ögonblicksbild - med hund i knät och en hand är det lite svårare att fotografera än annars

men det går det också

en mild, solig dag där en strimma belyser en del av en klisterremsa

höstmörkret sänker sig

i en annan del av världen pågår en utplåning genom dödande av människor som tillhör olika muslimska terrorgrupper

och många många andra, oskyldiga,  dödas, överlevande, skadas -  liv och egendom  slås i spillror

tillit och hopp går om intet i djupa själasår

-

 alltid måste vi försvara demokratin och den sekulära västerländska rättsstaten - tänker jag

men hur

i dessa religiösa regimer  där människan 

som människa räknas bort

-

Hitler och Stalin bildade en pakt 1939-41 för att bla dela Polen

-2 dra världskriget var ett faktum

blir 3 dje ett faktum

en ögonblicksbild av ett förflutet skede i nazityskland

är den en bakgrund till det som är uppdämt i Israel nu

redan 1933 byggdes det första koncentrationscentret i Dachau

-

varför vill några utplåna andra människor

är det

storhetsvansinne

är det

religion, folkslag, oliktänkande,

eller att vissa människor inte ses som människor, tex utvecklingsstörda, handikappade mfl

-

den här ögonblicksbilden med den lilla pojken

från Bergen-Belsen 1945

skakar mig

får mig att gråta

över den totala brist på känslor och människokänsla som fanns och finns i den - 

dödade människor ligger utspridda längs hans väg

-

vilka är vi

vad händer med pojken

vad hände med min pappa

-

min pappa kämpade till sjöss med Dom Alierade mot nazisterna

han började, som mycket ung, utbilda sig i London  till maskiningenjör på fartyg

kriget bröt ut

han blev snabbt omskolad till radiotelegrafist för att delta för Norge

-

 i Medelhavet, transportera solstingsjuka frivilligsoldater som kämpat mot Rommel i öknen

tillbaka till Australien

han blev aldrig människa igen efter dom upplevelserna

uppsvällda lik i sjön     fullständigt galna  australienska män inlåsta i lastrummet under däck - dom spoades med havsvatten och slang som deltagit frivilligt i kriget

för att skydda demokratin mot nazismen

-

flygangrepp i medelhavet - hur ljudet lät - när fartyg sprängdes och dom räddade det som gick

han var med på truppfartyg dagen D - 6 juni 1944

han har visat mig platser när vi var där

på stranden

kom i tanke om allt detta när jag ser och hör om utplåningen som sker nu

det som skedde då

jag vill att det tar slut nu

-

den lilla pojken 

har sällskap av små flickor

som undrar var mamma och pappa är

på alla ställen i världen förekommer det

en sommardag - gick förbi en man på en uteservering och - vi streetflörtade lite -

visst är det en fin känsla

ett litet ryck

känslomässigt

med dessa ögonblicks möten

av kontakt

på ett sensuellt plan

platoniskt heter det väl

/inger

kan det vara samma båts skrov - till havs på avstånd och nära i hamnen -

fartyg, båt till höger i bilden

eller kanske utanför synfältet

båt, skeppsskrov

 fotograferat  i Skagens hamn

från samma båt som på bilden

eller

är något av

det jag påstår sant

finns båtarna?

var Schrödingers katt

levande eller död

teoretiskt

vetenskapligt

finns män och kvinnor som särarter

fast

dom kan som några djur, byta kön

höna kan bli tupp

finns tron som annat än en konstruktion med namn och rollista

att framföra, förföra människor med

dagens fysikpris från Nobel

läs  det

AI

farorna noterade

/inger

sofistikerade målsökande missiler med rätt att för sin tro döda dom andra som inte tror likadant - bort med dom -

-

jag  är

en äldre person,

som

provade att

få till en bild 

som

uttrycker min känsla

av hur det skulle kännas, för mig, att vara där det hela äger rum

men, jag saknar den skräckkänslan inom mig

som

kan bli tydligare än den här bilden

den här bilden blir mitt uttryck

av

 hur långt ifrån mig detta sker, rent mentalt

jag är berörd

håller mig uppdaterad

följer nyheter  osv

men kan inte nå dom inre djupen av skräck

vad jag kan nå

är

känslan av sorg

jag känner sorg över människans inkompetens att leva tillsammans

sorg över hur olika religiösa fastlåsta regelverk tillåter dödandet

vill dödandet

med egen självklar rätt

jag känner sorg över bristerna i det mänskliga psyket

som tillåter dödandet utan pardon

ja

ett fotografi ev en bekant som jag tog för över tjugu år sedan

in i PS

lite pensel

lite annat

tog bort bilden

det räcker nu - ingen människa med kön som stör livets vetenskapliga trossatser

lite sorgsen blir jag av att inte förstå någonting av det som äger rum

lite tacksam också, för att inom mig inte hitta minsta gnutta av förakt

över dom brister som så tydligt finns

/inger

- Life danses on - Robert Frank på MoMA - tom 11 januari 2025

boken The americans från 1958

fotografi Robert Frank

text Jack Kerouac

vände upp och ned på både inställningen till fotografi och text

i

det amerikanska samhället

den västliga världen

"I Mabou, där han saknade mörkrum, använde Frank billiga engångskameror och senare en Polaroid 195, vilket skapade både positiva och negativa bilder. Han repade ofta ord på negativen eller utskrifterna. Medan hans tidigare bilder, ibland orörda eller mörka och korniga, bröt mot reglerna för "bra fotografi", firade Frank nu konstlöshet i jakten på ärlighet. "Jag tror inte på det längre - skönhet, estetik," sa han."

klippt ur MoMA's text

en lång text finns i  TheNew York Times  - sök på Robert Frank

och

hos MoMA

https://www.nytimes.com/2024/09/12/arts/design/robert-frank-photograph-film-moma.html?smid=url-share

en oerhört mångfacetterad människa och fotograf

det finns så mycket att läsa

om

utveckling ur den gängse regelrätta fotografin

tankar

så jag känner mig helt lycklig

detta var den tiden när friheten började växa fram ur ännu ofödda händelser och tankar

Rosa Parks vägrade resa sig upp i bussen för en vit man

och

blev inte fängslad

medborgarrätts rörelsen föddes

Jac Kerouac skrev On the road

musik, teater - allt blomstrade

nu köpte jag just boken

fick leta länge då den är utsåld på dom flesta ställen

/inger