Skeppsholmen - Djurgården t.o.r

Kulturhistoriskt seminarium på Gröna Lunds Teater i fredags (visste inte ens det fanns en teater där, förutom Tyrol då...). Tog bilen upp till huvudstaden. Råkar ha förmånen att kunna stå till personaltaxa på Nationalmuseums personalparkeringer. Eftersom delar av museets personal sedan några år håller till i det fina Amiralitetshuset (det med hörntornen intill af Chapman) ställde jag bilen där uppe på kullen och promenerade ut till Djurgården och Gröna Lund.

Påbörjade promenaden vid 07.30-tiden. Inte ofta jag är i Stockholm vid soluppgången nuförtiden, så det var något visst att uppleva staden vid vattnet i detta ljus. Granne med Amiralitetshuset ligger den av Fredrik Blom ritade Skeppsholmskyrkan, byggd 1824 - 1842 i nyantik stil. Dess vitputsade fasad antog en underbart orangerosa lyster i morgonsolen.

Promenaden gick sedan längsmed Blasieholmskajen bort mot Humlegården och Strandvägen. Den lågt stående solen spred ett gyllene skimmer och glittrade mjukt i vattnet. Utmed skeppsholmens norra sida ligger de spännande K-märkta småfartygen tätt ihop.

Bakom Nationalmuseum kurar Vaxholmsbolagets fartyg i väntan på vintern.

Rundade Nybroviken och fortsatte i rask takt längs Strandvägen och över Djurgårdsbron. Eftersom jag hade gott om tid tog jag vägen bakom Nordiska museet, ner mot Wasamuseets monumentala hölje i betong och stål. Ritat av arkitektbyrån Hidemark & Månsson, började byggas 1987. Vem kan ana vilken maritim klenod som döljer sig inom detta skal?

Genade sedan genom den mycket stämningsmättade sjömanskyrkogården där jag fick syn på en fantastisk liten borgliknande byggnad uppe på en höjd just intill begravningsplatsen. Vad har den haft för funktion? Letar i min bok om Stockholms byggnader, men kan inte hitta den där... Någon som vet?

Estoniaminnesplatsen manar till eftertanke... Så många namn... Visste inte att den låg här.

Efter detta fortsatte promenaden längs kajen bort mot det gamla Galärvarvet, där före detta Vin & Spritmuseum nyöppnade i maj i de renoverade, K-märkta byggnaderna från Gustaf III:s glansdagar. Nu är namnet kort och gott "Spritmuseum". Botten upp! Med flaggan i topp!

Anlände sedan till Gröna Lund, men med nästan en timme tillgodo innan seminariet började, så nyfiken som man är gav jag mig in gränderna bakom "Grönan". Blev verkligen överraskad vilka små arkitekturpärlor som gömde sig här och var. Visste ni till exempel att här finns en gammal brandstation? Jag gjorde det i alla fall inte...

Här ovan en detalj från brandstationsbyggnaden, med röd lykta och allt.

Sedan kom jag in i stadsdelen Djurgårdsstaden. Ännu en riktig "stockholmspärla" som jag knappt satt min fot i tidigare... Vilka fina byggnader och mysiga gränder. Beskrivs i boken om Stockholms byggnader som "...den största och mest helgjutna småstadsmiljön i Stockholm med huvudsakligen trähusbebyggelse från 1700-talet och 1800-talet, uppvuxen i anslutning till varvet." Här har gränderna lätta namn som "Raka Gatan" och "Breda Gatan". Ja varför krångla till det...

Det här är Breda Gatan. Bredare än så blir det inte...

Själva den anrika nöjesparken Gröna Lund (förresten namngiven av en gammal 1700-talskrog intill, som fortfarande är bevarad!) bjuder också på massor av fantasifull och tidstypisk arkitektur från olika tidsepoker (1920-tal, -30-tal osv). Här nedan är t.ex en detalj från huvudentrén. Ganska avancerad träarkitektur skulle jag vilja påstå...

Sedan vart det så isläpp på Grönalundsteatern (diskret entré till vänster om huvudentren). Fantastisk arkitekturpärla denna lilla teatersalong i rött, grönt och guld. 1920- eller 1930-tal skulle jag tro, men kan ha fel. Som gjord för vaudeville och barnteater. Tyvärr inga foton inifrån teatern. Efter seminarium, lunchmacka och studiebesök på...just det -Spritmuseum, var det dags att promenera tillbaka till Skeppsholmen. Nedanför Strand Hotel vid nybroviken tornade en märkligt "främmande fågel" nu upp sig i skarp kontrast till Strömma Kanal-bolagets gamla skärgårdsfartyg. Stockholm hade fått besök av Visby. Dvs det supermoderna stealth-fartyget, Visby. Hemlig så det förslår. Beväpnade vakter på kajen...

Knappast vacker...men respektingivande på nåt sätt. Flytande, hemlighetsfull pyramid. Vad döljer sig innanför skrovet egentligen... Nära 73 m lång. Väger ca 640 ton. Maxfart hemlig, men gott o väl över 35 knop...

Nej, då föredrar jag nog de gamla nitade, klinkade, kravellade och drevade trotjänarna som fridfullt guppar vid skepsshomskajen... Här i eftermiddagsbelysning.

På det hela taget en mycket fin och upplevelserik dag i "staden vid vattnet" (eller är det "på vattnet"?). Finns mycket att upptäcka i vår vackra huvudstad!

Chase the sun...

Så, äntligen uppenbarade sig tillfället!

I torsdags efter jobbet kunde jag äntligen genomföra den "expedition" som jag haft i tankarna en längre tid; Lindbacke i solnedgång.

Lindbacke är en stor, ganska märklig åsformation alldeles söder om Nyköping -precis intill vägen ut mot Oxelösund. Norrsidan är glest barrskogsbeklädd, men sydsluttningen utgörs av en vidsträckt enebacke. Fordomdags kördes motorcykeltävlingar runt kullens bas -än längre tillbaka har där sannolikt bedrivits kult och riter av okända slag. Precis vid ingången till Lindbacke (som är ett naturreservat) finns en märklig labyrint i marken, och straxt nedanför åsens högsta punkt åt söder till ligger en ring av stora stenbumlingar. Öster om åsen ligger ett fågelkärr som kallas svanviken och genom det går Kilaån som sedan ringlar sig vidare söderut.

Insåg redan på hemväg från jobbet att det kunde bli ett spännande fotoläge: huvudsakligen klar himmel, men med ovädersmoln (med risk för snöbyar!) i antågande från söder och väster. Bäddat för viss dramatik. Det där med häftiga moln är ju en klar bonus i solnedgångssammanhang! Insåg också hur snabbt skymningen faller på så här års. Ingen tid att förlora. Hem, langa av sig bagaget (utom kameraväsken!), säga hej till frun, säga hejdå till frun (som faktiskt var insatt i mina planer för kvällen), in i bilen (där stativet låg kvar) och så iväg.

Parkerade vid Coop-extra (vars parkering ligger närmast Lindbacke) och knatade iväg med raska steg -under en viadukt- och så in genom passagen till naturreservatet. Kallt i luften. Mycket kallt... Men långkallingarna är obligatoriska (för mig) på jobbet sedan nästan en månad tillbaka, liksom extra tröja. Hade också letat upp mina gamla "jägarvantar" som jag fått av morsan nångång för många, många år sedan. De visade sig alldeles toppen för fotojakter -det är liksom fingervante och tumvante allt i ett. Dessutom en öppning för högerhandens pekfingertopp -"avtryckarfingret". Perfekt för inställningar på kameran utan att behöva ta av sig vantarna hela tiden.

Väl uppe på kullen krön gällde det att handla lagom snabbt -solen var nu precis på väg ned bakom Ryssbergens skogsklädda horisont. Upp med stativet illa kvickt. Tonade ND-filtret satt redan på, liksom snabbfästet till stativet. 

Kvällshimlen gjorde en verkligen inte besviken. Mörka skyar, rosa skimmer, sepiafärgade slöjor -ja den bjöd på ett spektakulärt skådespel. Problemet var att man blev så överväldigad att det var svårt att bestämma sig åt vilket håll man skulle rikta kameran. Det blev att ta några bilder med olika inställningar (fotade hela tiden med manuell bländar/slutar inställning för att pröva mig fram) i en riktning, sedan vrida kameran ett halft varv eller så, ta några fler bilder och därefter omlokalisera och fota från ny plats. Ganske äventyrligt kan jag säga, att småjogga omkring där uppe på kullen i det allt svagare ljuset.

Hade inte tidigare riktigt insett att Kilaån faktiskt gick såpass nära Lindbacke, så jag var ju bara tvungen att försöka fånga skymningens reflexioner i det stilla flytande bandet av vatten. Därefter ville jag försöka mig på att fånga några kala trädsiluetter mot den färgrika himlen och därför begav jag mig ned till foten av åsen -och där var det sankt, jisses! Och nu insåg jag att jag glömt byta till gummistövlarna...

fotade dessa två avlövade träd ur lite olika vinklar o perspektiv. Sedan tänkte jag att den sanka marken -dessutom uppbökad av kor under sommar o tidigare höst-  kunde vara spännande att använda i bild, nu när man ändå var både blöt och geggig om fötterna...

 Blev en hel del bilder tagna här också -med pölen i förgrunden- men det var bara på några få jag tyckte jag fick till himlens spegling däri på ett lite intressant sätt.

Vid det här laget började det bli verkligen mörkt och jag insåg att tiden hade rusat iväg (som valigt när man uppslukas av något...). Dags att knata tillbaka upp över kullen och fara hemåt. Men, så när jag nådde toppen av åsen och vände mig om (för man bara kan inte slita sig från en sådan himmel...) såg jag i horisonten lite längre västerut (ovanför motorvägen mot Norrköping ungefär) ett märkligt ljusskådespel mellan horisonten och den mörka tunga molnridån. Men det var långt bort... Nu hamnade jag i valet o kvalet. Prioritera hemfärd eller försöka få en bild på det här? Det senare vann (förstås), men fordrade ett byte till andra objektivet (30 - 110) för att överhuvudtaget bli nåt. Tur man har hunnit träna på detta med snabba objektivbyten -för här fick jag praktiskt tagen göra det i mörker...Man vill ju inte gärna tappa prylarna därute bland grästuvorna.

Blev i alla fall ett par bilder på himlafenomenet. Kanske inte tekniskt o konstnärligt de bästa precis, men vad gör det. Hur ofta får man se en sån här skymning?

Ja, ännu en gång erfor jag att det faktiskt är värt lite extra ansträngning för att få uppleva de där "magiska" stunderna. Och jag inser också att det är bra att man har lite koll innan på några såna här platser som man misstänker kan vara bra fotoställen -för om jag inte hade haft någon koll på Lindbacke innan så hade jag nog fått lägga mer fokus på att inte dratta på ändan i mörkret än på själva fotograferandet!

Vi hörs o syns!

Stendörrenäventyret. Fortsättning.

Tar upp tråden igen där jag av tidsbrist tvingades kapa av den igår eftermiddag.

Det handlar alltså om mina fotostrapatser i onsdags morse ute på Äspskär, en av öarna man kan nå via hängbroar i Stendörrens naturreservat mellan Nyköping och Trosa/Vagnhärad (i Södermanland, kanske ska tilläggas).

 Min första fotoplats på Äspskär...

Efter att ha härdat ut ute på Äspskärs udde i snålblåsten och halvmörkret i ungefär en halvtimme i väntan på att den kompakta grå vadmalshimlen skulle bli lite mer intressant, så glimtade det till starxt över horisonten österut -det vill säga till vänster om mig. Snabb omgruppering av kamera o stativ således!

Molntäcket började skifta i orange, blått o rosa och straxt bröt gryningsljuset igenom väldigt lokalt åt nordost till. Här utspelades sedan under några minuter ett mäktigt ljusskådespel, som stundtals var väldigt dramatiskt. Fotade på rätt friskt med lite olika inställningar... Ville få fram ljuseffekterna på ett bra sätt utan att ljusa upp förgrunden o vattnet för mycket.

Sedan gjorde jag ett experiment och satte på polarisationsfiltret för att se vilken effekt det kunde ge i detta läget... Och då inföll den verkliga "Gudaskymningen" (fast egentligen är det ju gryning...)

Så här dramatiskt blev resultatet med polfiltret och bländare f/16 (tror jag, kan ha varit 11 också...). Rätt snyggt tycker jag -som effektbild. Landskapet ser man ju inte mycket av förstås.

Efter detta himmelska drama började molntäcket ganska raskt att luckras upp mer och mer och jag övergick till att fösöka fånga lite himmelsreflexer i klipphällens vattenpölar istället (ett sånt där "klassiskt" motiv man ofta ser i landskapsfotosammanhang). Först tyckte jag klipphällarna bara blev mest grådaskiga och inte så spännande reflexer heller -så kom jag ihåg att pol.filtret ju satt kvar -och ett dyligt används ju bland annat för att minska reflexioner!

Av med filtret alltså och så ändrade jag vitbalansen till "skugga" istället för "molningt" och då blev det genast lite mer färg på klipphällen också.

Men visst ser horisonten lite sned ut? Får försöka trixa till det i Fotoshoppen sedan, liksom att jag skulle vilja få lite mer fräs på skärpan och kanske få fram ännu mer av stenes rödaktiga färg. Det där att hitta rätt skärpa i såna här bilder tycker jag är knepigt. Oftast har jag ställt in på manuell fokus och fokat (säger man så?) nånstans straxt över mitten i motivet och så kört med små bländare (f/11 - f/16) för att få skärpedjup. Lyckas inte alltid fullt ut tycker jag...

Tiden går ju som bekant fort när man har roligt -eller när man försöker få till en hyfsad landskapsbild- så nu började det bli dags att tänka på reträtt. Dessutom började det bli lite för ljust för att det skulle vara spännande... På väg tillbaka längs stigen utmed stranden mot fastlandet kom morgonsolen fram på allvar och kastade ett otroligt gyllene morgonljus in bland träden... Var bara tvungen att försöka få en bild på det också. Fick bli handhållen kamera denna gång.

 Morgonsol!

Precis innan jag lämnade strandkanten för att gå mot parkeringen fick jag syn på ett häftigt omkullfallet träd halvvägs ut i vattenbrynet. Tyvärr stod solen nästan rakt framifrån nu, så det var inget idealiskt fotoläge, men det här trädet måste jag helt klart återkomma till vid ett senare tillfälle. Kanske i kvällssol?

 Tacksam fotomodell...

Genomblåst och uppiggad av morgonens skärgårdsäventyr bar det sedan iväg mot arbetsplatsen -åter till tonerna av åttiotalsikonerna "a-ha" och albumet "Minor Earth -Major Sky" (passande titel för dagen tyckte jag...). Nu återstår att rensa bland exponeringarna och kanske fixa vidare lite med de som jag tycker blev mest lyckade. Lägger ut dem i mitt fotosidan-album efterhand. Hoppas ni följer med ut på flera fotoäventyr i skog och -mer eller mindre- fast mark!

En liten intro-blogg...

Jaha -det här blir mitt första trevande bloggförsök. Spännande. Tänkte undan för undan dela med mig av mina eskapader och upplevelser som "nyfrälst" landskaps-/naturfotare på glad och nyfiken amatörnivå. Ja, alltså fotat har jag ju gjort sen åtminstone tioårsåldern i mitten av det glada (?) -70-talet, då jag fick en instamatic inför min första utlandsresa (Finland undantaget då...) i sällskap med morföräldrarna. Men under senare år har jag fått förmånen att fota en del också för jobbets räkning, dvs på arbetstid (!) och då framför allt i syfte att ta bilder för Nynäs slott & Naturreservats webbsida (samt en del för användning i annonsering osv). Det var väl för en sisådär 5 - 6 år sedan jag började använda arbetsplatsens för ändamålet inköpta Olympus SP500 UZ (en halvkompakt kamera, dvs icke utbytbar optik). Den överraskande bra bildkvaliten (och relativa enkelheten ändå i själva handhavandet) gjorde att jag fick liksom lite nytändning på detta med fotograferande.

Men först i våras införskaffade jag min första helt egna systemkamera (visserligen kompakt till formatet); en liten Nikon 1J1 med två zoomobjektiv (10-30mm och 30-110mm)och ett 16 GB minneskort av bättre kvalitet.

Kände att jag ville komma litet vidare i det här med fotografi och då inte minst landskaps- och naturfoto som ligger mig varmast om hjärtat (säkert i viss mån för att jag inte provat på så värst mycket annat ännu...). "Men varför en sketen liten kompaktsystemare" kanske någon undrar.  Ja kanske i första hand för att jag ville ha en kamera som lätt kan hänga med på resor och utflykter och inte dinglar som en tegelsten kring halsen/axeln ute i skog o mark men ändå har hyfsat stor potential och ger hyfsat bra bildkvalitet (jag säger hyfsat -för visst, den kan ju inte konkurrera i de högsta divisionerna...). Sedan tyckte jag priset var riktigt överkomligt också. Inget som säger att man inte kan "uppgradera" kameramässigt framöver om andan faller på (och ambitionsnivå-ribban höjs....

Med J1:an och de första bilderna växte inspirationen och fotolusten. Men också insikten att här gäller det att verkligen lära sig kameran (började skriva ut instruktionsboken från datorn -det värsta som finns är att försöka läsa dylikt direkt från skärmen tycker jag. Text på redigt papper ska det vara om jag ska kunna tillägna mig informationen...).

Sedan följde snabbt viljan att tillägna sig mer konkreta råd och tips för att få bättre bilder helt enkelt (själva tekniksnacket bakom är inte min starka sida...). Av en slump fick jag i en bokhandel i Borås (av alla ställen) syn på en serie om tre böcker av en snubbe vid namn Scott Kelby; Digitalfoto -lär dig yrkesfotografen hemligheter, del I-III. Förutom att han skriver ganska kul (definitivt inte fnösketorrt i alla fall) så tyckte jag upplägget var konkret och inspirerande (nu blev det inget bokköp i Borås, utan via AdLibris istället -sorry bokhandeln, men det var typ en hundring billigare...). Nästa fotohandboks-investering blev Martin Borgs bok om landskapsfotografi (beställd via Fotosidan förresten).

Icke att förglömma i sammanhanget är upptäckten av "Fotosidan.se". Hade i bakhuvet att en fotointresserad gymnasiepraktikant (Emil) som vi hade här i park/trädgård vid Nynäs hade nämnt nåt om något som hette "fotosidan" på nätet. Det var väl i ungefär samma veva som jag köpte Scott Kelbys böcker (under semestern i juli) som jag blev medlem på Fotosidan. Vilken inspirationskälla! Och kunskapsbank att ösa ur! Här finns ju allt man behöver veta (nästan i alla fall).

Efter lite spridda fotoskurar under semestern (mest bilder på våra katter av nån anledning -bra för att köra in sig på kamerans serietagningsfunktion) har jag nu under hösten lite mer medvetet gått in för att försöka tillämpa de råd jag trots allt fått mig till livs genom såväl böcker som fotosidan. Framförallt har jag senaste tiden plågat mig genom att försöka tillämpa naturfotografernas Budord No.1: "Var ute före soluppgången". Men visst har jag förstått poängen med det. Tur att det är höst förresten -så att man inte behöver stiga upp typ 03.00 för att lyda budet... Sedan har jag ju det ganska väl förspänt vad g'äller intressanta naturfotoplatser, eftersom jag dels jobbar mitt i Sörmlands största naturreservat (ca 3266 hektar) och dels i stort sett varje dag kör den vackra kustvägen 219 (Nyköping-Trosa) till och från jobbet.

Nä -det här börjar ju likna en hel uppsats, så jag bryter här och återkommer inom kort med en redogörelse för gårdagens fotoäventyr ute vid Stendörrens naturreservat och Äspskär... Ha de gott till dess.