Öppen som en bok...
Jag har tänkt på en sak... Jag är öppen som en bok och har inga hämningar, utan kan prata i princip om vad som helst för vem som helst, oavsett om jag känner personen eller ej. Är det bra eller dåligt? Både och om Du frågar mig. Jag står för den jag är och vad jag tycker och tänker, men samtidigt kan det säkert vara bra att inte berätta precis allt om sig själv. Men jag säger oftast det som faller mig in och det som kommer från mitt hjärta. Självklart vill jag inte trampa på någon och göra en annan människa illa, så jag passar mig för innan jag säger något som kan såra en person. Tyvärr så händer det ibland mot min egen vilja och det gör mig oerhört ledsen och skuldmedveten.
Hur mycket tycker Du att man kan berätta om sig själv, framför allt för personer som man inte känner så väl och vad anser Du att man absolut inte skall tala om? Finns det några gränser eller är det upp till var och en att själv bestämma var gränsen går? Berätta gärna!
Kram Milla
Foto: Camilla Thieme
Kram
Kram
Kram, kram ;o)
/Milla
Jag vet inte om jag kan svara på vad du skall säga och inte..
Men du gör det på ett mycket bra sätt och därför blir resultatet läsvärt
och med stor empati tittar jag på din blogg varje dag.
Jag har själv haft problem av din art och många vänner som också haft dom också.
Men varje gång någon talar om sina problem väcks nya tankar...
Det är fint att du delar med dig...
Du har blivit en ny människa för mig. Det var så mycket jag inte visste. Men idag kan jag förstå....
Dela ditt inre....
Kram