Tacksam men vemodig...
Igår tog jag bort alla julsaker... Jag vet, en dag för tidigt, men jag skulle ändå städa så det passade bra ;o)
Varje år blir jag lika vemodig och får samma tankar. Tankar av tacksamhet men även vemod. Jag är så tacksam över att jag fått fira ännu en jul tillsammans med mina nära och kära, att alla fortfarande är i liv (och relativt friska i alla fall :o) Men jag känner också vemod över att det kanske var sista julen då vi fick fira hela familjen, för man vet aldrig vad som hända skall...
Dessa tankar har jag även alltid haft på Nyårsafton, då klockan slår tolv. Istället för att fira och skratta brukar jag stå och gråta och fundera. Vilken muntergök va? ;o)
Känner Ni lika dant eller är jag ensam om detta? Berätta gärna!
Kram Milla
Vår julgran 2010
Foto: Camilla & Marko Thieme
:P
Som Du vet är det ju ingen ide' att måla f-n på väggen så njut av dagen bara och var tacksam för allt mysigt man fått.
Kram
/Peter
Nej, det är ett av mina problem (att jag oroar mig över saker INNAN de faktiskt hänt istället för att njuta av det jag har för stunden). Jobbar på det :o)
Kram Milla
Kram Anders
Precis, lättare sagt än gjort (det vet ju Du om någon ;o)
Fast detta har ingenting med min ångest att göra, utan
beror helt och hållet på min personlighet...
Jag kämpar vidare :o)
Kram Milla
Fast själv sitter jag helst och läser i en trevlig bok fördjupen i nåt spännande drama och struntar fullständigt i att det ska bli ett nytt år.. för det kommer och går även om jag inte står och tjuter hurra ute klockan tolv..:-)
Kommer bara en tår eller två.
Klart vi skall fira Nyår tillsammans någon gång! :o)
Kram Milla
/Peter
/Milla
Sorligt men sant
Med vänlig hälsning
Hasse
Med vänlig hälsning
Mvh Milla