I valet och kvalet...

Klockan är nu 08.15 och jag sitter här med ångest. Jag skall nämligen till Ankaret, Psykiatrin i Haninge idag klockan 13.00 och måste lämna återbud senast klockan 09.00.

Jag vet att jag borde gå dit, men kroppen säger att jag skall stanna hemma! Det är verkligen svårt att gå emot sin egen hjärnas vilja. Såhär har dålig har jag aldrig varit förut. Jag har alltid gått på mina läkar- och psykologbesök tidigare, oavsett hur jag mått. Kanske beror det på att jag idag inte har någon inkomst längre och känner att jag inte har någon skyldighet gentemot myndigheterna att gå dit. Men jag får ju inte glömma bort skyldigheten mot mig själv, skyldigheten att hjälpa mig själv att bli bättre. Den är ju viktigare än alla myndigheter i hela världen, eller hur? :o)

Jag måste verkligen försöka att ta mig dit idag. Klarar jag inte av att sitta där så länge får jag tala om det för min läkare, hon borde förstå. Då hinner jag i alla fall lämna några viktiga papper samt be om nytt recept på Fontex (min medicin mot ångest). 

Jag måste ta tag i detta nu, jag kan inte fortsätta att isolera mig...

Kram Milla

Foto: Marko  Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

2011-02-22 09:06   enanse

Har du någon som kan följa med dig?
Tänk på känslan du får när du har klarat av något tufft. En härlig känsla, eller hur? :)
Kan inte sätta mig in i hur du känner det just nu, men du är stark... det har du bevisat tidigare! Det du skrev om att gå dit för att fixa ett nytt recept, tycker jag låter som ett bra mål! :)
Kramar
Anna

Besvara

Svar från Trullan 2011-02-22 09:54

Han som brukar följa med mig dit, det är den vännen som varit magsjuk.
Har inte bestämt om jag vill träffa honom än, men har erbjudit sig att följa med :o) Jag skall verkligen försöka! Tack snälla Anna.
Kramar Milla

Svara

2011-02-22 09:33   Lena S

Heja Millan friskt humör - det är det som susen gör! Heja! Heja! Heja!
Med denna lilla hejarramsa hoppas jag få i väg dig!!

Gå mot hjärnspökena hur jobbigt det än är! Du vinner på det!!
Massor av kramar! Lena

Besvara

Svar från Trullan 2011-02-22 09:56

Hihi, hoppas att Din ramsa hjälper :o)
Tack Lena för Din uppmuntran, den betyder mycket!
Men tänk om jag blir smittad av magsjuka där... (Dumma hjärnspöken).
Massor av kramar tillbaka.
/Milla

Svara

Bombus 2011-02-22 10:50

Hej Milla.
Tänk om du inte blir smittad!
Tänk vad bra det blir med ett nytt recept!
Tänk vad stolt du kommer att vara över att du utmanade ångestens demoner och vann!!!

Jag har varit där och kommit därifrån så jag vet att det går men det krävs mod och styrka, det har du!
Go for it,
Johan

Svara

2011-02-22 09:40   Osquar

I texten ovan skriver/säger du två förlösande meningar, i mina ögon lösningen på din situation...
"...skyldigheten mot mig själv..."
"...kan inte fortsätta att isolera mig..."

Låt dessa fraser bli ditt mantra!!!

Go for it!
Oscar

Besvara

Svar från Trullan 2011-02-22 09:58

Skall upprepa "mitt mantra" ofta ;o)
Tack Oscar!
/Milla

Svara

2011-02-22 10:27   Marianne Bengtsson Rosander

Jag säger som Oskar. Du har ju " goet " i dig!! Du vet!!! Gör det även om det tar emot!! Du kanske ska prata med läkaren om annan medicin. Det finns fler. Ibland måste man prova sig fram .
Ta med dig kompisen och gå iväg. Du kommer att klara det!!
Kram
Marianne

Besvara

Svar från Trullan 2011-02-22 10:36

Jo, i grund och botten är jag en väldigt glad, sprallig och framåt tjej. Även om man har svårt att tro det... Ångesten har kvävt mig i snart 20 år (HALVA MITT LIV)!!! Jag vill gå dit, men samtidigt tänker jag "tänk om" (alltså tänk om jag blir smittad). Vet ärligt talat inte om jag klarar av den pressen en gång till, så tätt inpå. Har inte hämtat mig från förra gången. Tack för Dina uppmuntrande rader Marianne :o)
Kram Milla

Svara

Marianne Bengtsson Rosander 2011-02-22 10:45

Jo det gör du. Om det känns bättre så ta på ett munskydd
Kram igen
Marianne

Svara

Svar från Trullan 2011-02-22 20:30

Jag kom iväg Marianne :o)
Men jag gick ensam.
Nästa steg blir att träffa honom.
Kram Milla

Svara

Marianne Bengtsson Rosander 2011-02-22 21:56

BRAVO !!!
Kram och sov gott
/ Marianne

Svara