Det hade inte spelat någon roll...

Jag har funderat på en sak gällande min ångest, som jag levt med i mer än halva mitt liv. Jag tror ärligt talat att det inte hade spelat någon roll hur många psykologer jag än hade gått till eller hur mycket KBT jag än må ha fått. Jag hade nog ändå aldrig kunnat bli frisk utan medicin. Det var nog så "enkelt" att min hjärna saknade ett substans (serotonin) och det ämnet hade ingen människa eller någon träning i världen kunnat tillföra.

Jag försökte alltid att vara så "stark" och kämpade verkligen in i det sista, innan jag insåg att jag faktiskt var tvungen att skaffa hjälp. Jag trodde stenhårt på att jag skulle kunna bemästra ångesten utan kemiska substanser, men jag hade fel. Tyvärr insåg jag det på tok för många år för sent...

Men jag tror att det är något som jag haft med mig sedan jag var barn. Att alltid vara så duktig, klara allt på egen hand och aldrig be andra om hjälp.

Nu gäller det att inte se tillbaka och grubbla över sådant jag borde ha gjort tidigare. Utan blicka framåt och se det positiva i allt jag faktiskt kommer att få uppleva, tack vare att jag tillslut svalde min stolthet (samt bemästrade den extrema rädslan över att kräkas av läkemedlet) och vågade be om hjälp. Som det gamla ordspråket säger... "Bättre sent än aldrig". 

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

2012-01-31 20:38   [email protected]

Härligt Milla - DU ÄR PÅ GÅNG . Underbar bild du visar . Lycka till med ditt nya Liv . Kram från Krillan 54 .

Besvara

Svar från Trullan 2012-02-03 08:42

Tack snälla Krillan :o)
Kram Milla

Svara

2012-01-31 21:23   PerPula

När man är på botten kan det bara bli bättre. Jag har varit där och det är ingen rolig plats. Det är dessa saker som formar oss som människor. Jag önskar dig lycka till. Kasta dig ut och prova dina nya vingar!

Besvara

Svar från Trullan 2012-02-03 08:43

Tack så hjärtligt Per, det skall jag absolut göra! ;o)
Mvh Milla

Svara

2012-02-01 00:28   Gun-Inger Arvidsson

Det är som bli pånyttfödd. Detta med att sakna serotonin är precis som vissa måste ha insulin.

Du har säkert precis som jag saknat en viss mängd under hela ditt liv fast förr förstod de inte vad det berodde på. Nu har forskningen kommit så långt tack vare nobellpristagaren Arvid Carlsson.

När han skrev om detta första gången så förstod jag varför jag mått så dåligt.

Härligt Milla nu är vi på g igen.
Sov gott
Gun-Inger jag tar bilden med mig i drömmens värld,

Besvara

Svar från Trullan 2012-02-03 08:44

Du har så rätt Gun-Inger!
Tack och sköt om Dig!
Kram Milla

Svara

2012-02-01 10:35   Lina Lindahl

Jag tror absolut på det där att vi har olika mycket serotonin och vissa av oss behöver ta extra.
Frågan jag ställer mig är bara om det är någonting som är kroniskt? Alltså kommer du att kunna sluta någon gång eller behöva det här resten av ditt liv? Sen sägs det ju att sådana läkemedel är beroendeframkallande?? Beroendeframkallande just för att man märker att man inte kan vara utan, eller blir man beroende på något annant sätt?
Ja, många frågor blir det. Tror det behövs mer forskningen. :)

Besvara

Svar från Trullan 2012-02-03 08:47

Jag vet att en del kan sluta ta medicin och fortsätt må bra. Om det gäller mig har jag ingen aning om, men det spelar ingen roll.
Jag hade att välja mellan att leva i HELVETET eller ta medicin och
leva ett normalt liv. Valet var givet, jag valde livet :o)
Kram Milla

Svara