Det var för bra för att vara sant...

Jag tyckte nästan att det hade gått lite för bra med medicinen, men så kom "bakslaget"...

Har de senaste dygnen märkt en markant försämring med ökad ångest (eller rättare sagt lika mycket ångest som innan jag började medicinera) och oro. Mådde ju så bra de två första veckorna (om man bortser från tröttheten).

Det jag reflekterat över är att ångesten kom tillbaka när min man kom hem från arbetet (han arbetar som matros på en Waxholmsbåt och är borta upp till en vecka åt gången). Så har det även varit tidigare. Tror det kan bero på att "kraven" på mig ökar när han är hemma (jag måste göra mer saker utanför hemmet) samt att jag är livrädd över att han blivit smittad av magsjuka på arbetet och skall göra mig sjuk!!! Jag kan heller inte påverka situationen genom att se till att han tvättar händerna ofta eller inte pillar sig i näsa och mun. Det är helt enkelt utanför min kontroll... 

Inatt somnade jag halv två och vaknade med fullt ångestpådrag klockan fem över sex. När man vaknar med ångest vaknar man inte sakta utan det är som att slå på en lampa, man är klarvaken på en hundradels sekund! Sedan är det bara att gå upp och försöka lindra ångesten på ett eller annat sätt (har märkt att ett varmbad är bra mot den värsta ångesten). Ibland hjälper det att blogga ;o) 

MEN denna gång hjälpte INGENTING!!! Jag blev bara sämre och sämre, trodde jag skulle spy flera gånger och mådde bara SÅ ILLA :o( Jag låg på hallgolvet i flera timmar, svettades och frös om vartannat med ytterdörren på glänt för att få frisk luft. Jag var alldeles torr i munnen och det kändes som jag skulle kvävas. Sedan fick jag springa på toaletten (har nog varit där sex, sju gånger redan) för jag var alldeles lös i magen. Bara jag tänkte på ordet "mat" vände det sig i magen på mig. Jag testade att ta ett varmbad, gick en kort promenad, försökte göra avslappning, men det blev bara värre.

Nu är jag helt slut, yr och skakig, funderar på om det är magsjuka eller medicinen?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta är övergående...

Kram Milla

2010-12-08 13:38   esonkar

Ja det där kan inte varit roligt, speciellt när man inte riktigt kan definiera vad det är heller. Hoppas att allt börjar bli bättre snart och att du kan må bättre.

Kramar Anders

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-08 16:40

Ja, precis...
Tack snälla Anders och tack för att Du ALLTID ställer upp (vilken tid på dynet som helst) när jag mår dåligt. Du är en TOPPENVÄN!
Kramar Milla

Ps. Hoppas jag inte har smittat Dig... Ds.

Svara

2010-12-08 14:08   Osquar

Säkert medicinen... Tänk på att en oro i kroppen, oavsett pga vad, oxå påverkar magen, exempelvis lös i magen, magkatarr (egen erfarenhet när ekonomin inte riktigt var på topp...) mm.

Med tanke på din fobi kring kräkningar, så bör du försöka övertyga dig själv om att det "bara" är biverkningar från medicinen (vilket oxå är helt naturligt) och inte någon magåkomma. Lyckas du övertyga dig själv på den punkten, så lär en del av ångesten säkert lindras...

Jag tror (detta nu sagt av en 120%-ig lekman i ämnet!) att det mesta i din situation hänger samman, typ ringar-på-vattnet, katten-på-råttan etc. vilket gör att så fort det är någon liten otrevlig detalj som fångar din uppmärksamhet, så riskeras detta att eskalera för att sedan få dig i dessa ångest-situationer. Man ska inte föringa tankens kraft (nu börjar de låta lite flummigt alá Ringen-filmerna... ;-)), men låter man tankarna fara iväg "åt fel håll" så kan det oxå bli en realitet, helt i onödan!

Så försök tänk positivt och realistiskt, såsom "ja men det står ju att man kan få just sådana här biverkningar av denna medicin...", "varför skulle det vara annorlunda för mig för...?"..... Du måste utgå ifrån att du i det stora hela inte är mer annorlunda än någon annan, både som frisk eller sjuk.

May the force be with you.... :-D
/Oscar, som bluddrade lite extra mycket denna gång... ;-)

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-08 16:44

Kanske, kanske inte? Hoppas inte, för då kommer det säkert att hålla i sig längre än om det är något jag ätit... :o( Som jag skrev till Elin här nedan så har inte ens jag förmågan att framkalla magsjuka.För mig fungerar det precis tvärtom, jag blir först dålig i magen och sedan får jag ångest.
Tack för Din störtsköna kommentar Oscar :o)
Mvh Milla

Svara

2010-12-08 14:56   enanse

Stefan skrev så bra i sitt inlägg och det enda jag kan tillägga är att det går säkert över! Och, visst är det så att magen påverkas av oro! I de råden du fått tidigare om medicinen, vet du ju att du kommer att bli sämre under en period...
Kramar och ta hand om dig!
/Anna

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-08 16:35

I skrivande stund mår jag bättre, tack :o)
Skall se om jag kan äta lite snart.
Detta måste dock ha varit något mer än bara ångest...
Ta hand om Dig Du med!
Kram Milla

Svara

2010-12-08 15:56   Elin Torger

Jag har svårt att tro att det skulle vara medicinen, eller någon magsjuka. Jag har ju själv erfarenhet av antidepressiva, och har ja, fått nån biverkning. Men, mest mer trötthet och depp. Fast, detta går ju såklart över! Detta kommer veckor efter att man börjat, oftast. Men, det är ju olika för olika personer. Fast kanske beror på dosen oxå, du tar väl inte så stor dos just nu?
Jag tror att det mer har med oro att göra, och stress. Dessa två kan ju ställa till med en hel del. Tex, när man jobbat en del på dagis och man får veta att där går magsjuka eller löss, såklart man börjar tänka på det och kanske oroa sig lite, vilket kan resultera i att man känner sig konstig i magen eller att det kliar på huvudet. Oroar man sig för det och tänker på det så kan man ju skapa symtom, som kanske inte ens finns där!
Som i ditt fall, du vet att han varit borta och du oroar dig för att han skall ha blivit smittad av något. Denna oro och stress kan orsaka symtomen som du har fått. Jag tycker att det som Stefan skrev var mkt bra och beskrivande. Försök att tänka på något annat, försök att tänka att du inte skall oroa dig i onödan. Detta tar ju så stor kraft. Lyckas du med det och få ner oron lite så tror jag oxå att flera av dina symtom försvinner. Men, det är ju såklart inte alltid så enkelt, kontrollera hjärnans tankar bara sådär. Tänker man att man inte skall tänka på det, då kan man ju bli fast i det och så tänker man ju på det ändå! Även om man tänker att man inte skall tänka och oroa sig på det, så tänker man ju på det ändå.
Du skall se att det kommer bli bra!

/Elin

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-08 16:23

Elin!

Jag förstår mycket väl vad Du/Ni skriver, men inte ens jag har den förmågan att framkalla magsjuka... Detta måste vara något jag ätit, blivit smittad eller också medicinen.

Jag vet alltför väl hur ångest känns och detta var definitivt INTE någon vanlig ångest.

Tack för Dina rader Elin, de uppskattas!

/Milla (som mår bättre igen :o)

Svara