En resa i minnen..

Min beställda resa till Portugal väcker en massa minnen på många olika sätt. 2017 var jag där senast och då var det även min första tid med ny kamera en Nikon D5300.
2017 bodde min yngsta dotter i Portugal, 2007 bodde jag där ett år, och min äldsta dotter bodde i Portugal i 11 år. Mina två barnbarn är halvportugiser, så landet har många starka minnen för mig på många sätt. Kameratekniken fattade jag inte alls, och det där med rätt ljus hade jag inte förstått, men jag tränade på allt.
I denna minnesresa visas foton som är oskarpa och i väldigt dålig kvalité men det är ändå kärt bevarade minnen.

Tränade på dotterns sambo när han surfade, det var svårt och gick inget vidare, oskarpt och fel ljus. Det var ju hur många knappar och grejer som helst att hålla reda på.

Kom till det häftigaste stället med 100-tals Storkar och fatta inte alls hur jag skulle ställa in kameran. Där hade jag kunnat stanna i timmar, men dotter och Marco väntade medans jag fotade. När någon väntar blir man extra stressad och det gjorde inte saken bättre. Fick inget riktigt skarpt foto här heller men bra träning.

Den här var jag då väldigt stolt över trots att den var oskarp. Lekte med någon redigering och tyckte då den blev bra, nu njaa.. hoppas jag kan lite mer nu. Men Storkarna var verkligen magiska. Förstå vad en grym fotograf hade kunnat få helt makalösa bilder på denna häftiga plats som var en nedlagd lagård med häftiga knotiga träd runt om.

Denna bild på mitt lurviga barnbarn Selma är ett foto jag tycker mycket om även idag, och är glad det finns kvar.
Min dator kraschade med alla foton från mitt första fotoår så har väldigt få bevarade bilder från den tiden.

Detta är mitt äldsta barnbarn Lourenco, och här tränade jag på porträtt. Var så nöjd med denna bild men även här försvann originalet i datahaveri så har
bara denna kvar i urusel upplösning.

Mitt yngsta barnbarn Valentino och Selma på bryggan. Här har det gått några år men hade fortfarande stora problem med kameratekniken har och det även idag, men
det har gått lite framåt ändå, även om det för mig tar extra lång tid med kameratekniken. Mycket kan man ju fixa i redigeringen om det blir snett, för mörkt osv..
Bara att träna på och inte glömma det viktigaste att ha kul. En resa i minnen både från Portugal och min fotografiska resa..  Jag är glad över min Mr Nikon.

Tvingas att tänka om..

Det är mysigt när man får sällskap i stugan, ha någon att prata med och mysa med brasa och god mat, jag gillar det. Ser även fram emot ensamhelgerna då jag kan fota fritt utan att det stör någon. Fota är bäst ensam eller med andra som är lika nördiga som jag, annars blir jag lätt stressad. Min ensamhelg nu såg jag fram emot, och var så taggad att få ut och fota. Tog kameran och gav mig ut men återvände lika snabbt in igen. Det vräkte ner och lusten försvann totalt. Besviken fick jag lägga Mr Nikon på hyllan och tvingas tänka om.
Det får bli en mysig brasa, lite musik, film och kanske lite bok,i ljudet från en sprakande brasa. Inte fel alls men är fortfarande besviken..

Liten tröst är att jag bokat resa till Portugal i jul, och får vara med yngsta dotter Sandra, Marco och lilla Selman. Mr Nikon ska så klart följa med :-)