Ångesten styr mitt liv...

Jag har tänkt på en sak... Alla Ni som känner mig eller bara känner till min panikångest, kanske tycker det är konstigt att jag kan resa, gå på teater o.s.v. Men vad jag inte berättar här i min blogg är all ångest och oro dessa aktiviteter ständigt ger mig. Är det fel av mig att göra så eller tycker Ni läsare att det bara är tråkigt och ointressant att läsa om sådant?

Jag vill bara försöka vara så positiv som möjligt när jag skriver och jag vill inte tynga Er med alla mina bekymmer. Tycker det är så roligt att blogga och vill inte verka alltför negativ och tråkig.

Men faktum kvarstår att allt som försiggår utanför "mina fyra väggar" är ett rent helvete och en ständig kamp för mig.

Om Ni är intresserade av att läsa mer om min panikångest kan Ni göra det i min blogg under Mars 2010 "Min Panikångest".

Jag är ju i grund och botten en glad, sprallig och crazy tjej! Syns inte det? ;o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

2010-03-21 09:45   esonkar

Jag som känner dig vet vad du går igenom, samt vet hur du kämpar på och är superstark!
Jag kan bara svara för mig själv, men tycker det är både intressant och roligt att du kan dela med dig av ditt liv. Du vet ju själv om min ångest som jag har haft för kräkfobi tex, den har blivit mycket bättre men det tär på psyket rätt rejält så fort man utsätter sig för saker som gör att man kan bli smittad. Det är en fruktansvärd känsla när man bara känner hur paniken kommer.

Fortsätt blogga på med dina innersta tankar och funderingar, alltid lika intressant!!

Kram

Besvara

Svar från Trullan 2010-03-21 09:47

Ok, då gör jag det ;o)
Ibland blir det glada inlägg och andra
gånger lite mer allvarliga då.
Tack för Dina rader Anders!
Kram Milla

Svara

2010-03-21 10:13   Rei Trulsson

Det är bra att du i grund och botten är en glad, sprallig och crazy tjej! Har man en negativ grund, ja, då är det svårt oavsett.

Härligt självporträtt, förresten! :-)

Mvh, Rei

Besvara

Svar från Trullan 2010-03-21 10:31

Tack så hjärtligt Rei :o)
Mvh Milla

Svara

2010-03-21 13:51   Instantclassic

Frågan är väl allt som oftast om vad som är normalt och hur mycket ångest man kan tolerera.
Jag förstår att du har en tröst i religionen och i fotograferandet. Men ångesten i sig är ett gott tecken på missanpassning i ett i grunden sjukt samhälle.

Besvara

Svar från Trullan 2010-03-21 14:34

Ja, det är sant.
Själv tycker jag att jag borde haft min del av ångest nu ;o)
Förstod inte vad Du menade med religionen?...
Tack för Ditt inlägg Hans.
Mvh Milla

Svara

2010-03-21 17:35   Trullan

Hej Milla!
Hamnade på nåt vis på din sida och din beskrivning kring panikångest. Jag har inte orkat läsa igenom allting, eftersom jag själv periodvis lider av ångest, och ibland kan en ingående beskrivning av tillståndet vara nog för att väcka den till liv. Och det vill man ju inte... :o)
Har iaf lyckats släppa min rädsla till ångesten och när den kommer krypande blir jag numer nästan förbannad och säger mer eller mindre rakt ut i luften: ja, men kom och ta mig då! Ibland är det tillräckligt för att ta udden av den absolut värsta toppen.
Jag jobbar just nu heltid, men funderar starkt på att minska, då tröttheten som kommer av belastning också verkar utlösa ångest och trötthet gör dessutom allting svårare att acceptera.
Beundrar din kraft att trots allt som händer i kroppen våga leva, resa, fungera socialt, för jag vet av egen erfarenhet hur otroligt svårt och modigt det är och hur mycket man "offrar" för att ändå få ha ett normalt liv. Drömmen om en helt vanlig vardag.
Du verkar iaf, liksom jag, ha kraft att bära ditt öde och kanske blir förmågan att uppskatta de bra stunderna så mycket större att man nånstans ändå kan hitta ett värde i att ha det som man har det.

Besvara

2010-03-21 17:35   Trullan

Tack för Dina rader! :o)
Mvh Milla

Besvara