SNACKA OM TERAPI...
Ni som följt min blogg känner säkert till min emetofobi (kräkfobi). En fobi som gett upphov till Min Panikångest som i sin tur lamslagit och förstört så gott som halva mitt liv.
Sedan jag började med medicin mot min ångest (emetofobi) har jag knappt tänkt på magsjuka och rädslan över att kräkas. Något som tidigare uppgav nästan hela min vakna tid och ibland även på nätterna i mina drömmar.
Sedan min man och jag skaffade hund för ett halvår sedan har Pepsi endast varit dålig och spytt ett fåtal gånger, främst när vi åkt bil.
Men så i natt blev hon väldigt rastlös och hade svårt att sova. Jag märkte ganska snart att något inte stod rätt till, då hon vankade av och an på sängen och så plötsligt spydde hon ned överkastet!
Hade detta hänt innan jag började med medicin vet jag inte hur jag hade reagerat. Antagligen hade jag fått ren och skär panik och sprungit ut (spritt språngande naken) mitt i natten och lämnat min stackars hund alldeles ensam med sin spya. (Därav en anledning till att jag aldrig skaffat hund tidigare (eller barn för den delen).
Men jag var alldeles lugn, tände bara sänglampan och konstaterade snabbt att hon hade kräkts på överkastet. Sedan reste jag mig upp, drog bort överkastet från sängen och gick ut i badrummet. Där sköljde jag först av spyan med tvål och vatten och lade sedan in överkastet i tvättmaskinen. Pepsi hade kommit in till mig och stod och tryckte sin kalla nos mot mitt ena ben.
Vi satte oss på badrumsgolvet och så klappade jag henne lätt över huvudet. Hon verkade fortfarande lite orolig och betedde sig inte riktigt som hon brukade. Så reste hon sig upp, hulkade och spydde en gång till. Jag hann precis dra bort mattan, så att hon kunde spy på golvet istället.
Efter att ha torkat av golvet satte jag mig ned igen hos Pepsi och klappade henne lätt över kroppen samtidigt som jag talade lugnt med henne och förvissade mig om att hon var OK.
När hon inte spytt mer på ett tag bäddade jag försiktigt ned henne i min säng och satt sedan vid hennes sida och "vakade" över henne. Jag hade konstigt nog ingen som helst ångest utan grubblade bara över vad det var som hade fått henne att må illa och kräkas, två gånger dessutom. De få gånger som Pepsi kräkts tidigare har det endast varit en gång, vid samma tillfälle.
Kanske (eller rättare sagt högst troligt) berodde mitt nyfunna lugn på medicinen samt att det var en hund som spytt och inte en människa! Men det återstår att se när den dagen kommer, för det lär den göra, förr eller senare...
Hur som helst var (och är) jag väldigt stolt över mig själv och på det sätt som jag handlade när denna situation uppstod. En situation som jag aldrig hade bemästrat för ett par år sedan.
Vad var det då som hade gjort att Pepsi mått illa och kastat upp? Säg det... Hundar stoppar i sig både det ena och det andra så fort man tittar bort när man är ute på promenad. Sedan har hon löpt i fem dygn och kanske förekommer det att tikar blir illamående när de löper? (Får Googla)...
Trots tikskyddet har Pepsi slickat i sig en hel del blod samt slarvat med maten. Kanske berodde det på det? Dessutom vaknade jag mitt i natten av att Pepsi slickade på min arm, som jag innan jag gått och lagt mig hade smörjt in mig med Voltaren Gel. Kanske tålde hon inte ens en liten gnutta av den och kanske var det därför som kroppen sade ifrån?
Hur som helst hoppas jag att det inte var (är) något allvarligt (som Borrelia till exempel)? Pepsi har (peppar, peppar) inte kräkts något mer sedan klockan fyra i morse och hon verkar må bra nu. Hon har varit ute och kissat och bajsat samt druckit vatten och ätit lite mat.
Min man "valde" verkligen rätt vecka att åka till sjöss och arbeta, med tanke på de senaste dygnens mindre angenäma händelser...
Har Du en tik som någon gång kräkts när hon löpt? Berätta gärna!
Kram Milla
OBS! Blod & spya. Förstora på egen risk!
Ps. Just i skrivande stund mådde Pepsi illa igen, hon hulkade och spydde ned sig själv och sin säng. Försöker få tag i en Veterinär, men de är upptagna med djur på kliniken. OROLIG... Ds.
Blir hon däremot matt eller påverkad så ring veterinären igen, men så länge hon inte är slö eller konstig så ta det lugnt! Mina har varit magsjuka hela nätter... En gång var Yoshi så dålig att han inte klarade av riktigt mat förrän efter ett par veckor, det sprutade avföring om honom så länge. Men han var pigg efter första dygnets kräkande igen. Lite tagna blir de ju, precis som vi!
Skönt o positivt att höra att DU klarade så bra!!
Någon föreslog avmaskning. Jag har fått veta att man BARA avmaskar hundar om man helt uppenbart SER mask i avföringen eller i spyan för den delen, eller om de magrar av eller dyl. För bara några år sen skulle de avmaskas två gånger om året, vilket ledde till att många hundar blivit resistenta mot maskmedlet.
Krya på sig lilla Pepsi!!