Diagnos fastställd!

Igår var det dags för ett besök till smärtkliniken igen. Denna gång besök nummer fyra och till samma läkare jag träffade första gången. (Har ju även träffat en psykolog och en sjukgymnast tidigare). 

Det var väldigt nära att jag inte kom iväg kan jag tala om, för jag mådde verkligen inte bra på morgonen. Jag var så trött, yr och skakig i hela kroppen. Trodde ett tag att jag var på väg att bli sjuk... Sedan kom jag på att jag kanske hade vätskebrist (eftersom jag inte drack en enda droppe när jag var och simmade och bastade dagen innan) så jag hällde i mig sex stycken glas vatten och efter det (samt lite frukost) mådde jag tack och lov lite bättre :o)

Jag var visserligen fortfarande väldigt trött (vilket jag tror berodde på medicinen jag tar mot min ångest) och hade lite oro i kroppen när vi begav oss till Capio, smärtkliniken S:t Görans sjukhus. Men eftersom man är tvungen att lämna återbud senast tolv timmar innan sitt läkarbesök för att inte bli debiterad, gav jag det en chans.

Jag mådde dåligt ända tills jag kom in till läkaren (konstigt nog, det är då ångesten brukar öka)! Kanske berodde det på läkarens lugna och vänliga sätt?

Läkaren gjorde en undersökning på mig och konstaterade genast att jag inte har vare sig fibromyalgi, artros eller reumatism utan "spännings muskelvärk". Troligtvis på grund av alla år med ångest och oro i kroppen. Den blir dessutom sämre med allt mitt data- och stillasittande arbete.

Jag frågade vad jag skulle göra åt detta och han svarade att jag redan gör allt jag kan... Promenerar, cirkel tränar, massage, avslappning, varmbad, vetekudde, med mera. Jag bad att få ergonomisk rådgivning hur jag skall sitta vid datorn och fick då två tider till sjukgymnasten jag redan träffat en gång.

Läkaren kollade även mina reflexer, leder och blodtryck och jag hade till min stora förvåning det lägsta blodtrycket jag någonsin haft, 110/70!!! :o)

Tänk att varje gång jag går till läkaren för att få hjälp, så får jag alltid höra att jag är SÅ FRISK!!! Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta... Visst är jag oerhört glad och tacksam att alla värden är på topp, men samtidigt mår jag ju inte bra och vill att de skall hitta en orsak, så att problemet kan lösas. Men problemet i mitt fall är väl att jag oroar mig alldeles för mycket. Jag har ju börjat ta medicin mot min ångest, så kanske får jag mindre värk när (om) jag slutar att oroa mig så mycket? :o)

Känner Ni igen Er? Berätta gärna!

Kram Milla

(Som skall lämna in sin dator på lagning idag, därav ingen bild i inlägget).

Det blev inget gym igår, MEN...

Det blev tyvärr inget gym igår som jag hade hoppats, men däremot gjorde jag något som jag inte gjort på säkert tio år!!! Jag gick nämligen och simmade i en simhall tillsammans med min man och två vänner. 

Jag har alltid tyckt att det är jobbigt att visa mig osminkad och "utan kläder" inför andra människor. (Kanske svårt att tro efter alla "vågade bilder" jag lägger upp här på Fotosidan, men det är en helt annnan sak när det är ett fotografi som man kan retuschera). Så det tog emot lite extra när jag visste att jag skulle bli tvungen att visa mig bland folk i bara baddräkt. Men jag gjorde det och det var underbart skönt, både i vattnet och bastun men även känslan av att ha trotsat sin rädsla och klarat av det :o)

Som tur var hade jag min underbara vän och granne Helena med mig. (Ni vet "Årets HSB-granne 2010" ;o) så jag var i otroligt goda händer :o) Helena hade dessutom ett årskort till det romerska badet, så efter en dryg timmes simmande och gymnastiserande i bassängen tog vi en varm, skön och avkopplande bastu samt ett uppfriskande dopp i kallvattenbassängen. Tror inte det är mer än ca 10 grader varmt där!!! Brrr... ;o)

På kvällen fick jag ett fint mail av min vän Helena där hon bland annat skrev så här: 

"Du lyckas då alltid överraska, det här var så oväntat och så överraskande att jag inte tror det är sant! Vart har fegisen Milla tagit vägen? Du har ju blivit en annan människa, eller är det kanske den riktiga Milla som tittar ut? Att Du dessutom vågade hoppa i kallvattenbassängen...Kan inte förstå att Du är så tuff, det var helt fantastiskt."

Tyvärr kom ångesten som ett brev på posten när jag kom hem och idag är jag jättedålig! Men jag skall absolut göra om detta snart igen :o)

Brukar Du gå till simhallen ibland? Berätta gärna!

Kram Milla

Min dator är dessvärre fortfarande trasig, men jag hittade en semesterbild från Norge i min mans dator. Ni får hålla till godo med den så länge ;o)Foto: Camilla Thieme

Dags för steg fyra...

Innan min vän fick vinterkräksjukan mådde jag så himla bra en kortare tid. Jag hade nästan ingen ångest alls och hade börjat göra saker som jag aldrig trott jag skulle göra igen. Men så kom "bakslaget" och jag fick börja om från noll igen!

Nu har jag bestämt mig för att försöka hitta tillbaka till den där sköna känslan. Känslan av lugn, glädje och positivitet och där jag hade ett mod att våga prova på nya saker. Allt beror givetvis på om jag slipper ångest, vilket jag hoppas göra nu när jag tar medicin :o)

Nästa steg (steg nummer fyra) blir att våga börja träna igen. Jag har inte varit på gymmet sedan första februari och har nästan slutat att promenera :o( 

Tyvärr har jag fått veta att de skall stänga vårt gym, på grund av renovering. Så mellan den 23/3-1/4 kan jag inte gå dit. Fast jag har inga ursäkter att inte gå dit imorgon... ;o) Bara hålla tummarna att jag mår så pass bra att jag kommer iväg!

Kram Milla

Jag vann en middag med Årets Kock 2011!!!

När HSB annonserade tävlingen "Årets HSB-granne 2010" var vinnaren, enligt mig, given! Den "titeln" var ju som klippt och skuren för min underbara granne och gode vän Helena Pietik :o)

Sagt och gjort, jag skrev några rader om henne och bifogade några foton. Sedan sade jag till min man "om inte Helena vinner, då är det fel på mig som inte kan få fram hur fantastisk hon är"...

Som tur var måste jag har lyckats, för i fredags ringde de från HSB och talade om att jag hade vunnit!!!

Vinsten är en middag tillagad av Årets kock 2011 Tomas Diederichsen. Jag trodde att det var Helena och hennes man som skulle bli bjudna på mat, men det visade sig att även min man och jag skall vara med på kalaset :o) De skall även göra en intervjuv och fotografer själva tillställningen samt publicera alltsammans i HSB tidningen nummer 4, som kommer ut i september 2011.

Jag tänkte att vi kunde avnjuta vår underbara middag på Helenas altan i sommar när allt blivit grönt och fint på gården. Hoppas Helena inte har något emot det ;o)

Så här skrev jag till HSB:

Det finns enligt mig bara en person som kan bli Årets HSB-granne 2010 och det är min granne och gode vän Helena Pietik.

 I vått och torrt, kyla eller värme ser hon alltid till att vi på Stora Arken i Haninge har en välvårdad och mysig gård, rent och snyggt runt huset samt underbara blommor att beskåda.

 Hon har ett enormt varmt och stort hjärta, är alltid glad, vänlig och otroligt hjälpsam.

Trots sin dåliga hälsa med bland annat hjärtflimmer, artros och två stroke i bagaget, kämpar hon på för allas vår trevnad dag ut och dag in. 

 Hennes sprudlande energi och välvilja får mig ibland att häpna, hur kan en person ha så mycket kärlek att ge till så många människor och hur orkar/hinner hon med att hjälpa alla? Det är för mig en gåta…

 Flyttar det in en ny granne är Helena genast där med en blombukett, får någon tillskott i familjen bjuder hon på tårta och när  jag fyller år står det alltid ett paket utanför dörren. Ibland lämnar hon små presenter bara för att muntra upp mig och hon skickar dagligen små, söta och uppiggande mail.

 Jag kan ärligt säga att jag aldrig mött någon så god människa som Helena och hon är en av anledningarna till att jag valt att bo just här! Jag kan garantera att det inte finns en bättre granne än min vän Helena Pietik!

Helena är helt enkelt Årets HSB-granne 2010 :o)

Mvh Camilla Thieme

Några bilder från Helenas vackra altan samt vår innergård:

Foto: Camilla Thieme & Helena Pietik

Picasso i kälkbacken...

Idag fick Picasso åka lite kälke, gissa om han mös ;o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Tack snälla Helena för den fina mössan och halsduken Du stickade till Picasso!

Nu slipper han bli förkyld ;o)