en dagbok med inriktning på småprat

att se/skapa olika saker genom bilder

som man vill se

eller

inte se alls

bläddra förbi

det här trädet kan ge associationer till Grekland med härliga semesterresor

nästa bild kan ge obehagskänslor

eller undran, hur kan man publicera en sådan bild

den kan ge igenkännande tankar

fotografi med ett budskap som fotografen vill förmedla

ett personligt tillstånd som fick det uttrycket

 

ja

vad ser vi

vad vill vi se

jag tror att bilden är viktigare än kameran och tekniken

inget är bättre än något annat -  än för betraktaren

men genrerna styr vissa av oss

jag tror vi underskattar det inre i bildskapandet och seendet

så här skrev jag igår

människan är en sammansatt varelse - tänk bara på hur komplicerat själva seendet är, processen från ögat med miljontals receprorer till lilla hjärnan där själva bilden processas utifrån begreppsapparat, själsligt tillstånd, begåvning och kunskaper
utan begrepp kan vi inte se
minns filmen där coca-cola flaskan ramlar ned i öknen från ett flygplan
människor som hittar vet inte vad det är och använder tex att krossa korn med
det krävs alltså en hel del både biologiska förutsättningar samt ett stort erfarenhets område och en stor begreppsapparat
utan begrep om vad du ser - ingen bild att se

sen kommer det att associera bilden i dina begrepp, kunskaper och själsliga nivå för att tolka och förstå förutom det uppenbara

vi som är uppväxta i väst har oftast ganska liknande begreppsapparat om dom vardagliga tingen och kan därför oftast se bilden, bedömer den utifrån värde eller påverkan
vissa vill bara se naturbilder, nakna kvinnor eller mer ko,mplierade bilder
fördomar, politik och religion kan bestämma våra förutsättningar för att se och uppleva en bild
dom populära fotograferna är, oftast, dom vars bilder väcker igenkännande psykiska ytor hos betraktaren

att känna igen, bildens innehåll tex solnedgång eller fågelungar, gör dom flesta betraktare trygga och då är det bra

avancerade bilder som den vi ser i Björn Thundals blogg kräver mer
den kräver att man tittar
ser
känner efter
föreställer sig just detta ögonblick
och
inte tycker att bilden är tekniskt ofulländad eller på annat sätt meningslös

jag tror vi är olika som bildkonsumenter

en del vill bara ha bilder som minnen, barn, kärlek, landet resor mm
andra vill dokumentera liv, natur, musik eller annat, mode, konserter osv
några vill fånga människor utan masker, street mm
andra vill skapa situationen för bilden, bygga upp en sorts drama som Elisabeth Ohlsson
en och annan vill skapa politiska bilder
pressfotografer inom olika genrer mm

spontant uttryckt blev detta min reaktion på din utmärkta text
/inger

Inlagt 2022-07-14 14:11 | Läst 416 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Hej. Fin och intressant reflektion runt bilden som språk. Och fotografiet i synnerhet. Och fler tankar runt det i fora som FS är väl lite som att droppen urholkar stenen. Ett upprepat samtal om bildens ständiga berättelse. Bara en liten sak som jag vänder mig emot, lite grann åtminstone, är uttrycket bildkonsument. Jo, visst konsumerar vi bilder och fotografier. Och vi konsumerar kanske konst, musik, litteratur, dans och så vidare. Fast hur vettigt låter det, ”eller jag konsumerar mycket dans”. Men vi är nog rätt indoktrinerade i att se verkligheten i ett konsument/producent-perspektiv. Det är nog de senaste decenniernas mantra New Public managment som spökar. Köpa-sälj. Men har inte en berättelse något därutöver? Något bortsett från den materiella upplevelsen av en bok eller en bild? Tror jag, för det finns dimensioner i verkligheten som inte kan värderas i pengar eller liknande. Mycket fredagstankar satte du igång.
Ha det gott
/Gunnar S
Svar från morgondotter 2022-07-16 14:37
Hej
bildkonsument har jag nog uppfunnit genom allt bläddrande på telefoner jag ser - alla eviga selfies
jag inbillar mig att själva berättelsen finns det inte tid och utrymme för att se och känna

den andre/a finns inte längre på det sätt jag är van vid
objektifiering blir tyvärr resultatet

kvar
blir en grupp människor som ger och tar varandras berättelser på alvar genom fotografiet som skapas/tas och kanske publiceras
kalla det för konstnärer/fotografer

en grupp urskiljer sig med ett annat antagande och behov av bildskapande
dokumentärt
konstnärligt
budskapsvisande

saker och synen på ämnen ändras med tiden
teknisk utveckling ger oss fler trådar att sticka av

jag tror att mycket av vårt uttryckssätt förändras
vår förmåga att uttrycka och tolka förändras
vårt behov av att förstå förändras

att se och förstå något är en glädje och rikedom
för
den
som
har
förmågan, intresset

att uttrycka sin känsla genom bild/fotografi
är en möjlighet om tillgång finns



vi har så olika förutsättningar och påverkas av trender och reklam
alla människor är inte lika som vuxna samhällsbärare

jag tänker att människan är ett väsen
som pga uppväxtvillkoren
formas och ges olika förutsättningar
att
ta till sig berättelser - reflektera - se den andre - se sig själv
eller
inte

sen har vi den manipulativa verkligheten som för oss in i världar utan kända kvaliteer
vem är du
vem är jag
levande charader

reklamen har styrt manipulativt så länge det funnits tidningar

politiken använder samma typ manipulativa bilder
allt med bild börjar leda oss in i nya världar där gamla värderingar inte längre finns

jag kan erkänna att jag känner mig vilsen
förstår inte det nya språket
/inger