Jag kommer aldrig att kunna arbeta som fotograf...

Idag gjorde jag något som tog väldigt hårt på mig. Jag tvingades tacka nej till ett fotouppdrag... I flera månader hade jag sett fram emot den här dagen, men min kropp sade tyvärr ifrån.

I söndags fotograferade jag Vivi och Nils Båvners bröllop vid underbara sjön Båven. Nu på lördag var det tänkt att jag skulle fotografera en god väns bröllopsfest (gifte sig gjorde hon borgerligt och i "hemlighet" för ett år sedan). 

Men efter söndagens sju timmars långa fotograferande och två dygns intensivt photoshoppande ligger jag nu nerbäddad med feber och muskelinflammation!

Kanske var jag för positiv och naiv när jag tackade ja till att fotografera bröllopsfesten? Jag visste mycket väl att det "bara" var sex dagar emellan fotouppdragen. Men jag ville ju så gärna... Jag var så glad över att ha blivit tillfrågad och jag såg verkligen fram emot dessa två dagar. Dessutom hade jag inte haft ont i kroppen lika ofta under de senaste tre månaderna. 

Jag vet med mig att jag lägger ned för mycket efterarbete på bilderna i datorn, men det är ju så roligt och jag blir så enormt engagerad. Jag vill så gärna att de som beställt bilderna skall bli nöjda och glada. Är man inte så duktig "tekniskt", får man kompensera det med Photoshop...

Jag hade visserligen kunnat vila och vänta till på lördag innan jag tackade nej, för att se om jag mådde bättre, men hur sjyst är det mot "kunden"? Nu har de åtminstone ett par dagar på sig att försöka hitta en ersättare.

Det allra värsta är att jag insett att jag aldrig skulle kunna arbeta som fotograf... Det spelar ingen roll hur mycket kunskaper och erfarenheter jag får. Eller hur mycket jag styrketränar, min kropp är helt enkelt slut!

Har Du någon gång tvingats ställa in ett fotouppdrag? Hur kände du Dig? Föreslog Du en alternativ fotograf/ersättare?

Till sist en fråga till alla Er yrkesfotografer. Hur fixar Ni (och Era kroppar) att fotografera flera timmar varje dag samt sitta och arbeta framför en dator dagligen? Berätta gärna!

Kram Milla

På väg till min allra första bröllopsfotografering. Glad, tokig och förväntansfull.Foto: Camilla Thieme

2011-07-20 15:24   Splanky

Känner med dig, trist!

Några tips jag lärt mig på vägen och som är absolut nödvändigt så är det ett snabbt arbetsflöde. Det går aldrig att överarbeta framkallningen utan man måste göra t.ex presets, actions mm i både lightroom o photoshop.

Så mitt tips är att jobba fram ett flöde från planering till avslut sim är rationellt.
Försöka sätta bilderna redan vid tagningen för att slippa massa onödig redigering.
Vilket tar enormt på krafterna.
Jag har sett många av dina bilder och kan bara konstatera att kvaliten är i högsta grad säljande och som fotograf är du klippt och skuren.

Håller tummarna för att allt böir bättre på alla plan.
Mvh Tomas

Besvara

Svar från Trullan 2011-07-20 20:45

Tack snälla Tomas för Ditt inlägg med många bra tips och råd!
Ha det gott!
Mvh Milla

Svara

2011-07-20 20:19   tomazon

Jag känner en fd fotograf som slutade sin yrkesbana när hon skulle på bröllopsfotografering coh åkte till fel kyrka på utsatt tid. Inget bröllopspar. Inga bröllopsgäster. Hon tog det så hårt, att hon la kameran på hyllan. Jag tycker hon överreagerade, men man har ett stort ansvar som fotograf, så ska man ge sig in i leken, så får man leken tåla.

mvh Tommy

Besvara

Svar från Trullan 2011-07-20 20:45

Just därför ger jag mig inte in i leken...
Det får bli något spontant uppdrag då och då,
när jag känner att kroppen klarar av det. För sluta
helt kan jag nog inte, jag älskar ju att fotografera.
/Milla

Svara

tomazon 2011-07-20 21:01

Klart du ska fortsätta. Det är som att ta pennan från en författare. Det går liksom bara inte. Livet är långt Camilla, det finns alltid nya banor som du inte vet nu...

Svara

Svar från Trullan 2011-07-22 12:16

Hoppas på det.
Tack Tommy.
/Milla

Svara