typ, ensam

kan det förstås av dessa bilder

jag tillhör dom som tolkar

bilden

genom de känslor, upplevelser eller berättelser

den förmedlar

därför frågar jag 

eftersom jag lever

ännu så länge och har fått en vaccindos - nästa den 9 onde april - dvs chanserna för överlevnad blir ganska stora och framtiden ser ljus ut igen - då bygger jag det jag tänkte 

innan eländet slog till

först röja lite på marken jag köpt och rensa ut sly - bygglovsansökan inskickad med mitt egenritade hus, godkänd och nu väntan på avloppsgodkännande

jag såg ut ett bra ställe för ett litet hus på den högsta punkten

om ett tag får grävaren göra sitt, jag har planlagt hur det skall grävas och fyllas ut med makadam i botten till en plan yta - tänkte först betongplatta men tänkte att, vad fan - jag gör plintar i stället- huset kommer att ligga lika högt som trädet i mitten på bilden och runt det bygger jag en terrass som jag kan köra upp rullstolen på

Sälgen

gjorde min pappa flöjt av, tog av barken hel, skar ett munstycke av grenen och hål i barken - det gick att spela på den

det var då

det ljusnar och jag har ätit en frukost på balkongen

nu väntar rosor

jag provar mig fram med bloggandet, jag förstår att jag måste hitta en röd tråd för att få flyt

jag får hitta en grupp bilder som blir bakgrund för min berättelse - jag har ju inte möjligheten att ta bilder varje dag, jag hittar en lösning tror jag

från Stockholm

till Sandefjord, där mina föräldrar bodde

över Hardangervidda via Mora

en resa jag gjorde många gånger med min hund eller någon av min systers söner

detta är en bild som är, typ, 45 år gammal som jag hittade  - jag tror det är när jag kommit genom tunneln genom fjället till Eidfjord

längs vänster sida går vägen till Odda som ligger i Sørfjordens botten - i detta landskapet finns Golfströmmen och gör klimatet speciellt varmt och stora äppel och tomatodlingar finns här längs slänterna - det otroliga är att på Oddas högra sida ut mot havet ligger en glaciär, Folgefonna

,  och bakom min rygg ytterligare en

någonstans inne i fjorden har jag tagit denna bilden - kanska ligger en glaciär därborta

denna resa till Sandefjord var fantastisk, jag bodde i tält eller på hotell, med mig i bilen hade jag en gummibåt med en liten 2 hästars motor för att ta mig ut och se mig runt

den roligaste stunden var när 6 åriga Andreas var med och vi skulle ut med båten och fiska i någon fjällsjö - plötsligt hör vi ett brak och två älgar simmar över sjön

vi fångade lite fisk och tillagade fisken i folie i en liten brasa - och somnade trötta i en stuga

strax utanför Odda, söderut, kan man köra in i en dal och där har glaciären sitt utlopp, en liten fors rinner ur isen . det är helt fantastiskt - bara några 10 tal meter från mig ligger glaciären och jag känner isens kyla samtidigt som det är sommartemperatur i luften - jag förstår då hur komplicerad naturen är, isen smälter inte på ytan utan inuti - att resa över Hardangervidda är något som jag bara vill, det är, för mig, att på något sätt närma mig Norges hjärta - jag är född där

från Trondheim, Nidaros hette det en gång och där byggdes på 1100-talet den fantastiska Nidarosdomen, körde jag några gånger längs kusten till Sandefjord och var ute på otroliga ställen - dalar ut mot havet med ruiner på sluttningarna  från stora slottsliknande byggnader som i Scotland

men alla foton är borta - men minnena är kvar

Hus på havs udde

jag byggde om en sjöbod och gjorde ett stort trädäck på denna lilla ö i Bråvikens mynning 

öppet hav precis utanför dom öar som skyddar från den häftigaste stormen

snickarkunniga fiskare med båt transporterade virket och byggde huset

med rullstol kom jag ju inte upp till dom andra husen så sjöboden blev min

bilderna är urdåliga, dom enda jag har kvar - men fint var det att vara där så länge det inte var för kallt

uppifrån dom andra husen

bryggan står jag på nu och tar denna bilden

utekök är det häråt

livet går att göra ganska bra genom att arbeta sig fram genom olika svårigheter