"Dog People"
Det är så lustigt det här med hur personer som har hund bemöter andra hundägare. Jag har bott i Handen i över tjugo år och det har så gott som aldrig stannat en person och pratat med mig på gatan. Men så plötsligt, bara för att jag har en hund vid min sida, så är man "bästa vän" med alla andra hundägare. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är superhärligt att personer stannar och pratar med mig, men varför blir det plötsligt så? Är det för att vi delar samma intresse?
Jag har många intressen, men inte kommer det fram någon och pratar med mig när jag till exempel "fönstershoppar" eller när jag sitter i solen och skriver. Däremot har det hänt att människor stannat och börjat prata med mig när jag fotograferar (speciellt nallar). Vad tror Du detta beror på, att det är lättare att börja prata med andra människor i vissa situationer än andra? Berätta gärna!
Kram Milla
Foto: Camilla Thieme
Ps. Har Ni inte sett filmen "Hundtricket", gör det! Den är supermysig! Ds.
Jag tror jag snackade med flera människor här vid Hornstull den första veckan jag hade hund än under de tretton år innan jag hade bott här. Så visst är det så, vad det beror på skulle nog kunna sysselsätta psykologer att fundera över. Men är det inte likadant med de som har småbarn?
-affe
Jo, antar det. Hihi.
/Milla
Och även om man själv inte vill snacka alla gånger så brukar ju hundar tycka att det är kul att träffa andra hundar. ;)
-affe
Med vänlig hälsning
Jag gillar inte heller att bara snacka "hundsnack".
Just nu är det så nytt för mig, så jag har inte hunnit tröttna ännu ;o)
När jag fotograferar vill jag dock helst vara för mig själv och inte bli störd... ;o)
/Milla