla" som jag knappt satt min fot i tidigare... Vilka fina byggnader och mysiga gränder. Beskrivs i boken om Stockholms byggnader som "...den största och mest helgjutna småstadsmiljön i Stockholm med huvudsakligen trähusbebyggelse från 1700-talet och 1800-talet, uppvuxen i anslutning till varvet." Här har gränderna lätta namn som "Raka Gatan" och "Breda Gatan". Ja varför krångla till det...

Det här är Breda Gatan. Bredare än så blir det inte...

Själva den anrika nöjesparken Gröna Lund (förresten namngiven av en gammal 1700-talskrog intill, som fortfarande är bevarad!) bjuder också på massor av fantasifull och tidstypisk arkitektur från olika tidsepoker (1920-tal, -30-tal osv). Här nedan är t.ex en detalj från huvudentrén. Ganska avancerad träarkitektur skulle jag vilja påstå...

Sedan vart det så isläpp på Grönalundsteatern (diskret entré till vänster om huvudentren). Fantastisk arkitekturpärla denna lilla teatersalong i rött, grönt och guld. 1920- eller 1930-tal skulle jag tro, men kan ha fel. Som gjord för vaudeville och barnteater. Tyvärr inga foton inifrån teatern. Efter seminarium, lunchmacka och studiebesök på...just det -Spritmuseum, var det dags att promenera tillbaka till Skeppsholmen. Nedanför Strand Hotel vid nybroviken tornade en märkligt "främmande fågel" nu upp sig i skarp kontrast till Strömma Kanal-bolagets gamla skärgårdsfartyg. Stockholm hade fått besök av Visby. Dvs det supermoderna stealth-fartyget, Visby. Hemlig så det förslår. Beväpnade vakter på kajen...

Knappast vacker...men respektingivande på nåt sätt. Flytande, hemlighetsfull pyramid. Vad döljer sig innanför skrovet egentligen... Nära 73 m lång. Väger ca 640 ton. Maxfart hemlig, men gott o väl över 35 knop...

Nej, då föredrar jag nog de gamla nitade, klinkade, kravellade och drevade trotjänarna som fridfullt guppar vid skepsshomskajen... Här i eftermiddagsbelysning.

På det hela taget en mycket fin och upplevelserik dag i "staden vid vattnet" (eller är det "på vattnet"?). Finns mycket att upptäcka i vår vackra huvudstad!

Chase the sun...

Så, äntligen uppenbarade sig tillfället!

I torsdags efter jobbet kunde jag äntligen genomföra den "expedition" som jag haft i tankarna en längre tid; Lindbacke i solnedgång.

Lindbacke är en stor, ganska märklig åsformation alldeles söder om Nyköping -precis intill vägen ut mot Oxelösund. Norrsidan är glest barrskogsbeklädd, men sydsluttningen utgörs av en vidsträckt enebacke. Fordomdags kördes motorcykeltävlingar runt kullens bas -än längre tillbaka har där sannolikt bedrivits kult och riter av okända slag. Precis vid ingången till Lindbacke (som är ett naturreservat) finns en märklig labyrint i marken, och straxt nedanför åsens högsta punkt åt söder till ligger en ring av stora stenbumlingar. Öster om åsen ligger ett fågelkärr som kallas svanviken och genom det går Kilaån som sedan ringlar sig vidare söderut.

Insåg redan på hemväg från jobbet att det kunde bli ett spännande fotoläge: huvudsakligen klar himmel, men med ovädersmoln (med risk för snöbyar!) i antågande från söder och väster. Bäddat för viss dramatik. Det där med häftiga moln är ju en klar bonus i solnedgångssammanhang! Insåg också hur snabbt skymningen faller på så här års. Ingen tid att förlora. Hem, langa av sig bagaget (utom kameraväsken!), säga hej till frun, säga hejdå till frun (som faktiskt var insatt i mina planer för kvällen), in i bilen (där stativet låg kvar) och så iväg.

Parkerade vid Coop-extra (vars parkering ligger närmast Lindbacke) och knatade iväg med raska steg -under en viadukt- och så in genom passagen till naturreservatet. Kallt i luften. Mycket kallt... Men långkallingarna är obligatoriska (för mig) på jobbet sedan nästan en månad tillbaka, liksom extra tröja. Hade också letat upp mina gamla "jägarvantar" som jag fått av morsan nångång för många, många år sedan. De visade sig alldeles toppen för fotojakter -det är liksom fingervante och tumvante allt i ett. Dessutom en öppning för högerhandens pekfingertopp -"avtryckarfingret". Perfekt för inställningar på kameran utan att behöva ta av sig vantarna hela tiden.

Väl uppe på kullen krön gällde det att handla lagom snabbt -solen var nu precis på väg ned bakom Ryssbergens skogsklädda horisont. Upp med stativet illa kvickt. Tonade ND-filtret satt redan på, liksom snabbfästet till stativet. 

Kvällshimlen gjorde en verkligen inte besviken. Mörka skyar, rosa skimmer, sepiafärgade slöjor -ja den bjöd på ett spektakulärt skådespel. Problemet var att man blev så överväldigad att det var svårt att bestämma sig åt vilket håll man skulle rikta kameran. Det blev att ta några bilder med olika inställningar (fotade hela tiden med manuell bländar/slutar inställning för att pröva mig fram) i en riktning, sedan vrida kameran ett halft varv eller så, ta några fler bilder och därefter omlokalisera och fota från ny plats. Ganske äventyrligt kan jag säga, att småjogga omkring där uppe på kullen i det allt svagare ljuset.

Hade inte tidigare riktigt insett att Kilaån faktiskt gick såpass nära Lindbacke, så jag var ju bara tvungen att försöka fånga skymningens reflexioner i det stilla flytande bandet av vatten. Därefter ville jag försöka mig på att fånga några kala trädsiluetter mot den färgrika himlen och därför begav jag mig ned till foten av åsen -och där var det sankt, jisses! Och nu insåg jag att jag glömt byta till gummistövlarna...

fotade dessa två avlövade träd ur lite olika vinklar o perspektiv. Sedan tänkte jag att den sanka marken -dessutom uppbökad av kor under sommar o tidigare höst-  kunde vara spännande att använda i bild, nu när man ändå var både blöt och geggig om fötterna...

 Blev en hel del bilder tagna här också -med pölen i förgrunden- men det var bara på några få jag tyckte jag fick till himlens spegling däri på ett lite intressant sätt.

Vid det här laget började det bli verkligen mörkt och jag insåg att tiden hade rusat iväg (som valigt när man uppslukas av något...). Dags att knata tillbaka upp över kullen och fara hemåt. Men, så när jag nådde toppen av åsen och vände mig om (för man bara kan inte slita sig från en sådan himmel...) såg jag i horisonten lite längre västerut (ovanför motorvägen mot Norrköping ungefär) ett märkligt ljusskådespel mellan horisonten och den mörka tunga molnridån. Men det var långt bort... Nu hamnade jag i valet o kvalet. Prioritera hemfärd eller försöka få en bild på det här? Det senare vann (förstås), men fordrade ett byte till andra objektivet (30 - 110) för att överhuvudtaget bli nåt. Tur man har hunnit träna på detta med snabba objektivbyten -för här fick jag praktiskt tagen göra det i mörker...Man vill ju inte gärna tappa prylarna därute bland grästuvorna.

Blev i alla fall ett par bilder på himlafenomenet. Kanske inte tekniskt o konstnärligt de bästa precis, men vad gör det. Hur ofta får man se en sån här skymning?

Ja, ännu en gång erfor jag att det faktiskt är värt lite extra ansträngning för att få uppleva de där "magiska" stunderna. Och jag inser också att det är bra att man har lite koll innan på några såna här platser som man misstänker kan vara bra fotoställen -för om jag inte hade haft någon koll på Lindbacke innan så hade jag nog fått lägga mer fokus på att inte dratta på ändan i mörkret än på själva fotograferandet!

Vi hörs o syns!