Ja vad skall man säga, såhär är verkligheten, tror inte många förstår att det är så här tyvärr. Detta är bara början, kommer bli ännu värre i framtiden. Det du blev erbjuden är slaveri, vilket borde ha varit avskaffat i ett samhälle som vi lever i idag. Lätt räknat kostar ett busskort 690kr i månaden i Stockholm, 1200-690= 510kr.
Av dom 510 skall du äta efter att du arbetat, låt oss säga att man äter billigt för 15 kr varje arbetsdag...Det blir i runda slängar 300kr, kvar efter allt är draget ungefär 210kr!!!! Det kan inte vara sant att det skall vara på detta vis, företagaren behöver inte betala en spänn för att ha dig där, bara gratis arbetskraft. Sedan har dom inga krav att anställa efter det att arbetsträningen är avslutad. Snacka om utnyttjande av människor!!! En gång i tiden var vi ett av världens bästa samhällen, idag håller vi på att rasera det totalt!!
Jag lider verkligen med dig Milla, det är ett ont hjul som bara snurrar. Läste det om Henrik, det har blivit horribelt, fruktansvärt!!

Kram Anders

Din man kan inte stötta dig ekonomiskt under en kortare period då?

Som Finn säger, terapi då?

Ja kbt kan hjälpa i vissa fall, men Milla i detta fall har provat kbt och mycket mer därtill.

Ja precis! Samt att man byter psykologer i tid och otid! viktigt att man kan känna förtroende för psykologen man blir tilldelad, byter man börjar man om från scratch....det är smarta saker det ;) inte! Snacka om resurs förstörande!

Kram

Hej Camilla!Slav?Du menar att vi som arbetar är slavar!
Ligger hemma,som jag har set i din blog så liger du inte .
Jag frågar,om du är gift så har din man ansvar för din framtid
mvh Rolf

intressanta åsikter! Får faktiskt inte ihop det hela, om samhället tycker att du skall jobba är det då inte också samhället som skall hjälpa till att se till att rätt resurser finns? Idag finns inte de rätta resurserna, hur mycket man än vill försvara dagens politik som förs. Jag som individ har faktiskt inte de resurserna, skicka ut en som har ångest i alla dess former på arbetsträning utan någon som helst ersättning att tala om och samtidigt skära ner på ev. behandling som skall hjälpa till att få en människa i arbetsfört skick, det låter inte bra. Jag själv har haft kbt för samma åkomma som Milla och är helt förbluffad över hur dåligt det är ställt med den biten just nu. Sedan måste jag försvara Milla och säga att jag har sett henne må riktigt piss många många gånger, och det kan komma som en blixt från klar himmel, det är ingen lek! Man kan diskutera om medlidande om vad som är rätt och fel väg att gå, men man kan ALDRIG tro att det bara är att pressa på och tro att det skall bli bra. Det kan bli väldigt fel och då menar jag VÄLDIGT fel.

Jag håller med dig om en del av det du säger Finn, men när det gäller ångest och speciellt generell ångest så är det inte så enkelt som du försöker få det att låta. Visst skall målet vara att försöka jobba och försöka bli frisk, men det finns inga tidsaspekter på saker och ting. Man kan sätta en deadline som tex: ok om ett år skall du vara frisk! Om du inte lyckas bli frisk kommer du inte få någon mer hjälp!

Vad händer då? Man kan inte generalisera vården på ett sådant naivt sätt, vårat samhälle är byggt på skatter och tur är det, för utan dessa skatter skulle vi inte ha detta samhälle! Jag är för arbetslinje men det måste finnas någon rim och reson i det som görs, bara för att en människa inte lyckats bli frisk betyder inte det att personen inte har gjort det som verkligen krävs för att bli frisk! Farligt att börja gå in på sådana saker, för det kan bli fel VÄLDIGT FEL! Ibland måste man tänka till innan man pratar eller skriver saker för att det kan få konsekvenser! Ett talesätt som jag brukar använda mig av är: Mår min granne bra mår jag också bra!

Ps. Bara för att man har socialfobi betyder det inte att man kan diskutera, så länge man känner sig bekväm var man är så hjälper det otroligt mycket. Säger jag som alltid har varit extremt blyg och har haft extrem och har fortfarande socialfobi! ds.

Ok, härmed slut på mina inlägg. Jag önskar dig all framgång i din kamp för att övervinna dina problem. Min mening har inte varit att trycka ner dig. / mvh FiCa1

Ja, vad ska jag skriva.....något från mitt hjärta kanske :-)....men börjar med det här.......

En vis kvinna skrev följande:

"Om jag uppmanar någon att göra så som jag skulle gjort i en liknande kris och mitt råd följs, kan resultatet bli en ännu större tragedi som jag skulle få bära ansvaret för. Den hjälp jag kan ge är att dela med mig av min tro på att ingen behöver känna sig fångad i en fälla och att vi har valmöjligheter i alla situationer"

samt

"Låt mig leva så att jag inte får anlednig att sörja över att ha gjort en svår situation ännu värre. Lär mig istället att använda den kraft jag faktiskt har till att förbättra den"

Hej igen Camilla :-)...det var ett tag sedan sist :-)!

......känna sig fångad i en fälla.....världssamhällets trygghetssystem!

Är vi trygga? Ja.....det viner inte granater runt våra huvuden och våra nära och kära sprängs inte i tusen bitar.

Är vi trygga? Nej, för många lever i krig med sitt inre och med trygghetssystemet åtgärder.

Så vilket är värst? Ja, det går inte att jämföra.....just nu sitter vi i ett världsamhälle som heter Sverige med tak över huvudet, en varm kudde och ett täcke.

Vad betyder pengar? Jo, överlevnad. Men vad betyder det egentligen när vi bär smärta inombords?

Att somna bredvid en man som håller om en eller att ligga i ensamhetens tvåsamhet eller i en kall säng med bara täcket som värmer och ingen som säger godnatt!

..........Vi har valmöjligheter i alla situationer...många gånger tror jag att vi är blinda i vår smärta och inte ser de.

Camilla titta på dina bilder som ligger här på fotosidan och i din dator :-)....du är en kreativ skapande personlighet med en enorm talang :-)! Varför skulle du inte kunna arbetsträna hos en fotograf?

Personligen tror jag att vägen tillbaka till ett sundare mående börjar med insikten om att vi har en kraft att förändra oss själva och att acceptera att vi är fantastiska individer som ska spela huvudrollen i vårat eget liv och inte låta samhället styra oss.

Arbetsträning :-)...det fungerar!

Vad spelar det egentligen för roll om du arbetstränar 1 timme för 15 kr :-).......det du kommer uppleva i själen de timmarna du orkar göra det är bra mycket mer värt än 300 kr i timmen. Vad är ditt alternativ?

Camilla du har en fantastisk kreativitet. Använd dig av den när du arbetstränar. Och tyvärr håller jag inte med dig om att det inte finns arbetsgivare som inte anställer de som arbetstränar. Det gör det och det vet jag av egen erfarenhet!

Arbetsträningen går ju ut på att om du arbetstränar kanske 2 timmar om dagen och du skulle bara orka 10 minuter så är det helt okej och då får du gå hem.

Det fungerar! Den tuffa frågan är? Vad vill du göra Camilla? Inte vad du orkar för det skriver du :-) att du inte orkar arbetsträna :-)! Vad vill du göra med ditt liv?

När det gäller lönebidrag så anställer arbetsgivaren dig och får då 80% av din lön.
Tex: Du börjar att arbetsträna vilket du poängterar du inte är redo för ännu :-) och det är helt okej...tänkte ändå berätta det här...vem vet du kanske redan vet det men då kanske någon läser det som inte vet.

Du hittar en arbetsgivare. Ex. En fotograf.
Du får komma dit och arbetsträna 1 timme om dagen. Sedan trappas det upp.
När du nått 4 timmar om dagen så kan den arbetsgivaren anställa dig med lönebidrag.
På heltid kan han få 16.700kr för dig plus ca 4000 till. Men du kan bara jobba 50 %. Du får i lön efter skatt ca 7000kr och han får ca 12.000. Det kostar inte honom något att ha dig där. Det finns ett extra stöd som arbetsgivaren kan få ytterliggare som heter stöd till personligtbiträde. Det är en max summa per år på 60.000kr. Han får då 5000 kr till per månad för dig.
. Det betyder att får han det stödet för dig då kan han inte ställa några krav på dig eftersom att du mår dåligt. Du ska heller inte då utföra arbetsuppgifter som är stressande för dig eller som får dig att må dåligt. Utan du får helt arbeta i din egen takt efter din arbetsförmåga. Orkar du inte en dag så ska du då kunna korta ner den.

Det är inte så många som vet om det här extra stödet.

Så Camilla :-)........det finns valmöjligheter och tycka vad man vill om politiken och regeringens sjukvårdssystem så erbjuds du arbetsträning......försök iallafall. Jag om någon förstår dig och jag vet oxå att om någon hade skrivit det här till mig för några år sedan då hade jag blivit själa glad. Och inte förlorat så många år av mitt liv i ett dåligt mående. Nu är vi förstås olika och det jag vill säga med mitt långa brev är:

Tyvärr finns det inget system som kommer kunna hjälpa dig förrän du själv öppnar ditt hjärta till det fruktansvärt ångestfyllda som att arbetsträna.

Låter säkert hårt men egentligen är det inte så tufft....med facit i handen så är det det bästa jag har gjort när jag tvingade mig själv till en förändring. Antingen var det graven eller livet...jag ville leva inte bara vandra omkring här som en massa utan vara närvarande.

Det fungerar .....tron kommer inifrån och sök så ska du finna var det ännu en vis man som sa.

Lycka till nu med dina val och kom ihåg att du är värdefull, älskvärd och en fantastiskt skicklig fotograf....varför skulle du slänga den gåvan till vargarna :-)

Kram på dig från en som vandrat före dig :-) /Agneta

Undrar om inte somliga som skrivit här borde läsa en grundkurs i psykologi. Okunskapen är skrämmande stor, så också hos myndigheter som FK och AF. Bara somatiska sjukdomar räknas som riktiga sjukdomar. Psykiska diagnoser är mer eller mindre dumma inbillningar, som botas med en uppmaning: "Ryck upp dig! Ta tjuren vid hornen, det dör du inte av."

Det dör du inte av... Döden är alltså det enda tillstånd man inte ska behöva acceptera. Ett värdigt liv? Livskvalitet? Åh nej, sån lyx har vi inte råd med - så länge du inte dör så får du vara nöjd. Det är ju trots allt ingen riktig sjukdom du har, bara ett hjärnspöke.

Hej Helena! Väldigt tråkigt med det som hänt dig de senaste veckorna :( Hoppas att du kommer må bättre och bättre! :)

Jag själv lider också av kräkfobi och så fort man går bland folk så har jag alla sinnen på helspänn för att kunna vara beredd om något händer, jag gick själv på kbt för drygt 1,5 år sedan. Dom nästan tvingade mig att äta medicin som det fanns risk att man kunde spy av, att få en patient som har (emetofobi) kräkfobi att ta medicin som man kan spy av är väldigt svårt. Om det finns en medicin som man vet att det inte finns en risk att spy av då kan jag lova att man kommer att ta medicinering, för i grund och botten så vill ingen vara sjuk.

Kram