Diagnos fastställd!

Igår var det dags för ett besök till smärtkliniken igen. Denna gång besök nummer fyra och till samma läkare jag träffade första gången. (Har ju även träffat en psykolog och en sjukgymnast tidigare). 

Det var väldigt nära att jag inte kom iväg kan jag tala om, för jag mådde verkligen inte bra på morgonen. Jag var så trött, yr och skakig i hela kroppen. Trodde ett tag att jag var på väg att bli sjuk... Sedan kom jag på att jag kanske hade vätskebrist (eftersom jag inte drack en enda droppe när jag var och simmade och bastade dagen innan) så jag hällde i mig sex stycken glas vatten och efter det (samt lite frukost) mådde jag tack och lov lite bättre :o)

Jag var visserligen fortfarande väldigt trött (vilket jag tror berodde på medicinen jag tar mot min ångest) och hade lite oro i kroppen när vi begav oss till Capio, smärtkliniken S:t Görans sjukhus. Men eftersom man är tvungen att lämna återbud senast tolv timmar innan sitt läkarbesök för att inte bli debiterad, gav jag det en chans.

Jag mådde dåligt ända tills jag kom in till läkaren (konstigt nog, det är då ångesten brukar öka)! Kanske berodde det på läkarens lugna och vänliga sätt?

Läkaren gjorde en undersökning på mig och konstaterade genast att jag inte har vare sig fibromyalgi, artros eller reumatism utan "spännings muskelvärk". Troligtvis på grund av alla år med ångest och oro i kroppen. Den blir dessutom sämre med allt mitt data- och stillasittande arbete.

Jag frågade vad jag skulle göra åt detta och han svarade att jag redan gör allt jag kan... Promenerar, cirkel tränar, massage, avslappning, varmbad, vetekudde, med mera. Jag bad att få ergonomisk rådgivning hur jag skall sitta vid datorn och fick då två tider till sjukgymnasten jag redan träffat en gång.

Läkaren kollade även mina reflexer, leder och blodtryck och jag hade till min stora förvåning det lägsta blodtrycket jag någonsin haft, 110/70!!! :o)

Tänk att varje gång jag går till läkaren för att få hjälp, så får jag alltid höra att jag är SÅ FRISK!!! Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta... Visst är jag oerhört glad och tacksam att alla värden är på topp, men samtidigt mår jag ju inte bra och vill att de skall hitta en orsak, så att problemet kan lösas. Men problemet i mitt fall är väl att jag oroar mig alldeles för mycket. Jag har ju börjat ta medicin mot min ångest, så kanske får jag mindre värk när (om) jag slutar att oroa mig så mycket? :o)

Känner Ni igen Er? Berätta gärna!

Kram Milla

(Som skall lämna in sin dator på lagning idag, därav ingen bild i inlägget).

2011-03-24 09:33   Magnus Rönnkvist

Grattis till den goda nyheten! :) det var ju kul höra att det bara var muskelvärk och inget annat allvarligare än så. Det måste du ju nästan fira på något sätt. Hoppas datorn blir fixad snart också så du kan återgå till att posta fina bilder igen. Undertiden så kanske du kan gå ut och ta lite schyssta macrobilder..

/ Magnus

Besvara

Svar från Trullan 2011-03-24 12:54

Tackar Magnus! :o)
Haha, hur firar man det då? ;o)
Jag saknar min dator JÄTTEMYCKET!!!
Jag lovar att fotografera under tiden :o)
Mvh Milla

Svara

2011-03-24 10:00   Monica Ingerlund Hjelt

Jag har också min beskärda del av smärtproblematik och är precis som du frisk på pappret. Det är ju lätt att känna sig udda och utanför i en sån situation...jag minns fortfarande den dagen jag kom på att - jag är ju som alla andra! det har hjälpt mig mycket att just slippa känna mig så udda och utanför, vetskapen av att faktiskt vara "normal" och en i mängden var en gåva.

Allt gott till dig Milla!

Besvara

Svar från Trullan 2011-03-24 12:59

Ja, speciellt när man inte får några pengar...
Jag är liksom "utanför samhället" :o(
Undra när jag skall komma på att jag är som alla andra? ;o)
Vad skönt att Du inte känner Dig så udda och utanför Monica!
Allt gott (och lite till) till Dig med! :o)
Kram Milla

Svara

2013-01-24 20:20   susanne

jag känner igen nästan allt av det, har också vart hos läkaren ett antal gånger men är frisk, vilket man är tacksam för men man känner också en hopplöshet i att veta att man inte vet hur man ska må bättre eller om man ens kan.

jag oroar mig för allt och ingenting och jag VET att det är löjligt och att saker och ting inte är farligt men jag har inte bemästrat konsten att lugna ner mig själv när jag väl kommer till det stadiet, ju mer jag försöker övertala mig själv att det inte är nån fara och det kommer gå bra desto värre blir det =P

så fort jag får en anställning eller liknande så blir det jätte mycket problem för mig, jag får skakningar, ont i magen, illamående konstant och kräkningar in i mellan. får massa panik ångest attacker och blir deprimerad, samtidigt känner jag stress över ekonomin så klart när jag inte har något jobb.

va hos en psykolog via vårdcentralen en gång men hon sa bara att nästan alla har ångest i dagens läge och att det är bara att acceptera och efter 3 gånger hos henne så tyckte hon att jag inte behövde hjälp så har faktiskt inte försökt få det igen, nu har jag kommit in i en extremt jobbig period och faktiskt insett att jag måste ha hjälp, och jag hoppas att jag få någorlunda ordning på mig utan att behöva börja med medicin.

hoppas du hittar något som lindrar dina besvär så du kan må bättre, och vet att du inte är ensam om detta ( inte för att det är någon större tröst kanske ) =P men kan vara skönt att veta, och vill tacka dig för att du har delat med dig, och för att man får chansen att skriva av sig lite =)

må gott // susanne

Besvara

Svar från Trullan 2013-01-30 14:45

Lider med Dig Susanne :o(
Men ge inte upp, det finns hjälp!
Jag har själv varit ångestfri i över TVÅ ÅR nu!!! :o)
Kram och Lycka till.
/Milla

Svara

2013-02-05 12:20   Jessica

Hej!

Såg att detta var skrivet för nästan två år sedan, men är ändå så glad att jag läst. Det skulle kunna vara en text om mig, för precis så mår jag, trots att jag på alla möjliga sätt försöker må bättre. Men jag tror att jag försöker för mycket, och känner efter för mycket. Har också sprungit hos läkare och vet alla prover är tipp topp.
Jag vet vad jag borde ändra (sova mer, mindre oro för jobbet), men det är enormt svårt. Hur vänder man oroliga tankar på bästa sätt? Jag använder en del mindfullness, men som småbarnsförälder är det ibland svårt att hitta de lugna stunderna till det, förutom när jag ska sova...
Tack för läsningen, och för att jag kan se att det finns en väg bort från det här, att det går att vända. Det har hållit i sig i 3,5 år nu, och det är dags att få ett slut och må så bra som jag förtjänar. Tack igen.

Besvara

Svar från Trullan 2013-02-06 18:50

Håller tummarna att allt löser sig för Dig Jessica :o)
Kram från mig!
/Milla

Svara

2015-05-14 09:04   stina

skulle gissa på hypoglykemi, funderat på detta någon gång? du sa ju själv att det blev bättre efter att du ätit.. äter du vanligtvis kolhydrater i alla mål? Isf har kroppen tömt sig under natten om kommer in i hypoglykemi på morgonen. :)

Besvara

2016-03-20 18:28   Angelino

Känner mig yr , varm och allmänt svag ..
I mellan åt känns det som om kroppen inte riktigt hänger med , upplever också ett märkligt tryck i bakhuvudet och ner längs ögonlocken..
Jag har varit hos läkaren där det konstaterades att mitt hjärta och lungor låter bra , pulsen var ok.
Vatten dricker jag ofta och regelbundet och äter gör jag likaså så därför blir jag frustrerad över att det varken lägger sig eller att jag vet vad det är som orsakar detta..
Någon som vet?

Besvara

jag 2018-10-01 07:25

Har du kollat din sköldkörtel? Kan även vara gad (googla på det) eller utmattningssyndrom. Jag har utmattningssyndrom och har som du. Undrar själv om jag har fått fel på sköldkörteln men tror ändå att det är min känsliga personlighet som inte klarar av krav längre. Arbetstränar och har blivit sämre. Mycket oro...

Svara

2020-10-05 08:32   Camilla

Hej!
Finns du kvar här? Jag är i ungefär samma situation. Värk, bränner, svider, krampar... läkaren hittar inget. Hur har det gått för dej?

Besvara

2021-11-05 20:08   Thania

Hur är din ångest nu?

Besvara

2021-11-05 20:08   Thania

Hur är din ångest nu?

Besvara