"Hjärtats tankar & funderingar"

Mammografi...

Idag var jag på min andra mammografi i mitt drygt 42 åriga liv. Jag måste erkänna att jag kände mig lite "pirrig". Inte för själva undersökningen, utan för var svaret kommer att visa...

Jag har alltid varit optimistisk och tänkt "det där händer aldig mig". Men eftersom två av mina närmsta väninnor "nyligen" opererat bort bröstcancer, så har jag blivit livrädd för att även jag skall drabbas. Det är ingenting jag går och tänker på dagligen, men just vid sådana här tillfällen oroar man sig ju självklart lite extra.

Hur som helst kan jag inte påverka resultatet, det får helt enkelt tiden utvisa.

Kram Milla

Ps. Jag såg nog ganska så rolig ut när jag stod där med "brösten i vädret" och en toppluva på huvudet... Hahaha. Ds.

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)


Inlagt 2013-01-16 23:13 | Läst 1889 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Du har så rätt så. Alla har vi denna rädsla och det är verkligheten att många av oss drabbas. Varje gång vi öppnar brevet och där står att allt är bra är det som vinna på livets lotteri en högvinst är det.
Ha det gott
Gun-Inger
Svar från Trullan 2013-01-16 23:56
Ja, så är det nog.
Det var väldigt fint beskrivet Gun-Inger :o)
Ha det gott Du med!
Kram Milla
Att vara "pirrig" är helt naturligt, speciellt med tanke på dina vänners sjukdom. Hoppas på ett bra mammografisvar för dig, men fortsätt ändå vara uppmärksam på kroppens signaler.
Dagens diagnosmetoder är bra men tyvärr inte ofelbara.
Mvh / maria - också med nitlott.
Svar från Trullan 2013-01-18 16:19
Tack söta Maria och kämpa på.
Kram Milla
Jag tror inte de skickar ut brev om man har cancer... då ringer de, det är då man ska bli rädd! Kommer brevet kan man dra en lättnadens suck. Jag var precis innan jul o fick vänta lite extra på mitt brev, men det kom förra veckan. Tack för det! Nu kan man förhoppningsvis andas ut i 1,5 år till!
Men vi ska vara innerligt tacksamma för denna undersökning. Min mormor dog, 34 år gammal av bröstcancer o lämnade fyra små barn... Sorgligt :(
Lena