jag blev lite missmodig igår - kanske ett nyttigt uppvaknande och processande om det egna självförtroendets brister
när jag såg att en person som skall ställa ut sina bilder
sysslar med liknande typ av fotografering som jag
mycket fina
och
spännande bilder
fan också tänkte jag
jag tvingas att tänka om
min motivation och tidigare glädje kom helt i gungning
visst
våra bilder är helt olika
men, det känns på något sätt lite hotfullt
att en annan har liknande utgångspunkt och skall ställa ut strax innan
jag tittar aldrig på andras bilder än på F S
så jag vet inget om vad som pågår
kanske reagerar jag bara helt mänskligt
det jag i min naivitet trodde var min genre är även andras
på F S, som är min referens, har jag nog inte sett någon
jag behåller min återhållsamhet att inte se andras bilder
naturligtvis har jag, före dom senaste årens massflöde, sett tusentals fotografier, fotoutställningar mm
till sist blev det nog
nu blir det bara vissas utställningar eller böcker
än är det lite tid kvar att fundera
kanske ett nyttigt uppvaknande som leder till rannsakan i självförtroendets mysterier
kanske nya ideér
eller tänka att - mitt duger, det är ju jag som sett och skapat mina bilder
tänk som det kan bli
en fredag som denna
/inger
Varför skulle inte två bildskapares alster kunna ha likheter? Det händer ju hela tiden bland alla de fotografer som stannar vid det fotorealistiska resultat som kameran ger.
So what? Sådant måste väl kunna hända, när flera skall skildra upplevelsen att vara människa?
Tuta och kör!
samtidigt hitta mina bilder
osv
jag tutar och. kör
Välkommen den 5 te april
/inger
/Gunnar S
nu är det bättre
Välkommen den 5 te april
/inger