Persongalleriet #527: En kväll hos Jerry Lee Lewis

18/10 2015.
Andra kvällen i Memphis ramlade vi in hos Jerry Lee en stund för en matbit och lite god musik.

Publiken diggar, men lugnt...

Först spelade en Johnny Cash-tolkare,

Sen blev det röjig rock 'n' Roll. Basisten fick vara kvar på scenen.

Självklart har jag även en video:

Ha det gott, alla!

/Niklas

Persongalleriet #515: Biskop Al Green i Full Gospel Tabernacle Church

18/10 2015.
Dag 2 i Memphis var en söndag och då får man passa på om man ska hinna med en äkta gospelgudstjänst hemma hos den legendariska soul- och gospelsångaren Al Green i Full Gospel Tabernacle Church. Al Green blev pastor i den kyrkan redan 1976, mitt i en framgångsrik karriär inom soulmusiken. Numera har han hunnit bli biskop i sin kyrka.

Jag framför kyrkans skylt. Foto: Janne eller Hasse, jag minns inte.  :-)

Hope lives here.

Publiken var delad ungefär 50/50 mellan "vanliga" kyrkbesökare och turister. Det kostar inget att besöka denna kyrka, men om man vill kan man lämna ett bidrag i kollekten.

Biskopen själv har kommit in och musiken har dragit igång...

...till publikens stora entusiasm.

Visst blir det predikan också...

...innan det är dags för mer musik!

Turistpublik.

En intressant upplevelse, helt klart!

Ha en trevlig annandag, alla!

/Niklas

Persongalleriet #511: Blind Mississippi Morris Live in Memphis, Tn

Today, I'll continue with our first day in Memphis, October 17th. After the memorable lunch at The Blues City Café, we went back to the motel for a bit of rest. The manager at Blues City Café had told us during lunch that a pretty great musician was going to play at the café at 5 pm. Sales talk, we thought, as the sceptical Swedes we are, but somehow we ended up back at the BCC at a quarter past five. And, boy, was it worth it! We got almost 4 amazing hours of music from the wonderful Blind Mississippi Morris and his band! What a great start to our trip!

Blind Mississippi Morris sits under the sign with his harmonica.

The bass player on the left is Albert King Jr, son of the legendary blues man Albert King.

Audience at the bar.

Rebel Spirit.

My buddy Hans and an interesting sign!

During intermission the guitar player wanted to have a word with my other buddy Janne.

The waiter also wanted to have a word with Janne.

Back out on Beale Street after the show.

Here are some youtube clips of the man himself, Blind Mississippi Morris:

And here's the video I shot myself:

Be well, everybody!

/Niklas

Persongalleriet #145: Solnedgång på festivalens sista dag

Söndagen den 15/6 var sista Bonnaroodagen. Vi hann höra ett par låtar av countryrockarna Lucero innan Capital Cities öste loss med sin eleganta discopop på näst största scenen. Sista dagen var klart varmast, närmast löjligt hett. Varje sällsynt kvadratmeter av skugga var täckt av folk, så vi fick vänta en stund innan några gick och vi kunde breda ut vår filt med scenen inom synhåll. Vi blev kvar på samma fläck även för Fitz & the Tantrums med sin roliga pop.

Sedan var det en halvtimmas paus innan City and Colour skulle spela en bit bort i ett av tälten. Deras vackra, ganska lågmälda pop/rock har blivit en favorit under inlystningen av festivalbanden. Vi var hungriga och tänkte att vi skulle hinna med att köpa lite käk innan spelningen. Kön till pizzavagnen var kort och det luktade himmelskt ifrån den. Vi beställde våra pizzor och väntade. Och väntade. Och väntade. Det tog 40 minuter att få dom och då hade vi missat chansen att få en bra plats till City and Colour. Men pizzorna var goda!

Festivalen närmade sig sitt slut och vi begav oss mot stora fältet där vi först skulle lyssna på The Avett Brothers melodiösa alternativcountry. Och som avslutning på det hela: Elton John.

På väg till stora fältet.

När vi kom fram var det redan väldigt mycket folk på plats. Och hela tiden vällde det in fler. Vi valde en plats cirka ett hundratal meter från scenen där vi kunde breda ut vår filt. Tre dagars festival hade tagit ut sin rätt och vi var ganska trötta.

Trött amerikansk hjälte!

När Elton John avslutade festivalen var det inga andra spelningar på de andra scenerna. Personalen stängde ner det övriga festivalområdet och städning och nedmontering tog sin början redan under avslutningskonserten. Folk strömmade alltså in i massor. Hur många som var på det där fältet på söndagskvällen vet jag inte, men totala antalet besökare angavs till cirka 90 000.

Det här är taget bort från scenen. Och vi hade minst 100m fram till den.

The Avett Brothers.

Drömkvinnan?

Solnedgången blev riktigt vacker vilket kanske var det som inspirerade till en liten dans.

Mörkret lade sig och vi gick mot parkeringen med Elton Johns sista låtar ljudande bakom oss. Vi gick lite innan det slutade med förhoppningen att komma iväg lite smidigt utan alltför mycket kö. Detta sket sig dock grundligt: det tog 3 timmar att lämna festivalområdet.

Ha det gott alla! Nästa gång kommer det bilder från Toronto.

/Niklas

Persongalleriet #143: Nick Cave Part II - In Colour

Fortsätter gårdagens rapport från spelningen på Bonnaroofestivalen i Manchester, Tennessee, den 14/6 2014. Igår höll jag mig till svartvitt, idag blir det färgbilder.

Resten av setlistan, med länkar till låtarna på Youtube:

From Her to Eternity
Mermaids
Into My Arms
Higgs Boson Blues
The Mercy Seat
Stagger Lee
Push the Sky Away

Extranummer:
The Weeping Song
We Real Cool (avbruten)
Papa Won't Leave You, Henry

Två dagar senare var vi i Louisville, Kentucky och såg Nick Cave igen. Då från en "säker" plats på balkongen. Återigen en fantastisk spelning som gav rysningar i hela kroppen. Tog inte med kameran dock...

Slut för idag!

/Niklas