Kvinnor med funktionshinder - fotoutställning i kärlek och lust

bilderna har jag själv avfotat från urvaskad, egen,  förlaga med dåligt tryck

stå ut

bl

fotografier av Elisabeth Ohlsson

ide' Annette Lundborg

Vernissage på Söderhallarna ca 1999

hängdes av mig i Stockholm

och på Tromsø Universitetsmuseum

inför Världskvinnokonferensen 

kvinnor med funktionshinder

har även vi

förmåga till kärlek och lust

många av oss får även barn

och

kan leva i kärleksrelation med familj

även utan bröst

eller med en fysisk skavank

kan vi älska och älskas

jag läste Malinkas blogg tidigare idag

och 

kom i tanke om den här bildserien som Elisabeth gjorde

jag är själv med på bild 

men väljer bort  den fina bilden

-

svaghet, vårt skröppel,  räknas det som, för den föraktfulle

vi strök ju med i 2dra Världskriget vi med

glöm inte det

medicinska experiment bla

-

jag har alltid undrat vad som får en människa att tro

att

vi inte har rätt till kärlek och respekt

'

som Malinka beskriver situationer med människor utan gränser

så djävla tragiskt pinsamma

-

jag är lyckligt ovetande om mycket av föraktet, har helt enkelt valt att inte se det

men

ibland tränger  det sig på

även för mig

-

det är nog i det utrymmet

det gömda, valet att inte se eller förstå

som

den abstrakta expressionismens källa finns

visst kan det vara så

/inger

bildspråk, bildkomposition, uttryck ............................... jag anar och ser

här hamnade jag när jag bytte min lägenhet 

-

i ett område jag sett rivas för  en 15  år sedan

jag var på Tantosidan på hundpromenad

några byggen började växa fram

-

jag började vid flytten

strax kolla vad som kvar av det gamla, jag är torsk på gamla industrier

tycker det är så vackert

här vid Liljeholmsbrons fäste finns en lastkaj, fler gamla husbåtar ligger där

det finns

spår, stationsbyggnad och perrong

å

dom gamla tågspåren mot lastkajen vid cementfabriken

Maltes och min promenadväg mot Gröndal, Vinterviken

där borta, bakom bron bor vi

här finns kvar den gamla perrongen som nu är invuxen i renfana

Lövholmen dit spåren går har både en liten herrgård och gamla bostadshus, industrier 

nyare kontor mm

cementfabriken förstås

här gick människor för länge sedan, varor kom med skepp via slussen Hammarby eller Södertälje

tågen transportetade det ilandtagna och lastade skeppen med gods härifrån

Systembolaget hade sin kaj där min badbrygga ligger, lagret fanns insprängt i berget

nu grönsaksodling och skyddsrum

-

min svaghet för industrier kommer från min barndom

det fanns ett gjuteri och metallfabrik i min familj

vid Saltsjö- Kvarn

som barn var jag där mycket, lärde mig gjuta och annat

pappa byggde en enkel smältdegel till mig med gasdrift, hemma alltså

man måste kunna hantverket från grunden, sa pappa

modellsnickaren lärde mig om omvända former och material

-

sen blev det kamera i tioårspresent - mycket roligare

en av dom gamla industrierna 

granne med Färgfabriken som sedan länge  är renoverad och har konstutställningar

ett fantastiskt ställe

jag var där på invigningen för säkert tjugo år sedan, det skulle då vara fast utställning med Erik Höglunds glas

de

den här typen av uttryck fångar alltid mitt intresse

på denna nedbrunna, söndersprängda industritomt 

har någon frågat

I want to know what share is

mitt i denna öken 

jag blir starkt påverkad

och  fotograferar naturligtvis, 

minns plötsligt en bild som för mig har liknande tema

to share

här delas röster, röster i etern hette det förr

samtal som kontakt, berörande, raka budskap, oro, skitprat, gräl mm mm

allt det som hörs delas här, förs från den ena till den andra

på  denna förfallna byggnads tak - sker det

livsfara står det, säkert händer det

så här känns det för mig med bildspråk, uttryck, 

bildkomposition har jag aldrig funderat över, det som finns finns ju  där när jag slår till

mitt bildspråk har vuxit  ur min livshistoria, livserfarenhet mm

mitt uttryck, tror jag, är beroende av vad jag har för förhållande till fotografin

vem jag är, vad jag kan eller vill släppa ifrån mig

mina två getter är alltid med

dom är

både ute och inne

/inger

Gunvor Nelson, min ena egentliga inspiratör inför film och foto, avantgarde

en av dom viktigaste experimentfilmarna i världen

hon, Gunvor Nelson

ger mig med sin konst

credit för allt jag sysslat med sedan 10 årsåldern, hennes tankar och bilder ger mig stöd

för den frihet jag sökte

från kontakten med min första kamera

till mörkrum och experiment 

med filmframkallning mm

'

ingen tog mig på allvar

jag fattade ingenting sa dom som ville ha trevliga bilder på familj och vänner

'

jag kastade alla negativ

så fint instoppade i sina fack

alla papperbilder gick samma väg

-

jag slutade med konst

och fotografi

hittade inte min plats

pluggade i stället

men det konstnärliga uttrycket trängde sig på

-

fotade sporadiskt tills digitalkameran kom

så härligt, i takt med min försämrade fysiska förmåga

öppnade sig ett nytt mörkrum

-

kameran blev mitt verktyg

men ensam

försökte jag

men jag är för udda

-

Helene Frankenthaler, akvarellmålare

talade om

och målade

friheten från det etablerade

abstrakt expressionism

-

Gunvor Nelson talade om

och filmade

friheten från det etablerade

avantgarde

-

en ny värld växte fram hos mig, att våga söka mig mer ut

men det var inte lätt

-

jag arbetar utifrån de förutsättningar jag har

utifrån ett uttryck som är i ständig förändring

att aldrig haft några egentliga  förebilder ger mig frihet

än några vuxna, kloka, som jag träffat under min uppväxt

filosofi och litteratur

-

men nu, efter många år på FS

ser jag att det börjar  växa fram bilder

sammanhang, berättelser

många fria

kollektioner, bilder, berättelser

-

FS som en vagga för nytt skapande

fåglarna börjar prata

skogen viskar

bläckfisken är smartare än vi tror

/inger

där jag bor, finns Mälaren, en bit längre bort, sluss till Östersjön, lite gammalt, lite nytt och skog - behöver jag

stativ

där kom alla tre broarna med

på något sätt är jag alltså boende mellan tre broar

det finns gångväg och kaj mellan det hela, fin hundpromenad i det fina höstvädret

det prasslar så fnt när han leker i löven

vi går vidare längs stigen

vackra   färger

svårt att hålla den tunga kameran i en hand, det blir oskarpt - men vad ..

numer skiter jag i det

som

tidigare skulle vara otänkbart - dålig skärpa - utom ibland förstås

just här vid vattnet brukar det vara många  föräldrar och barn som matar fåglar, eller någon bara stter på bänken och njuter

eller som här

hon cyklar hit ofta berättade hon

hon tycker om känslan att få ge fåglarna mat, inte bara bröd, bra grejer

fåglarna kastade sig i sjön - smaskade snabbt i sig allt det goda

motljus, stark nedåtgående sol

det blänker och lyser här och där

löven doftar

det känns  som jag måste fixa någon sorts stativ på armstödet

det blir inte lätt

jag har provat Magic arm - det blev för klumpigt

kanske en större, typ, Gorillapod

kanske det finns något av den typen, eller fixa själv

det får ju inte bli helt djävla sopigt nu när det är svårare för mig

men nu har jag kollat upp

min lilla GR och Leican

det kommer att bli bra med stativ, stöd

/inger

jag använder en liten GR kamera för fickbruk - den känns mer som kamera än en mobil

först hemifrån mot kajen

Malte, min hund, sitter i mitt knä ännu så länge

sen går vi ned till kajen där Liljeholmsbron slutar, på Lövholmssidan

Marievik kan det heta

i alla fall ligger det båtar vid kajen, husbåtar och sedan det gamla järnvägsspåret mot cementfabriken

som många gärna fotograferar från Bergsundsstrand, tex Affe som tar vackra nattbilder av det egentligen fula, cementfabriken alltså

lite järnvägsspår och träd längs kanten

Bergsundsstrand och Reimersholme  skymtar mellan de löv som hänger sig kvar

jag ville bara ta det gröna idag

även ett tråkigt  elskåp kan piffas upp med skuggans hjälp

en typ naturrouge  om vi utgår från att skåpen är feminina

här har kommunen stoppat biltrafik på ett tydligt sätt

några unga med tag-klåda har signerat lite

det går att passera med cykel och rullstol vid sidan om

Malte nosar, markerar och bajsar lite

det här är hans tycker han

stege och livboj om vi skulle ramla i sjön

ofta ser jag ensamma män som fiskar här, någon av dom har bundit upp sin stol bakom ett träd, fiffigt

-

ett stilla, tyst och skönt ställe att bara vara på, en och annan går förbi men inte så många

dom flesta har ens lust att gå hit

tack och lov

när cementfabriken flyttar får vi se vad som händer

många är de som vill bygga här och till Gröndal längs vattnet

framför mig i vattnet skymtar en av sandtransporterna till cementfabriken

den kommer ofta och det röda speglar sig i sjön-

-

jag tycker min lilla GR gör bra ifrån sig

blad och löv syns tydligt

-

detta är alltså nästan i Stockholm, över bron och stadstrafiken är ett faktum

språng hit och dit, krutrök och damm

det är skönt att mitt lilla område finns kvar

resterna av Stockholms industrier från för länge sedan

en blev konstgalleri, museum - Färgfabriken

en del är på väg att tömmas, brunna fabriker, raserade byggnader, dom är många

en del hoppas jag blir kvar för att bevara områdets identitet

Gröndals kulturförening vill göra den brunna fabriken strax bortom Färgfabriken till ett Kulturhus - det hoppas jag dom får igenom

/inger