Jag tror det börjar hända saker...
Jag vill som vanligt inte ta ut något i förskott, men jag tror att min medicin börjat verka nu!
Jag är fortfarande väldigt trött och kan ibland somna nästan stående, men jag får inte ångest lika ofta längre och den blir för det mesta inte lika kraftig och intensiv som tidigare.
Jag tycker att jag känner mig både gladare och mer aktiv (Ni har väl sett hur jag "spottar" ut bilder på Picasso ;o) Jag ser saker och ting "mer tydligt" och har "fler sinnen öppna".
Istället för att vara "inåtvänd" och helt focusera på mig själv och hur min kropp mår tittar jag mer på detaljer och noterar saker runt omkring mig. Jag skrattar och skojar oftare och får från omgivningen höra att jag blivit en helt annan person. I själva verket har jag blivit den jag alltid varit långt, långt där inne...
Kram Milla
Foto: Camilla Thieme
Kram Milla
Att kunna vara så som man egentligen önskar utan hindrande ångest måste kännas som en befrielse.
Jag blir varm i hjärtat när jag läser och hoppas att du får en fin vår med många intryck som du kan ta till dig av.
Picasso har fått vara med om en hel del den senaste tiden...du också ;-)
Mvh / Maria
Kram Milla
Tröttheten du nämner, är det en biverkning av medicinen ? Är bara nyfiken, då jag själv ev. kommer få samma medicin.
Mvh Milla
Tänka att våga ta steget att försöka förändra livet - och att det då går så här himla bra. :-)))
Härligt Camilla! Det blir spännande att följa dina fortsatta framsteg.
Vänligen
Nonno
Man vågar ju knappt hoppas efter så många år med ångest...
Tack Nonno!
Vänligen Milla
Det är DEN biverkningen som hindrat mig från att ta medicin
i så många år. Tack Lena :o)
Kram Milla