"Hjärtats tankar & funderingar"

"Dog People"

Det är så lustigt det här med hur personer som har hund bemöter andra hundägare. Jag har bott i Handen i över tjugo år och det har så gott som aldrig stannat en person och pratat med mig på gatan. Men så plötsligt, bara för att jag har en hund vid min sida, så är man "bästa vän" med alla andra hundägare. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är superhärligt att personer stannar och pratar med mig, men varför blir det plötsligt så? Är det för att vi delar samma intresse?

Jag har många intressen, men inte kommer det fram någon och pratar med mig när jag till exempel "fönstershoppar" eller när jag sitter i solen och skriver. Däremot har det hänt att människor stannat och börjat prata med mig när jag fotograferar (speciellt nallar). Vad tror Du detta beror på, att det är lättare att börja prata med andra människor i vissa situationer än andra? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ps. Har Ni inte sett filmen "Hundtricket", gör det! Den är supermysig! Ds. 

Inlagt 2012-02-22 16:35 | Läst 4324 ggr. | Permalink

"Jag har varit med olika hundar sedan många år tillbaka. Men jag är oändligt tacksam när jag slipper språka med andra hundägare, ofta går jag omvägar för att slippa dessa möten, kanhända är jag inte särskilt social i dessa sammanhang. Tycker det är så djävla tråkigt att snacka hundars krämpor. Har möt hundägare med värsta astman och hjärtfelet och står dom där och talar hur lilla fido verkade vara lite krasslig häromdagen och dom var ju så illa tvugna att besöka veterinär. Och såsmoningom kryper det fram att dom det senaste året har varit hos den omnämnda 20 ggr med lille fido. Men ett läkarbesök för egen del, nä det är otänkbart. Där emot är det kul när männskor kommer fram och vill snacka då jag fotograferar och det händer mellan varven."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Hundägare är sociala. ;)
Jag tror jag snackade med flera människor här vid Hornstull den första veckan jag hade hund än under de tretton år innan jag hade bott här. Så visst är det så, vad det beror på skulle nog kunna sysselsätta psykologer att fundera över. Men är det inte likadant med de som har småbarn?
-affe
Svar från Trullan 2012-03-18 12:01
Ja, det är vi ;o)
Jo, antar det. Hihi.
/Milla
Jag har varit med olika hundar sedan många år tillbaka. Men jag är oändligt tacksam när jag slipper språka med andra hundägare, ofta går jag omvägar för att slippa dessa möten, kanhända är jag inte särskilt social i dessa sammanhang. Tycker det är så djävla tråkigt att snacka hundars krämpor. Har möt hundägare med värsta astman och hjärtfelet och står dom där och talar hur lilla fido verkade vara lite krasslig häromdagen och dom var ju så illa tvugna att besöka veterinär. Och såsmoningom kryper det fram att dom det senaste året har varit hos den omnämnda 20 ggr med lille fido. Men ett läkarbesök för egen del, nä det är otänkbart. Där emot är det kul när männskor kommer fram och vill snacka då jag fotograferar och det händer mellan varven.
alf109 2012-02-22 19:43
Verkar som om du haft otur med dina möten. Här har jag i stort sett aldrig råkat ut för den typen av hundägare, utan de flesta är som vanligt folk, alltså trevliga.

Och även om man själv inte vill snacka alla gånger så brukar ju hundar tycka att det är kul att träffa andra hundar. ;)
-affe
präntare 2012-02-22 20:13
Det är möjligt och du har säkert alldeles rätt. Jag har väl antagligen fortsatt att springa omvägar av bara farten.
Med vänlig hälsning
Svar från Trullan 2012-03-18 12:03
Hans-Åke...
Jag gillar inte heller att bara snacka "hundsnack".
Just nu är det så nytt för mig, så jag har inte hunnit tröttna ännu ;o)
När jag fotograferar vill jag dock helst vara för mig själv och inte bli störd... ;o)
/Milla