Att se naturen genom kameran.

En resa i minnen..

Min beställda resa till Portugal väcker en massa minnen på många olika sätt. 2017 var jag där senast och då var det även min första tid med ny kamera en Nikon D5300.
2017 bodde min yngsta dotter i Portugal, 2007 bodde jag där ett år, och min äldsta dotter bodde i Portugal i 11 år. Mina två barnbarn är halvportugiser, så landet har många starka minnen för mig på många sätt. Kameratekniken fattade jag inte alls, och det där med rätt ljus hade jag inte förstått, men jag tränade på allt.
I denna minnesresa visas foton som är oskarpa och i väldigt dålig kvalité men det är ändå kärt bevarade minnen.


Tränade på dotterns sambo när han surfade, det var svårt och gick inget vidare, oskarpt och fel ljus. Det var ju hur många knappar och grejer som helst att hålla reda på.


Kom till det häftigaste stället med 100-tals Storkar och fatta inte alls hur jag skulle ställa in kameran. Där hade jag kunnat stanna i timmar, men dotter och Marco väntade medans jag fotade. När någon väntar blir man extra stressad och det gjorde inte saken bättre. Fick inget riktigt skarpt foto här heller men bra träning.


Den här var jag då väldigt stolt över trots att den var oskarp. Lekte med någon redigering och tyckte då den blev bra, nu njaa.. hoppas jag kan lite mer nu. Men Storkarna var verkligen magiska. Förstå vad en grym fotograf hade kunnat få helt makalösa bilder på denna häftiga plats som var en nedlagd lagård med häftiga knotiga träd runt om.


Denna bild på mitt lurviga barnbarn Selma är ett foto jag tycker mycket om även idag, och är glad det finns kvar.
Min dator kraschade med alla foton från mitt första fotoår så har väldigt få bevarade bilder från den tiden.


Detta är mitt äldsta barnbarn Lourenco, och här tränade jag på porträtt. Var så nöjd med denna bild men även här försvann originalet i datahaveri så har
bara denna kvar i urusel upplösning.


Mitt yngsta barnbarn Valentino och Selma på bryggan. Här har det gått några år men hade fortfarande stora problem med kameratekniken har och det även idag, men
det har gått lite framåt ändå, även om det för mig tar extra lång tid med kameratekniken. Mycket kan man ju fixa i redigeringen om det blir snett, för mörkt osv..
Bara att träna på och inte glömma det viktigaste att ha kul. En resa i minnen både från Portugal och min fotografiska resa..  Jag är glad över min Mr Nikon.

Inlagt 2022-11-06 07:47 | Läst 574 ggr. | Permalink

"Vilken bild på storkarna! Ser hur bra ut som helst. Övriga bilder också väldigt fina. Bilden på Lourenco fick jag nästan lite Elvis vibbar. MvH Johnny"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Du har för höga krav på dig själv och teknik, koppla av och njut istället. I mina ögon är det så här: Det svartvita barnporträttet fantastiskt, så fint med hunden på stranden och storkarna alldeles superba!!! Men vilken otur med det digitala, det är en väldigt otillförlitlig teknik att bevara bilder för framtiden.
Svar från Erkenius 2022-11-06 11:02
Tack snälla Stefan! Jag njuter av varje stund med kameran men det stör mig ändå att jag brister i tekniken. För många går i sopkorgen och för få bra, men jag har kul. / Mvh Nina
Jag tycker din första storkbild är magisk. Den fungerar absolut som den är och jag skulle inte bearbeta den mer på något sätt. Hunden på stranden är också en toppenbild. Jag hoppas du har en bra backup lösning nu. Helst ska man väl ha två, men det tenderar att bli väldigt mycket data att spara med tiden.
Hälsningar Lena
Svar från Erkenius 2022-11-06 11:08
Tack Lena! Ödestället med storkarna var som att vara i Afrika, den känslan (har dock aldrig varit i Afrika) Hörde att stället brunnit ner nu i en av Portugals många skogsbränder. Hoppas ändå att hitta något liknande i miljö med Storkar nu när jag återvänder. Storkar finns det gott om men miljön är lika viktig. Selma på stranden är fortfarande en av mina favoriter, men det är kanske mer det att jag älskar denna hund. Tycker iallafall om känslan i det fotot. Känslan är viktig.
Nina
Jag håller med Stefan och Lena - bilderna är bra! Gillar särskilt den med många storkar, helt underbar! Likaså hunden på stranden.
Visst är det så att vi har olika krav och förväntningar på vårt fotograferande och resultatet men det får inte förta glädjen och njutningen av att vara ute med kameran. För egen del har jag inga ambitioner på att alla bilder ska ha teknisk perfektion. Detta dels för att jag inser att det vore en omöjlighet (för mig i alla fall) och dels - ja främst - för att det skulle ta bort mycket av den flow och närvaro i stunden som jag känner när jag ser något jag vill rikta kameran mot något och vill föreviga.
Men, som sagt, vi är så olika vi människor och vad vi vill uppnå med det vi företar oss.
Jag har läst dina bloggar och tittat på dina fina bilder och tror mig förstå, att du trots allt njuter av dina fototurer. Bilderna är ju minnen man själv vill bevara och det är det viktigaste, tycker jag.
Hälsningar Christina
Svar från Erkenius 2022-11-06 11:13
Tack Christina för så fina ord! Kameran är bland det bästa som hänt mig och har roligt varje gång och det är det bästa sällskapet om man lever ensam. Foton ger minnen och man kommer oftast ihåg varje plats när man kikar på sina bilder. Det som stör mig är att så många åker i sopkorgen och så få är bra./ Mvh Nina
Kan bara hålla med Stefan och Lena för det är fantastiskt fina bilder och som jag berättade i din förra blogg så var jag i Portugal för länge sedan och jag skrev en blogg om den resan 2010
där kan man tala om oskarpa bilder : https://www.fotosidan.se/blogs/sticans-blogg/index.htm?date=2010-08-01
Ha det gott/Stig
Kul med minnen, och att se tillbaka på sin resa och bilderna man tagit. Tror inte jag hade sett din block så mycket tidigare men läste just ditt första inlägg om hur du köpte din Mr Nikon etc. Kul sedan att se det senaste och tankarna från hela resan :)
Tycker som sagt att du verkar behärska tekniken tillräckligt för at få bilder som du vill ha och som andra verkar tycka om, det är ju det viktigaste( allra viktgast att du tycker om dom såklart ), själv har jag gått tillbaka till det analoga mycket och då finns ju inte så mycket finesser, men fotoglädjen blir större på ett annat plan och det är kul.
Tycker om storkbilderna och den sista på hunden och dit barnbarn, fina :)
Ha det gott i höstrusket!
/Mvh Martin.
Fantastiskt fina barnbarn både två och fyrbenta. Fotona tänker inte jag på teknik och skärpa i första hand utan jag ser på helhet och innebörd.
Ha en skön sön
/N
Svar från Erkenius 2022-11-07 17:24
Tack snälla Nini! Det var kul att se tillbaka/ Mvh Nina
Vilken bild på storkarna! Ser hur bra ut som helst. Övriga bilder också väldigt fina. Bilden på Lourenco fick jag nästan lite Elvis vibbar.

MvH
Johnny
Svar från Erkenius 2022-11-07 17:28
Tack Johnny! Det var kul att gå tillbaka i minnen. Storkarna, vilken magisk plats..flera hundra i häftig miljö. Ville dit nu i december när jag åker, men stället har brunnit ner i Portugals alla skogsbränder. Storkar finns massor, men svårt att hitta just den miljön.
Du är inte ensam om Elvis..flera som sagt det. Gillar blicken han har i fotot. / Mvh Nina