Fast jag gjorde faktiskt det, när min far gick bort för 3,5 år sen. Jag gick in före cermonin o tog kort på kistan o alla buketter var och en. Jag tycker det är ett vackert minne att ha kvar. För även begravningar är vackra på sitt sätt. Efteråt satte jag ihop en fotobok med alla blommor, kransar och buketter. Den glädjer fra min mor. Jag tog inga bilder under själva cermonin utan bara på blommor o kistan. Varför är det fel? Jag kände också att folk tittade, de vänner som redan kommit till kyrkan när jag gick in. Nästan som jag hädade griftefriden eller något. Men jag är helt säker på att min far inte misstyckte och det är det viktigaste!
Att fotografera avskedet är också ett sätt att minnas personen som somnat in. Det är vi i Sverige som är så rädda för döden, i många länder firas döden som den egentligen bör (enligt mig då då). Själen har släppts loss och sitter inte fast i en fysisk kropp. Sen måste vi få vara ledsna för vår egen skull, för vår egen förlust - men den döde har det bra.
Lite av mina tankar bara <3