Hon stal min mans hjärta...

Jag fick "tjata" ett bra tag innan min man gav med sig att jag fick köpa en hund. Han var väldigt noga med att poängtera att det endast var på prov och att jag mycket väl kunde bli tvungen att lämna tillbaka henne efter "provperioden".

Eftersom jag köpte Pepsi dagen efter min man hade åkt till jobbet (det vill säga "till sjöss")  betydde det att Pepsi och jag fick en hel vecka för oss själva innan min man kom hem igen.

Redan första gången jag såg Pepsi var det kärlek vid första ögonkastet, men efter den första veckan tillsammans var jag totalt såld.

Därför var jag extra orolig över vad min man skulle tycka om Pepsi, för tänk om han inte gillade henne och vi skulle bli tvungen att skiljas från varandra!!! Men, han gillade henne på en gång och efter en vecka tillsammans hade hon stulit även hans hjärta.

Kram Milla

Foto: Ricke Johansson

Bildredigering: Camilla Thieme

Min praktik...

I måndags träffade jag Ricke, min vän och "handledare på min praktikplats". Han hade ett ärende i Stockholm, så då passade vi på att ses. 

Vi diskuterade lite vad jag skulle kunna arbeta med här hemifrån och så var vi ute och fotograferade. Självklart var det Pepsi som fick stå modell!

Kram Milla

Pepsi poserade så vackert...

Här fick matte vara med på bild också. Foto & bildredigering: Ricke Johansson & Camilla Thieme

Jag har inte glömt bort Er...

Idag är det exakt en vecka sedan jag köpte Pepsi. Trots att jag är som "ett vandrande lik" mår jag ändå bra och är hoppfull inför framtiden.

Pepsi är hur duktig, snäll, lugn och lydig som helst, men trots detta är det en enorm psykisk förändring. (Jag är inte riktigt van att bli väckt en gång i timmen varje natt av en blöt puss på näsan, hihi)...

För att inte tala om den fysiska förändringen, nu är jag tvungen att gå tre, fyra promenader varje dag, istället för att frivilligt komma ut kanske en till tre gånger i veckan.

Det har inte blivit mycket vila för mig, på grund av all förväntan och spänningar inför den nya familjemedlemmen. Hela kroppen skakar av sömnbrist, huvudet värker, ögonen svider och jag känner mig alldeles snurrig.

Snart skall jag till gymmet (måste passa på nu när min man är hemma en vecka) men ärligt talat så vet jag inte om min kropp pallar det i dagsläget. I morse blödde jag näsblod på grund av för lite sömn, kanske tuppar jag av på gymmet, men det är hon ju värd det lilla trollet...

Kram Milla

OBS! Jag kommer inte bara blogga om Pepsi,

men just nu är detta så nytt för mig... 

Här en bild på Pepsi i sin nya, fina SSK tröja som Pepsis förra matte sydde till henne inför gårdagens viktiga hockeymatch.Skärmdump från videoklipp: Camilla Thieme

OBS! Mobiltelefon (HTC Incredible S)

SSK låg under redan efter första perioden och Pepsi tröttnade snart på deras passivitet... När slutsignalen gått och SSK förlorat sov Pepsi redan tungt.Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobiltelefon (HTC Incredible S)

"Dog People"

Det är så lustigt det här med hur personer som har hund bemöter andra hundägare. Jag har bott i Handen i över tjugo år och det har så gott som aldrig stannat en person och pratat med mig på gatan. Men så plötsligt, bara för att jag har en hund vid min sida, så är man "bästa vän" med alla andra hundägare. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är superhärligt att personer stannar och pratar med mig, men varför blir det plötsligt så? Är det för att vi delar samma intresse?

Jag har många intressen, men inte kommer det fram någon och pratar med mig när jag till exempel "fönstershoppar" eller när jag sitter i solen och skriver. Däremot har det hänt att människor stannat och börjat prata med mig när jag fotograferar (speciellt nallar). Vad tror Du detta beror på, att det är lättare att börja prata med andra människor i vissa situationer än andra? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ps. Har Ni inte sett filmen "Hundtricket", gör det! Den är supermysig! Ds. 

Kärlek vid första ögonkastet!

Klockan 13.15 lördagen den 18/2 kom Susanne och hennes man hem till mig. Jag stod i garaget och såg när de parkerade på gatan. Hjärtat satt i halsgropen av förväntan och jag var så ivrig på att få träffa min lilla vän.

Bildörren öppnades och där låg hon, i mattes Susannes knä. Denna lilla varelse som nyfiket kika på mig med sina stora svarta ögon under den långa rufsiga luggen. Jag bara log och smälte som smör. Jag kan lova Er att det var kärlek vid första ögonkastet!!!

Vad kan jag säga... Jag var fast. 

I fyra dygn har hon nu varit min och jag älskar varje sekund! Aldrig hade jag kunnat drömma om att att jag skulle hitta en sådan "perfekt" hund som redan var (så gott som) allt jag önskat mig. Vi passar varandra som handen i handsken. Hon är glad, lugn, skäller inte, väldigt kelsjuk, hårar inte, gillar inte att bli smutsig och hur charmig som helst.

 Får jag presentera min älskade PEPSI 

Foto: Camilla Thieme