En resa i minnen..
Min beställda resa till Portugal väcker en massa minnen på många olika sätt. 2017 var jag där senast och då var det även min första tid med ny kamera en Nikon D5300.
2017 bodde min yngsta dotter i Portugal, 2007 bodde jag där ett år, och min äldsta dotter bodde i Portugal i 11 år. Mina två barnbarn är halvportugiser, så landet har många starka minnen för mig på många sätt. Kameratekniken fattade jag inte alls, och det där med rätt ljus hade jag inte förstått, men jag tränade på allt.
I denna minnesresa visas foton som är oskarpa och i väldigt dålig kvalité men det är ändå kärt bevarade minnen.
Tränade på dotterns sambo när han surfade, det var svårt och gick inget vidare, oskarpt och fel ljus. Det var ju hur många knappar och grejer som helst att hålla reda på.
Kom till det häftigaste stället med 100-tals Storkar och fatta inte alls hur jag skulle ställa in kameran. Där hade jag kunnat stanna i timmar, men dotter och Marco väntade medans jag fotade. När någon väntar blir man extra stressad och det gjorde inte saken bättre. Fick inget riktigt skarpt foto här heller men bra träning.
Den här var jag då väldigt stolt över trots att den var oskarp. Lekte med någon redigering och tyckte då den blev bra, nu njaa.. hoppas jag kan lite mer nu. Men Storkarna var verkligen magiska. Förstå vad en grym fotograf hade kunnat få helt makalösa bilder på denna häftiga plats som var en nedlagd lagård med häftiga knotiga träd runt om.
Denna bild på mitt lurviga barnbarn Selma är ett foto jag tycker mycket om även idag, och är glad det finns kvar.
Min dator kraschade med alla foton från mitt första fotoår så har väldigt få bevarade bilder från den tiden.
Detta är mitt äldsta barnbarn Lourenco, och här tränade jag på porträtt. Var så nöjd med denna bild men även här försvann originalet i datahaveri så har
bara denna kvar i urusel upplösning.
Mitt yngsta barnbarn Valentino och Selma på bryggan. Här har det gått några år men hade fortfarande stora problem med kameratekniken har och det även idag, men
det har gått lite framåt ändå, även om det för mig tar extra lång tid med kameratekniken. Mycket kan man ju fixa i redigeringen om det blir snett, för mörkt osv..
Bara att träna på och inte glömma det viktigaste att ha kul. En resa i minnen både från Portugal och min fotografiska resa.. Jag är glad över min Mr Nikon.
Hälsningar Lena
Nina
Visst är det så att vi har olika krav och förväntningar på vårt fotograferande och resultatet men det får inte förta glädjen och njutningen av att vara ute med kameran. För egen del har jag inga ambitioner på att alla bilder ska ha teknisk perfektion. Detta dels för att jag inser att det vore en omöjlighet (för mig i alla fall) och dels - ja främst - för att det skulle ta bort mycket av den flow och närvaro i stunden som jag känner när jag ser något jag vill rikta kameran mot något och vill föreviga.
Men, som sagt, vi är så olika vi människor och vad vi vill uppnå med det vi företar oss.
Jag har läst dina bloggar och tittat på dina fina bilder och tror mig förstå, att du trots allt njuter av dina fototurer. Bilderna är ju minnen man själv vill bevara och det är det viktigaste, tycker jag.
Hälsningar Christina
där kan man tala om oskarpa bilder : https://www.fotosidan.se/blogs/sticans-blogg/index.htm?date=2010-08-01
Ha det gott/Stig
Tycker som sagt att du verkar behärska tekniken tillräckligt för at få bilder som du vill ha och som andra verkar tycka om, det är ju det viktigaste( allra viktgast att du tycker om dom såklart ), själv har jag gått tillbaka till det analoga mycket och då finns ju inte så mycket finesser, men fotoglädjen blir större på ett annat plan och det är kul.
Tycker om storkbilderna och den sista på hunden och dit barnbarn, fina :)
Ha det gott i höstrusket!
/Mvh Martin.
Ha en skön sön
/N
MvH
Johnny
Du är inte ensam om Elvis..flera som sagt det. Gillar blicken han har i fotot. / Mvh Nina