"Hjärtats tankar & funderingar"

Första steget...

 

Igår gjorde jag något som jag trodde att jag aldrig skulle göra... Jag var till läkaren och bad om ångestdämpande medicin mot min ångest!

Jag har inte hämtat ut medicinen ännu och jag vet inte om jag kommer att börja ta den då jag väl har den hemma (på grund av biverkningarna, läs mitt blogginlägg "Ångestdämpande medicin") men kanske, kanske... Det var i alla fall första steget.

Blir jag sämre kan jag ju alltid sluta ta medicinen och jag tänkte börja med en pytteliten dos (om jag börjar) för att vänja kroppen. Vad tror Ni om det? Berätta gärna!

Kram Milla

 

Foto: Camilla Thieme

 

Inlagt 2010-11-13 11:07 | Läst 3560 ggr. | Permalink

"Vad har du att förlora? /Bengt"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Klart som f-n Du ska prova!!!
Det kan ju vara så att det hjälper Dig tillbaka till ett normalt liv?!
Jag hade tagit alla chanser i världen för att slippa Ditt elände!

Håller alla tummar för att det hjälper Dig!

/Peter
Svar från Trullan 2010-11-13 15:24
Tack Peter!
Jag jobbar på det (mentalt ;o)
Mvh Milla
Det där med att börja med en pytteliten dos är jag tveksam till, recepten är gjorda för en anledning. Nu är jag ingen farmaceut men om man vänjer kroppen långsamt kanske du aldrig kan få någon riktigt hjälp av medicinen. Fråga doktorn istället för att experimentera själv.
Svar från Trullan 2010-11-13 15:40
Hallå Markus!
Jag har pratat med min läkare om det och det är helt ok för henne att jag börjar med mindre dos. Det var bland annat det vi diskuterade igår. Det enda som händer är att det kommer att ta längre tid att komma upp i full dos. Men det känns som ett mindre problem, det viktiga är att jag överhuvudtaget vågar testa. Jag skulle för övrigt ALDRIG göra något utan att prata med min läkare först. Det är liksom inte jag! Jag är en ganska smart kvinna ;o)
Mvh Milla
Ja, Markus har helt rätt.
Använd den dos som läkaren ordinerat.
Dessa läkemedel har en miniminivå man måste komma upp till för att få effekt.
(och en maxnivå man inte bör överstiga)

/Peter
Svar från Trullan 2010-11-13 15:23
Hallå Peter!
Jo, jag känner till det där, men det är helt ok för min läkare
att jag börjar med mindre dos och sedan ökar.
Mvh Milla
Oj då, här måste jag bara skriva ett svar till dig. Ångestdämpande medecin fungerar inte som medecin du tar mot hostan tex... Du måste äta regelbundet väldigt länge innan du märker nån skillnad. Tror det tog minst ett halvår för mig innan jag märkte av nått alls, och förändringen kommer smygande, så helt plötsligt upptäcker man bara att man inte alls tänker som man brukar! Jättemärkligt, men skönt! :) Däremot brukar det ALLTID bli sämre precis när man börjar med medecinen och man mår som allra sämste efter ca två veckor. Så det är nått alla borde får veta och hoppas att läkaren har sagt det!? (Det sa dom inte till mig) Därför jag ville skriva å säga det... =) Men det är helt underbart sen efter ett år eller så, när man vaknar glad på morgonen full med nyfikna tankar om vad dagen ska inehålla! :) Hoppas det blir lika bra för dig!!
Mvh Lina
Svar från Trullan 2010-11-13 15:21
Jag vet exakt hur den fungerar (teorimässigt ;o)
Läkarna har ju tjatat och förklarat för mig hur det ligger till i så många år ;o)
Till mig sade läkaren att man brukar må sämre den första eller de två första veckorna. Vad fräckt av dem att inte tala om det för Dig! Sådan information är ju jätteviktig! Det låter helt underbart att få vakna en morgon och känna att man inte har ångest :o) Tack för Ditt inlägg Lina och tack för Din lyckönskning!
Mvh Milla
Härligt! Ett steg på vägen. :)
När jag testade, för många år sedan, mådde jag sämre de två första veckorna innan det blev bättre, så det varierar säkert från person till person. Låt inte det avskräcka dig! Jag mådde dåligt, ja, men inte kräkdåligt... bara så du vet. :)
Kramar
Anna
Svar från Trullan 2010-11-13 15:18
Tack för informationen Anna :o)
Den var till stor nytta!
Kramar Milla
Vad har du att förlora?
/Bengt
Svar från Trullan 2010-11-13 19:16
Jag är LIVRÄDD för att kräkas (det är det som är grunden till min ångest). Och jag är LIVRÄDD över att jag kommer att göra det
om jag tar medicin! Det är där som problemet ligger.
/Milla
Det är klart du fixar det, vi skall ju ta det tillsammans! Det blir kadullra! :)

Kram Anders
Svar från Trullan 2010-11-15 19:08
Hoppas det...
Kram Milla
Råkade läsa det här utan att veta något egentligen om det större sammanhanget. Men just fobier av det slaget som kan röra illamående och rädsla för att kräkas är vad jag förstått något som är lätt och snabbt ordnat att komma tillrätta med hos en KBT-terapeut. Tänkte bara nämna det, och ursäktar mig om jag kommer med gamla nyheter eller nåt du redan testat.
Svar från Trullan 2010-11-16 23:14
Hihi, ingen fara Mattias, Du behöver inte alls be om ursäkt.
Men jag vill bara informera Dig om att emetofobi (kräkfobi)
är en av de svåraste fobierna att bota... Jag har gått på KBT
i omgångar i snart 18 år ;o)
Tack för Ditt inlägg!
Mvh Milla
Åhå, på så vis. Ja, det ante mig att jag missat en "detalj". Har bara hört från olika psykologkompisar om ärtsoppeövningar och sånt. Hoppas det går bra hursomhelst.
Svar från Trullan 2010-11-17 09:53
Stort tack Mattias :o)
Fast man har ju börjat tvivla efter 18 år med ångest...
"Ärtsoppeövningar"... Det lät intressant ;o)
Mvh Milla