Jag har ju ätit antidepressivt (vilket fontex är en variant av) under 6-7 år (slutade dock helt för 3-4 år sen). Jag blev inte trött av den sorten jag tog, tack o lov. Men jag hade mkt muskelspänningar, satt ofta o knöt händerna hårt hårt o bara spände musklerna i allmänhet. Kunde inte slappna av ordentligt helt enkelt. Det var jobbigt. Jag hade även en hel del öronsus. Sen gick jag upp 7-8 kg när jag satte in den. Jag fick INTE ökad aptit, för jag åt som innan, utan det var helt klart medicinens fel (så får vetenskapsmännen säga vad de vill, jag förändrade inget). Dessutom gjorde jag ett uppehåll på ett par månader en gång o när jag satte in skiten igen gick jag upp lika mkt igen! GAH! Då hade jag lyckats gå ner dem... En annan biverkan var att man blev lite avtrubbad/okänslig. Som numera när jag ser något sorgligt eller väldigt glatt på TV håller jag på att börja tjuta varje gång - förr rörde det mig inte i ryggen. Ska säga att de värsta biverkningarna var när jag satte UT medicinen. Man måste sätta ut den extremt långsamt, det tar 4-5-6 mån att bli helt fri. Det är inte så att man blir abstinent, det är inte beroendeframkallande som så, men utsättningsbiverkningarna i huvudet är inte kul. Det "flashar" som när man har väldigt hög feber, man känner sig yr, får huvudvärk o dyl. Det är väl för man ändrar den kemiska balansen i hjärnan antar jag. Har hört många som drabbas av det vid utsättning. Det kändes bara man glömde ta sin tablett en dag, så den risken fanns inte ;).
Just ja, du undrade om det gick över med biverkningarna efterhand. Ja viktuppgången stabiliserade sig ju, det andra bestod hela tiden.
Men behöver man ta medicinen o mår i huvudsak väldigt bra av det, då ska man inte tveka. Att ha ångest eller vara deprimerad är värre!! Kram Lena