LIVRÄDD...

I lördags natt vaknade jag för första gången sedan min ångest och oro försvunnit och kände samma obehagliga känsla i kroppen som tidigare. Detta gjorde mig väldigt rädd och fruktansvärt fundersam. Vad var det som hände? Skulle HELVETET börja om igen?

Kan det vara så att man får "bakslag", blir tillfälligt sämre och kanske till och med tvingas höja dosen på medicinen?

Eller kan det vara så att det "bara" är min njure som "spökar" igen? Jag tycker visserligen att jag druckit ganska mycket vatten den senaste tiden, men kanske inte tillräckligt?

Tyvärr kände jag samma oro dagen efter och jag känner fortfarande en viss oro. Kanske har jag gjort för mycket på en gång? Jag tänker på utlandssemestern som vi beställt, mässan som jag medverkade på, att jag åkt kommunalt, varit på bio, ätit på flera restauranger och åtagit mig flera olika fotouppdrag med mera. I torsdags var jag till och med på AF och diskuterade möjligheterna till en praktikplats (mer om detta i ett senare inlägg). Kanske går jag för fort fram? Vad tror Du? Berätta gärna!

Måtte det inte bara vara ÅNGESTEN som är tillbaka igen!!!

Foto: Camilla Thieme

Som om inte detta vore nog så har SMÄRTAN i kroppen även kommit tillbaka! Jag har ont princip överallt, rygg, nacke, armar, ben, händer och fötter. VARFÖR? Kan det bero på att jag börjat oroa mig igen eller att jag börjat promenera samt cykla lite grann på en motionscykel? Är jag verkligen så otränad??? Och får man ont i handleder och fötter av det? Blir nog till att ta kontakt med smärtkliniken igen (vad nu de kan göra, sist kunde de i alla fall inte hjälpa mig)...

Förlåt mitt negativa och "gnälliga" inlägg, men jag är verkligen LIVRÄDD för att allt skall börja om igen. Jag som mått SÅ BRA!!!

Kram Milla 

2011-11-01 12:14   Piritta

Ta ett djupt andetag. Alla får vi bakslag som kämpar mot något negativt i våra liv! Och jag tror med all säkerhet att du kanske gått lite för fort fram. Lätt och göra det när man väl står där och mår bra! Kanske har det blivit lite för mycket av alla framsteg och nu visar din kropp att du kanske ska sakta ner lite? Visst kan man få ont när man börjar träna, om det beror på det i ditt fall kan jag ju inte veta försäg!
Det viktigaste nu är att du inte slås ner av detta bakslag! Jag är helt säker på att det kan komma flera längs vägen! Men man måste våga hoppa upp i sadeln igen! Kram Katja

Besvara

Svar från Trullan 2011-11-01 12:18

Tack goa Katja för Dina vänliga och uppmuntrande ord! :o)
Kram Milla

Svara

2011-11-01 16:43   alf109

Det kommer att dyka upp perioder när man känner sin oro då och då. Dessa kommer att bli sällsyntare och med lägre intensitet och kortare varaktighet över tiden. Har man lidit av ångestsyndrom en mycket lång tid så brukar man ha ganska dåligt med utrymme för stress (positiv eller negativ) innan man slår i taket så att säga. Det kan räcka med att man blir lite uppspelt över något, eller att man har en förkylning på väg till exempel. Jag skulle tro att det inte är något att oroa sig för utan helt normalt med dessa svängningar. Jag har själv dragits med panikångest sedan 1984 och ovanpå detta utbrändhet sedan 2001.

En sak som jag tänkt fråga dig länge är om din mamma hete Siv? Anledningen är att jag hade en löneadministratör på televerket en gång i tiden som hade en dotter som måste vara i din ålder som drabbades av panikångest.

-affe

Besvara

Svar från Trullan 2011-11-04 16:04

Det får tiden utvisa, jag vågar inte hoppas för mycket bara...
Hoppas Du mår bättre nu Affe!
Min mamma heter Harrieth :o)
/Milla

Svara

2011-11-02 14:15   Henrik Olsson

Kram på dig !

Kan inte skriva mer eftersom jag jbbat bakom datorn så jag fått tennisarm !!
aj aj
Henrik

Besvara

Svar från Trullan 2011-11-04 16:02

Kram på Dig och krya på Dig Henrik!
//Milla

Svara