en dagbok med inriktning på småprat

bilder som inte passar in i

det som kallas fotografi

detta är fotografi som är bearbetat

rått och enkelt

men denna bild uttrycker min oro för framtidens uppväxtvillkor

jag var ung när Elvis och Tommy kom svepande in i världens efterkrigsuppväxt

började ettan eller tvåan eller trean

vi levde och var glada för att allt nu var över - idoler dök upp med TV och Bildjournalen

en liten grammofon med singelskivor, Cliff Rickard med Living doll

vi lärde oss dansa fritt

en slags foxtrot

killar bjöd fortfarande upp

sen kom disco och det var fullt drag - alla dansade som dom ville

panelhönorna försvann för att aldrig återkomma

allt utvecklades i full fart och jag bodde i Norden med demokrati 

vi läste om det där andra i skolan, det fanns massor med länder och religioner där allt var släckt - inget disco ingen fri talan ingen demokrati inga fackföreningar eller folkhögskolor

författare och konstnärer dödades och tystades ner

fackförenings anslutna dödades

homosexuella dödades

journalister dödades

fri tänkare försvann med dom nyss nämnda till fångläger i Sibirien

eller liknande i många länder i olika världsdelar - diktaturer eller diktatoriska religioner

nu har hela vår demokratiska frihet kokat ihop sig till något som andra vill bekämpa

kriminella nätverk driver med oss inom landet och eldar lös med sina brasor medans Paludan bränner Koranen

politiker slåss om makten istället för att gemensamt bygga upp det som finns kvar av vor demokrati

jag oroar mig för framtidens uppväxtvillkor 

för dom små barnens framtid

själv är jag död, hoppas jag, när det hela brakar

det här trädet växer där jag bor, visst är det vackert

jag vet att det destruktiva krigandet 

vår Nato ansökan

Trumps fortsatta manipulation av 70 miljoner människor

osv osv

äger rum

men även jag umgås och äter och dricker gott

plågas inte i tankarna

men

har svårt att göra andra bilder just nu

försöker

men det tränger sig på

jag köpte en 20 liters vattendunk häromdagen för säkerhets skull

lite gas till min lilla japanska gasspis

bönor i papplåda, torkade

tomater på burk, kokosmjölk

lite pasta osv

massor med vin och mörk rom

nu känner jag mig lugnare 

ett avsnitt med Helen Mirren i Kommisarie Tennyson, en tid utan mobiler

på paddan i sängen

/inger

Inlagt 2022-06-03 21:23 | Läst 618 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
jag måst nog läsa den här bloggen ett par gånger till, men nog känner min maggrop att det är så här fotografi och text kan fungera. Tack för det.
/Gunnar S
Svar från morgondotter 2022-06-07 12:02
tack själv
fint att höra
/inger
Framtiden har varit oviss i alla tider och världens och människans undergång har spåtts i stort sett kontnuerligt. Ändå är det färre som svälter idag än tidigare. Mina föräldrar upplevde två världskrig plus spanska sjukan, ingen av dem gav upp. Dom jobbade oförtrutet på för att efter bästa förmåga göra tillvaron bättre. Defatism tror jag inte bidrar. Att leva har aldrig varit enkelt. Men en spännande bild är det, hälsningar/ Björn
Svar från morgondotter 2022-06-07 12:04
du är lagom orolig du
du kanske tänker helt rätt
jag skall lugna ner mig
tack
/inger
Första bilden och texten tog tag i mig. Trädet en liten tröst.

Mycket att fundera på!
Svar från morgondotter 2022-06-07 12:05
trösten känns nödvändig
tack
/inger
Vad göra? Jag knogar på efter otillräcklig förmåga då det gäller att bromsa klimatkrisen. Att vi människor är som vi är och väljer krig och destruktion framför samarbete och välstånd ----- jag kan bara skaka på huvudet och ta till sinnesrobönen, den att man ska påverka det man kan påverka, släppa taget där man inte kan påverka, och be om att få förstånd att inse skillnaden.
Svar från morgondotter 2022-06-07 12:10
visst är det en mänsklig brist detta - att välja destruktion framför ett bra liv

du har helt rätt, det är bara så svårt att låta bli att fångas av demokratins sönderfall
/inger