En fjäril kom och försvann...

Mr Nikon och jag har en massa minnen i form av foton. I huvudet finns också bilder av minnen både bra och dåliga som för alla människor. En massa tankar snurrar i mitt huvud just nu i en oredig röra. Lite tur och tålamod behövs framöver.

En Fjäril kom på besök och försvann.

Efter många, många år kom kärleken och nudda mig, den var nära, jäkligt nära. Jag kände den, såg den, sträckte ut handen, men som en vacker fjäril kom den ,och försvann lika snabbt. En underbar känsla av något som kunde börjat, men som försvann. Ett fint minne jag bevarar av en bild som bara finns i huvudet.
Att leva ensam har sina fördelar men kärleken är ändå det största att få känna, och dela med någon. Med lite tur kommer Fjärilen igen.

Sommarbilder från Bartjärn i Korsheden. En plats jag älskar!

Lite tur behöver jag inför den resa som börjar imorgon. Det kom ett Monster, ingen vacker Fjäril alls, hoppas den förvinner lika fort som den kom!
Ännu är jag inte rädd men tankarna snurrar. Jag vill ju vara med ett tag till, vill ju vara där om Fjärilen kommer tillbaka. Vill kunna säga att året som gått blev så jäkla bra. Det är inte över, det kan fortfarande bli väldigt bra. 

Mr Nikon och jag har varit på många platser och samlat minnen. Foto från Portugal bland Storkar.

Vi besökte Tysslinge svanar.

Innan stugan blev min, semestra vi i Dalarna med familjen.

Här var vi i Åre med min fotogrupp "Fototräffen" En magisk vecka med härliga människor och storslagen natur.

Varenda bild har som sagt ett minne av en plats och en stund och vi är inte klara ännu Mr Nikon och jag. Vi har många nya minnen att samla.
Just nu, en dag i taget. Njuta av här och nu.

Selma älskar att få vara med vid stugan. 

Stopp, stanna! Dagarna går för fort.

Dagarna bara rusar iväg och jag vill bara säga stopp, stanna, det går för fort! Ledighet är ljuvligt, en frihet utan måsten och krav. Lite kallt är det även om jag inte gillar för varmt så är det lite i kallaste laget ändå. Igår kväll var det en skön och lite varmare kväll i alla fall och det ska väl komma lite värme nu.
jag har min väninna hos mig och vi for iväg igår för att fota i bra ljus. Men att bara åka iväg utan mål är det sämsta. Blir mest åka bil och inte hitta någonstans att stanna om man ser något intressant.

Vi åkte och åkte och hitta inget bra, men det var ändå en skön kväll och vi såg ju en hel del fint där det inte gick att stanna.

Varenda liten skogsväg testa vi men hamna mest i svår terräng och mörk skog med massa mygg.

Kvällen innan åkte vi mot Saxenäs och Spången. Det är fint där och ett ställe jag tycker om men blåsigt och kallt denna kväll. Ska nog ta mig dit i gryning när jag är
ensam i stugan. Det är ingen av mina som gillar tidiga mornar. Tror det kan vara fint då och kanske lite morgondimma.

När livet vänds upp och ner

Längtan har för mig som för alla andra varit att snart få ha semester med lediga dagar, som man längtat! Min iver var att få åka till älskad stuga och inte behöva åka till stan på en månad, dagar i naturen mer tid att fota, inga tider att passa, frihet, vilken härlig känsla. Livet ville annat, det vändes lite upp och ner från ena stunden till den andra.
Men kan man någonsin vara beredd när det händer, nej jag tror inte det.

Frihet, en härlig känsla som semester och ledig tid ger.

Stillhet för tankar och njuta av att vara här och nu.

Min nerräkning hade ju börjat, bara 2 dagar kvar. Så igår vändes livet helt upp och ner, jag var inte beredd, men det är väl som sagt ingen.
Cancer är ett laddat ord, som ett litet elakt monster. Jag känner mig ju som förut men ändå inte, en overklig känsla. Men samtidigt ramlar en del pusselbitar ihop-
Denna extrema trötthet, att stupa i säng före 20 på källarna och ångesten över att man slarvar bor livet.

Kan hundar känna på sig? Selma är mitt älskade krulliga barnbarn..

Såklart många tankar som dansar runt i huvudet men jag har nog en av de former som har goda prognoser ändå. Alla har inte den turen alls.
Det som svider är att behöva åka hem efter en vecka, jättetokigt tänkt, jag vet. Men kanske jag inte landat riktigt ännu.

Igår kom också en jättekonstig känsla, jag längtade efter Selma, dotterns hund. Hur galet är inte det när jag både har älskade döttrar och barnbarn.
Men sprang över en kort stund till Selma, och hon riktigt ylade när jag kom, jättekonstigt. Hon blir alltid jätteglad och vi träffas ofta, men det här var annat och 
väldigt märkligt. Kan hundar känna på sig?

Nu är jag här i älskad stuga och ska njuta av varenda dag den veckan jag får vara här. Jag mår ju bra idag, och får ta en dag i taget. Njuta av att få vara  ute I naturen och få fota som jag älskar att göra. Leva helt i nuet. 

Snart semester

Snart semester, bara en vecka kvar och det känns för kroppen börjar tagga ner.
Den här helgen har varit firande av yngsta lilla Lillfröt som fyller 35. Varje år döttrarna fyller år så inser man att man själv börjar bli gammal och att åren rusar snabbare och 
snabbare. Det går för fort..

Inte mycket fotande har det blivit men snart får man lite mer tid att åka runt och det ska bli ljuvligt!

Var ut en stund medan gänget sov på morgonen men blåsten gjorde det svårt åter igen. Men gillar linjen som bladet ger i detta foto även om inte spindelns skärpa sitter 
riktigt.

Lite blad med solen som lyser upp är alltid fint att sätta ögonen på, men mer blev det inte denna helg. Nu riktar jag in mig på nedräkning till efterlängtad semester.

En tur till Ängsö

Jag är dålig på att ta tillvara vardagarna, efter jobbet är jag trött och åker oftast direkt hem. Livet går ju fort och bör tas tillvara, måste bli bättre på det.
Helgerna drar jag till stugan och där är jag bra på att aktivera mig på ett helt annat sätt.
Innan stugan så var jag ute jämt på helgerna i Västerås närområden, det ju finns otroligt många fina platser runt Mälarstaden.

Igår tog jag Mia (min arbetskamrat) med mig och vi åkte till underbara naturreservatet Ängsö. Såg det nästan med lite nya ögon nu när jag inte besökt platsen på några år.
Det är verkligen magiskt vackert och väl värt varje besök. Synd nog orkade vi inte riktigt vänta tills det fina ljuset kom, men en underbar kväll hade vi tills hungern satte in.

En av alla alléer på Ängsö. Just nu riktigt gröna och frodiga.

Tog även några foton i ICM. Vackra portaler av träd.

Det finns flera vandringsleder på Ängsö men även lite små vägar 0ch gångar vid slottet som går ner mot Mälaren.  Rofylld plats att strosa omkring i.

Här är skogsvägen vid parkeringen ut mot en av lederna man kan vandra. Slott, Mälaren och en massa härlig vacker natur med både hästar, får och fåglar.
Så när man väl tar sig ut så är det värt varenda minut. En riktigt bra kväll!