ett par år i Göteborg, en förvirrad tid, men en typ rehabilitering

då jag skaffade mig en ny liten hund, Malte

och

öppnade fotogalleri

 

sen kom pandemin och mina tusenlappar fick vingar

men, roligt var det

själva staden Göteborg är, till vissa delar fin, vissa helt förskräckliga

jag bodde i Masthugget, nära älven, Järntorget, Linne'gatan mm

mitt i smeten av krogar och gallerier - Slottsskogen

hittade några bilder som känns bra

psyket läktes lite efter trettio år med en psykopat

-

det tar tid att återerövra livet - att läka såren

-

leaking wounds som Gregory Crewdson talar om i filmen

som Affe hade med i sin blogg häromdagen

det som är utgångspunkten i hans bildvärld, trauman från hans uppväxt  bearbetas genom iscensättandet av bilden

tyvärr ville inte intervjuaren gå vidare med det, han kringgick smidigt för att tala om scenarior, hur många hur stort mm 

-

så lite bilder från mitt ännu pågående läkande,

mina bilduttryck från galleriet

att åter-erövra tilliten tar tid

jag har under sju år nu, plus dom trettio, jobbat med att hitta det som kommer att bli mitt personliga uttryck i text och bild

-

färjorna på Göta Älv gick hela tiden

för små och stora

-

solen går ned i en kran över Hisingen från Stenpiren sett

en skicklig såpbubbelkonstnär i Slottsskogen

mm mm

byggare av Way out West's ena VIPbar

 

bilderna från solnedgången över Hisingen är tagna från bordet på min favoritsushi längst ute på Stenpiren

färjor och andra båtar passerar hela tiden

-

 vi människor försöker lösa våra trauman på olika vis

jag använder mig av skapandet

i mitt arbete med bilder och texter ser jag ofta ett sammanhang som ger mig en insikt, en förståelse av något förlorat

eller traumatiserat

jag har fått mycken hjälp genom professionell psykodynamisk psykoterapi under flera år

jag är ärlig mot mig själv och vågar se mina brister

-

jag ser och hör många fotograder, författare, konstnärer mm som berättar öppet om hur dom använder egna livshändelser som utgångspunkt i sitt skapande

Gregory Nevdsom uttrycker det klart i filmen 

såklart

såklart att alla som - inte härmar andra gör det

hittar sitt uttryck i egna personliga erfarenheter, kamerans återgivning med dina egna inställningar

uttrycket blir ett slags fingeravtryck

-

nu pratar jag om alla de fotografer som lägger sin själ i sitt uttryck

oavsett fotoobjekt/subjekt

-

så gör jag

och många med mig

vi använder det fotografiska uttrycket som en slags egenterapi, vare sg vi är medvetna om det eller inte

som en utvecklings möjlighet, ibland livsnödvändig

-

flummigt säger den utan känslor och fantasi

woke säger dom over there

/inger

en skugga på väggen - du blir en annan

ett barn

du blir en annan

du blir utsatt för fara

du blir en annan

that is life 

some times

/inger

Kvinnor med funktionshinder - fotoutställning i kärlek och lust

bilderna har jag själv avfotat från urvaskad, egen,  förlaga med dåligt tryck

stå ut

bl

fotografier av Elisabeth Ohlsson

ide' Annette Lundborg

Vernissage på Söderhallarna ca 1999

hängdes av mig i Stockholm

och på Tromsø Universitetsmuseum

inför Världskvinnokonferensen 

kvinnor med funktionshinder

har även vi

förmåga till kärlek och lust

många av oss får även barn

och

kan leva i kärleksrelation med familj

även utan bröst

eller med en fysisk skavank

kan vi älska och älskas

jag läste Malinkas blogg tidigare idag

och 

kom i tanke om den här bildserien som Elisabeth gjorde

jag är själv med på bild 

men väljer bort  den fina bilden

-

svaghet, vårt skröppel,  räknas det som, för den föraktfulle

vi strök ju med i 2dra Världskriget vi med

glöm inte det

medicinska experiment bla

-

jag har alltid undrat vad som får en människa att tro

att

vi inte har rätt till kärlek och respekt

'

som Malinka beskriver situationer med människor utan gränser

så djävla tragiskt pinsamma

-

jag är lyckligt ovetande om mycket av föraktet, har helt enkelt valt att inte se det

men

ibland tränger  det sig på

även för mig

-

det är nog i det utrymmet

det gömda, valet att inte se eller förstå

som

den abstrakta expressionismens källa finns

visst kan det vara så

/inger

bildspråk, bildkomposition, uttryck ............................... jag anar och ser

här hamnade jag när jag bytte min lägenhet 

-

i ett område jag sett rivas för  en 15  år sedan

jag var på Tantosidan på hundpromenad

några byggen började växa fram

-

jag började vid flytten

strax kolla vad som kvar av det gamla, jag är torsk på gamla industrier

tycker det är så vackert

här vid Liljeholmsbrons fäste finns en lastkaj, fler gamla husbåtar ligger där

det finns

spår, stationsbyggnad och perrong

å

dom gamla tågspåren mot lastkajen vid cementfabriken

Maltes och min promenadväg mot Gröndal, Vinterviken

där borta, bakom bron bor vi

här finns kvar den gamla perrongen som nu är invuxen i renfana

Lövholmen dit spåren går har både en liten herrgård och gamla bostadshus, industrier 

nyare kontor mm

cementfabriken förstås

här gick människor för länge sedan, varor kom med skepp via slussen Hammarby eller Södertälje

tågen transportetade det ilandtagna och lastade skeppen med gods härifrån

Systembolaget hade sin kaj där min badbrygga ligger, lagret fanns insprängt i berget

nu grönsaksodling och skyddsrum

-

min svaghet för industrier kommer från min barndom

det fanns ett gjuteri och metallfabrik i min familj

vid Saltsjö- Kvarn

som barn var jag där mycket, lärde mig gjuta och annat

pappa byggde en enkel smältdegel till mig med gasdrift, hemma alltså

man måste kunna hantverket från grunden, sa pappa

modellsnickaren lärde mig om omvända former och material

-

sen blev det kamera i tioårspresent - mycket roligare

en av dom gamla industrierna 

granne med Färgfabriken som sedan länge  är renoverad och har konstutställningar

ett fantastiskt ställe

jag var där på invigningen för säkert tjugo år sedan, det skulle då vara fast utställning med Erik Höglunds glas

de

den här typen av uttryck fångar alltid mitt intresse

på denna nedbrunna, söndersprängda industritomt 

har någon frågat

I want to know what share is

mitt i denna öken 

jag blir starkt påverkad

och  fotograferar naturligtvis, 

minns plötsligt en bild som för mig har liknande tema

to share

här delas röster, röster i etern hette det förr

samtal som kontakt, berörande, raka budskap, oro, skitprat, gräl mm mm

allt det som hörs delas här, förs från den ena till den andra

på  denna förfallna byggnads tak - sker det

livsfara står det, säkert händer det

så här känns det för mig med bildspråk, uttryck, 

bildkomposition har jag aldrig funderat över, det som finns finns ju  där när jag slår till

mitt bildspråk har vuxit  ur min livshistoria, livserfarenhet mm

mitt uttryck, tror jag, är beroende av vad jag har för förhållande till fotografin

vem jag är, vad jag kan eller vill släppa ifrån mig

mina två getter är alltid med

dom är

både ute och inne

/inger

Gunvor Nelson, min ena egentliga inspiratör inför film och foto, avantgarde

en av dom viktigaste experimentfilmarna i världen

hon, Gunvor Nelson

ger mig med sin konst

credit för allt jag sysslat med sedan 10 årsåldern, hennes tankar och bilder ger mig stöd

för den frihet jag sökte

från kontakten med min första kamera

till mörkrum och experiment 

med filmframkallning mm

'

ingen tog mig på allvar

jag fattade ingenting sa dom som ville ha trevliga bilder på familj och vänner

'

jag kastade alla negativ

så fint instoppade i sina fack

alla papperbilder gick samma väg

-

jag slutade med konst

och fotografi

hittade inte min plats

pluggade i stället

men det konstnärliga uttrycket trängde sig på

-

fotade sporadiskt tills digitalkameran kom

så härligt, i takt med min försämrade fysiska förmåga

öppnade sig ett nytt mörkrum

-

kameran blev mitt verktyg

men ensam

försökte jag

men jag är för udda

-

Helene Frankenthaler, akvarellmålare

talade om

och målade

friheten från det etablerade

abstrakt expressionism

-

Gunvor Nelson talade om

och filmade

friheten från det etablerade

avantgarde

-

en ny värld växte fram hos mig, att våga söka mig mer ut

men det var inte lätt

-

jag arbetar utifrån de förutsättningar jag har

utifrån ett uttryck som är i ständig förändring

att aldrig haft några egentliga  förebilder ger mig frihet

än några vuxna, kloka, som jag träffat under min uppväxt

filosofi och litteratur

-

men nu, efter många år på FS

ser jag att det börjar  växa fram bilder

sammanhang, berättelser

många fria

kollektioner, bilder, berättelser

-

FS som en vagga för nytt skapande

fåglarna börjar prata

skogen viskar

bläckfisken är smartare än vi tror

/inger